”JAG HAR NÄS­TAN FÖR MYC­KET GRE­JER”

Speedwaybibeln - - Krönika Holm - Ste­fan Holm

BILLESHOLM. Här, i käl­la­ren till en vil­la i skåns­ka Billesholm, lig­ger speed­way­ens epi­cent­rum.

I år­tion­den har Gre­gor Kols­ut sålt re­serv­de­lar, slus­sat pols­ka fö­ra­re till Sve­ri­ge och svens­kar i mot­satt rikt­ning.

– Speed­way­kil­lar är som bar­nung­ar. Man mås­te fixa allt åt dem, sä­ger ”Speedway- Ol­le”.

Ut­vän­digt skil­jer sig in­te kå­ken från de ­and­ra vil­lor­na i kvar­te­ret men när Gre­gor Kols­ut, 64, öpp­nar dör­ren vi­sar det sig att hans hem in­te lik­nar nå­got an­nat. På mark­pla­net, in­till kö­ket, finns ett tv-rum där väg­gar­na är täck­ta­med fo­to­gra­fi­er och tav­lor som be­rät­tar om hans liv i speed­way­ens tjänst.

Där häng­er en bild på brö­der­na Paw­lic­ki, Pr­ze­myslaw och Pi­otr. Där är ett blek­nat lag­fo­to av Gor­zow, som vid till­fäl­let in­ne­höll svens­kar­na David Ru­ud, Niklas Kling­berg, To­mas H. Jonasson och Kim Jansson. Där är en tav­la som fö­re­stäl­ler den pols­ke legenden Ed­ward Jan­carz. Där är häls­ning­en som med­följ­de 60-års­pre­sen­ten från Vet­lan­das för­re sport­chef Bos­se Wi­re­brand. Där häng­er ett fotografi på slo­ve­nen Ma­tej Fer­jan, som 2011 på­träf­fa­des död i sin bil.

In­till fönst­ret, bred­vid ett por­trätt på yngs­te­so­nen Nicklas och en spe­ci­al­de­sig­nad polsk-svensk väst från hust­run Jad­wi­ga, häng­er en guld­keps från Vet­lan­da.

Kän­ner du dig del­ak­tig när la­gen du ­hjäl­per vin­ner?

– Ja, ja. Jag är bra kom­pis med Bos­se Wi­re­brand. Jag har haft med ho­nom att gö­ra i 15 år och nu har jag kon­takt med hans son, Mic­ke. Jag hjäl­per (Ja­roslaw) Ham­pel och (Bar­tosz) Zmarz­lik, och i ho­nom har Vet­lan­da en ­rik­tig ka­non­kil­le, sä­ger Gre­gor, el­ler ”Speedway­Ol­le” som han kal­las.

Fral­lor­na för­gyll­de var­da­gen

Han be­rät­tar om bak­grun­den till sitt smek­namn och tar den långa ver­sio­nen, den från barn­do­mens Wroclaw. Hans pap­pa var speed­way­in­tres­se­rad och bru­ka­de ta med sig Gre­gor till ”Spar­ta­ni­es” hem­ma­mat­cher.

Poj­ken skul­le själv kö­ra speedway en dag, men då var det i Malmö. 1966 häl­sa­de Gre­gors för­äld­rar på en mor­bror som flyt­tat till Sve­ri­ge ef­ter and­ra världs­kri­get och när de kom hem ha­de bå­de mam­man och pap­pan fått jobb på and­ra si­dan Ös­ter­sjön.

Gre­gor var tolv år då, när fa­mil­jen flyt­ta­de till Billesholm ut­an­för Helsing­borg. Han gick i sko­lan i det lil­la sam­häl­let men när det var dags för hög­sta­di­et fick han ta skol­bus­sen till Bjuv, där fru­kost­fral­lor­na i mat­sa­len för­gyll­de hans da­gar.

Klass­kam­ra­ter­na upp­fat­ta­de det och gav ho­nom ett smek­namn han skul­le bä­ra med sig res­ten av li­vet.

Man får näs­tan hål­la dem i nä­ven. De kan in­te bo­ka si­na fär­je­bil­jet­ter, ingen­ting.

AN­TA­LET UT­LÄNDS­KA FÖ­RA­RE I ELIT­SE­RI­EN: 1995: 18. 1996: 15. 1997: 18. 1998: 27. 1999: 31. 2000: 43. 2001: 63. 2002: 62. 2003: 63.

– Jag blev kal­lad ”Ol­le bol­le” och då döp­te jag fir­man till Ol­les Speedway-cen­ter, sä­ger Gre­gor och skrat­tar vid min­net.

Han pra­tar med kraf­tig bryt­ning och det är in­te kons­tigt ef­tersom han har un­der­hål­lit sitt mo­ders­mål i al­la år. Det har va­rit en för­ut­sätt­ning för att skö­ta det jobb han har.

Gre­gor Kols­ut kör­de sitt sis­ta heat i mit­ten av 1970-ta­let, då han och Jad­wi­ga vän­ta­de sin förs­ta av tre sö­ner.

– Fru­gan tyck­te in­te om att jag kör­de när vi bil­da­de fa­milj, så då slu­ta­de jag. I stäl­let ­sål­de jag li­te re­serv­de­lar och ef­ter det bör­ja­de jag med kon­trak­ten, be­rät­tar han.

Ol­les Speedway-cen­ter re­gi­stre­ra­des 1984 och se­dan be­gyn­nel­sen har han skött verk­sam­he­ten från käl­la­ren i det hus han köp­te som 20-åring. I dag finns det knappt en ­fö­ra­re som in­te har be­sökt hans shop i gil­lestu­gan. Här finns runt 2 000 ar­tik­lar.

– Jag har näs­tan för myc­ket gre­jer, men allt mås­te fin­nas hem­ma när fö­rar­na kom­mer, sä­ger Gre­gor när han vi­sar runt bland ked­jor, fjäd­rar, skär­mar, fil­ter, tänd­stift, skru­var, sprej­bur­kar och kopp­ling­ar.

Vad kos­tar en speed­way­cy­kel i dag?

– Un­ge­fär 150 000 kro­nor, om du vill ha bra gre­jer. På 1970-ta­let kos­ta­de det 10 000. Nu är det spe­ci­al, spe­ci­al, spe­ci­al. En bra GM­mo­tor, trim­mad och klar, kos­tar 65 000–­70 000 kro­nor. När du har kört fy­ra-fem mat­cher mås­te du re­no­ve­ra den och läg­ga någ­ra tu­sen till, be­rät­tar Gre­gor Kols­ut, som sam­ar­be­tar med trim­ma­ren och för­re stor­fö­ra­ren Jan­ne An­ders­son.

”Var bra ti­der med To­ny”

I lo­ka­len vim­lar det av häls­ning­ar, kep­sar, klubb­vimplar, ac­kre­di­te­rings­bric­kor, klis­ter­mär­ken och and­ra min­nen. På ena väg­gen häng­er en stor bild på Erik Stenlund. På föns­ter­ni­schen in­till skriv­bor­det står fo­to­gra­fi­er på To­masz Gol­lob och Magnus ­Zet­ter­ström och en hand­må­lad mi­ni­a­tyr som ska fö­re­stäl­la Ja­roslaw Ham­pel.

Pi­otr Swist, som 1992 skrev på för Sme­der­na,­var den förs­te po­lac­ken som med ”Speedway-ol­les” hjälp hit­ta­de en klubb i Sve­ri­ge. Sam­ma år såg han till att en viss ­To­ny Rickardsson, en av al­la fö­ra­re som ­köp­te de­lar av Gre­gor, ham­na­de i Ostrow.

– Det var bra ti­der med To­ny. Jag har åkt till Ostow fle­ra gång­er med ho­nom och hans pap­pa, Stig. Då ha­de han en oran­ge-li­la ­cykel. To­ny var duk­tig och det är skoj att ha haft en kil­le som blev världs­mäs­ta­re sex gång­er. ­Se­na­re, när han skul­le hjäl­pa Antonio Lindbäck, be­ställ­de de sa­ker härifrån, sä­ger ­Gre­gor och be­rät­tar att han även har slus­sat pro­fi­ler som Pe­ter Karls­son, Pe­ter Ljung och Magnus Zet­ter­ström till Po­len.

Tyd­li­gen är det hans för­tjänst att To­mas H. Jonasson och Pon­tus Asp­gren i dag är lag­kam­ra­ter i Pi­la och att Filip Hjelm­land ham­na­de i Gor­zow. Hur många av­tal han har för­hand­lat fram se­dan han star­ta­de Ol­les Speedway-cen­ter har han tap­pat räk­ning­en på.

– 200, kans­ke. Ef­ter Pi­otr Swist kom Ra­fal Dobruc­ki, Ja­rek Ham­pel, Se­basti­an ­Ula­mek... De blev fler och fler. Al­la kän­da kil­lar vän­de sig till mig ef­ter som jag kan bå­de pols­ka och svens­ka, sä­ger Gre­gor Kols­ut.

I dag finns det i prin­cip li­ka många pols­ka som svens­ka fö­ra­re i elit­se­ri­en och det är till stor del Gre­gors verk. Som mest ha­de speed­way­ens mest kän­da agent 45–50 fö­ra­re i sitt stall och då fun­ge­ra­de hans hem som ett slags vand­rar­hem.

Till Billesholm är det nä­ra från fär­je­läg­ren i Ystad och Trel­le­borg och Sturups flyg­plats, så det blev en na­tur­lig ­sam­lings­plats.

– På den ti­den kun­de det va­ra 15–20 fö­ra­re här sam­ti­digt på tis­da­gar­na. Någ­ra satt på ter­ras­sen me­dan and­ra åt, se­dan fick de by­ta plats. En fö­ra­re skul­le dit, en an­nan dit och jag åk­te all­tid med nå­gon till en match. Det skul­le helst va­ra nä­ra, Vet­lan­da, Gisla­ved el­ler Må­lil­la. Se­dan kom fö­rar­na till­ba­ka på nat­ten. Ons­da­gen var fri, men på tors­da­gen var det all­svens­kan och då blev det sam­ma sak igen. De är som bar­nung­ar, speed­way­kil­lar. Man mås­te fixa allt, be­stäl­la allt... Ja, man får näs­tan­hål­la dem i nä­ven. De kan in­te bo­ka si­na fär­je­bil­jet­ter, ingen­ting. Ibland har jag fått brå­ka­med klub­bar­na, om de in­te be­ta­lar. Se­dan får jag he­la skul­den, som kro­no­fog­den. Sam­ti­digt hjäl­per jag klub­bar­na om kil­len är dum och spe­lar pa­jas. Speed­way­kil­lar vet in­te all­tid vad de vill. Jag har fort­fa­ran­de kon­takt med pols­ka­och svens­ka fö­ra­re. När de tar fär­jan till Ystad el­ler Trel­le­borg kom­mer de hit i bil för att ­häl­sa på el­ler häm­ta re­serv­de­lar.

Drab­ba­des av en hjärn­blöd­ning Finns det många agen­ter in­om speed­way­en?

– Sä­kert fler än jag kän­ner till och i Po­len finns det ett par. Ze­non Ple­chs grabb hjäl­per till i Gdansk men al­la klub­bar vet vem jag är ­ef­tersom jag har job­bat i så många år. Många vill helst ha kon­takt med mig för de vet att när jag gör nå­got blir det rik­tigt gjort.

”Speedway-ol­le” ­be­rät­tar att han för fy­ra år se­dan drab­ba­des av en hjärn­blöd­ning och tving­a­des trap­pa ner. – Jag kun­de skju­ta upp fru­kosten i tre-fy­ra tim­mar och stres­sa­de. Jag ha­de in­te ont av det, men till slut knäpp­te det till, sä­ger han.

Gre­gor ha­de va­rit i Po­len och kört av fär­jan­i Ystad när han bör­ja­de bli då­lig. I stäl­let för att åka hem till Billesholm be­slu­ta­de han då att åka till sin 86-åri­ga mor i Ar­löv.

– Jag hann kom­ma till hen­ne, men minns ba­ra att en gul bil häm­ta­de mig. Det mås­te ha

va­rit en am­bu­lans. Tur att jag fick hjälp snabbt, för an­nars ha­de det va­rit pro­blem. Dok­tor sa: ”Ol­le, du le­ver, du är klar i ’pär­lan’, du kan kö­ra bil”. Jag har li­te pro­blem med ar­men, men det får jag le­va med. Nor­malt sett skul­le jag ha le­gat i säng­en som en ”blom­ma” el­ler dött. Tur att det in­te hän­de på fär­jan.

Han be­rät­tar att krop­pens väns­ter­si­da in­te all­tid vill ly­da ho­nom och att han kän­ner stick­ning­ar som på­min­ner ho­nom om stro­ken.

Var det en själv­klar­het att fort­sät­ta ­job­ba?

– Ja, men jag tar det li­te lug­na­re. Jag har ­10– 15 fö­ra­re och det räc­ker. Jag är 64 år och mås­te ta det för­sik­tigt. Dok­torn sä­ger att jag in­te ska stres­sa för myc­ket, men vad ska jag gö­ra? Jag vill att sa­ker ska hän­da snabbt.

Många fö­ra­re har tjä­nat sto­ra peng­ar på speed­way­en. Har du ock­så bli­vit rik?

– Nej, fö­ra­re som tjä­nar bra och kör på elit­ni­vå vill ha allt gra­tis. De som kör i all­svens­kan och in­te tjä­nar så myc­ket är är­li­ga­re och vill be­ta­la.

”Bli­vit som en fa­milj” Job­bar du på pro­vi­sion?

– Med kon­trak­ten? Det hand­lar mest om kam­rat­skap. De kom­mer hit, äter hos mig och vis­sa får bo här. När jag kom­mer till dem är det tvärtom. Jag är all­tid väl­kom­men, och då bju­der de på allt. Som när jag är i Po­len och ring­er Ra­fa Dobruc­ki: ”Ol­le, du mås­te kom­ma och häl­sa på!” Ham­pel, som jag har haft se­dan han bör­ja­de kö­ra speedway, är li­ka­dan. Det har bli­vit som en fa­milj och jag kän­ner mig fort­fa­ran­de ung när jag är med fö­rar­na. Om jag skul­le få 500 el­ler tu­sen kro­nor... Nej, det vill jag in­te ha av dem.

Vad är ett bra kon­trakt i elit­se­ri­en värt i dag?

– Lö­ner­na har mins­kat med 20 pro­cent. Det är bra om en fö­ra­re får 100 000 per kon­trakt (sign on-bonus). Ja, det är in­te många klub­bar som be­ta­lar det. I elit­se­ri­en tjä­nar fö­rar­na 3 000–3 500 kro­nor per in­körd po­äng mi­nus 15 pro­cent i ar­tist­skatt. De har li­te ­re­se­peng­ar ock­så, 6 000–8 000 kro­nor som ska täc­ka kost­na­der för flyg och fär­jor. I Po­len be­ta­las det myc­ket mer.

Där ska topp­fö­rar­na ­tjä­na 10 000 kro­nor per in­körd po­äng...

– Ja, ja. I Ek­stra­li­ga lig­ger det på 10 000. Men där kom­mer det 10 000–15 000 per­so­ner till var­je match, i Sve­ri­ge 2 000–4 000.

Vad tjä­nar en kil­le som Zmarz­lik i elit­se­ri­en?

– Un­ge­fär 3 500 kro­nor per po­äng. De svens­ka klub­bar­na kom­mer över­ens om att sän­ka lö­ner­na och det är bra att de kan ­sam­sas och hål­la ihop. Så är det in­te i Po­len.

Då bör han ha be­tyd­ligt mer än 100 000 kro­nor i sign on-bonus?

– Nej, klub­bar­na har in­te råd.

För­står du för­e­ning­ar­na även om du står på fö­ra­rens si­da i för­hand­ling­ar­na?

– Ja, ja. Jag har sagt till kil­lar­na att de in­te kan tjä­na hur myc­ket som helst och in­nan de by­ter klubb tar jag all­tid kon­takt med den nu­va­ran­de klub­ben, som ska ha fö­re­trä­de. Så har jag all­tid job­bat och jag ha­de Ja­rek Ham­pel i Vet­lan­da i tolv år. Plöts­ligt ha­de in­te klub­ben råd att ha ho­nom kvar och då fick jag hjäl­pa ho­nom att hit­ta en an­nan klubb. Det lyc­ka­des vi med. När ”fönst­ret” öpp­nar får han kö­ra i Gisla­ved (Le­jo­nen). Kon­trak­tet är re­dan skri­vet.

Har fö­rar­na klubb­käns­la el­ler hand­lar det ba­ra om peng­ar?

– I Sve­ri­ge finns det klubb­käns­la för där tjä­nar fö­rar­na in­te så sto­ra peng­ar. I Po­len kör de där­e­mot för den klubb som be­ta­lar mest. Tit­ta på Greg Han­cock. Det är otro­ligt att han kun­de gå till di­vi­sion 2 men han får mer be­talt där än vad han skul­le få i Ek­stra­li­ga. Det är li­te sjukt.

”Det är in­te bra för spor­ten”

Han­cock, den fyr­fal­di­ge världs­mäs­ta­ren, skrev i no­vem­ber på ett treårs­kon­trakt med Stal Rzes­zow som hål­ler till i 2. Li­ga Zuzlo­wa, allt­så två se­ri­er un­der Ek­stra­li­ga. Klub­bens nye äga­re, af­färs­man­nen Ire­neusz Nawroc­ki, vil­le ha 47-åring­en och då blev det så.

En­ligt pols­ka me­di­er är kon­trak­tet värt 2,7 mil­jo­ner kro­nor – per år.

– För kon­trak­tet kan han få 1–1,5 mil­jo­ner kro­nor per sä­song och för var­je po­äng un­ge­fär 10 000 kro­nor. Det är in­te bra för spor­ten att kas­ta in så myc­ket peng­ar.

”Speedway-ol­le” har själv er­fa­ren­het av stor­sats­ning­ar och köp­ta fram­gång­ar, var ­in­blan­dad när Zi­e­lo­na Go­ra 1991 blev pols­ka mäs­ta­re. Då ha­de Zbig­ni­ew Mo­rawski, en av Po­lens då rikaste män, gått in i klub­ben och för att få ihop ett slag­kraf­tigt lag kon­tak­ta­des en pro­fil i Billesholm.

– Han sa att han vil­le ha det bäs­ta­och jag star­ta­de ett stall med brö­der­na Ivars­son (Claes och Conny) från Vet­lan­da, Jim­my Nil­sen och Lars Gun­nestad, som al­la kör­de för Zi­e­lo­na Go­ra. Det var för myc­ket peng­ar in­blan­dat och blev osports­ligt. På det vi­set för­där­vas bå­de klub­bar­na och kil­lar­na. Jag drev stal­let i ett år, men ha­de and­ra fö­ra­re vid ­si­dan av och det blev in­te rik­tigt bra.

Är du oro­lig för speed­way­ens fram­tid? Det är in­te ba­ra svens­ka klub­bar som har eko­no­mis­ka pro­blem.

– Ja, ja, mer och mer. Okej, det är en far­lig sport som kos­tar och kil­lar­na mås­te tjä­na peng­ar. I Sve­ri­ge fun­ge­rar det nå­gorlun­da, för klub­bar­na kan kom­ma över­ens. I Po­len är det där­e­mot ing­en som pra­tar med varand­ra. De gör som de vill och om Po­len tris­sar upp lö­ner­na på­ver­kar det de and­ra län­der­na.

Fö­ra­re som tjä­nar bra och kör på elit­ni­vå vill ha allt gra­tis 2004: 76. 2005: 73. 2006: 67. 2007: 70. 2008: 72. 2009: 67. 2010: 64. 2011: 62. 2012: 49. 2013: 43. 2014: 43. 2015: 42. 2016: 46. 2017: 45.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.