MEKANKERN

Ja­cek Basin­ski – man­nen ba­kom fram­gång­ar­na

Speedwaybibeln - - Krönika Holm - Text & fo­to: Ste­fan Holm

SKOGSTORP. Hans namn finnsin­te med i lagupp­ställ­ning­en men Ja­cek Basin­ski har en nyc­kel­roll i Sme­der­na. 40-åring­en är med­ve­ten om det. – Me­ka­ni­kern är otro­ligt vik­tig. Var­je fel kan till och med dö­da en fö­ra­re.

acek Basin­ski väx­te upp i Grud­zi­adz, en av Po­lens al­la speed­way­stä­der, och dröm­de om att kun­na för­sör­ja sig som fö­ra­re. Det blev in­te så, men han skul­le hit­ta ett nytt jobb ut­an att ­be­hö­va läm­na de­pån. – Jag ha­de inga peng­ar och var ing­en rik­tig ta­lang. Gans­ka ti­digt in­såg jag att jag kun­de bli bätt­re som me­ka­ni­ker än fö­ra­re. Jag ­kör­de mest ju­ni­or­täv­ling­ar och mind­re vik­ti­ga mat­cher och slu­ta­de när jag var 21, be­rät­tar Basin­ski.

Han bör­ja­de skru­va åt ju­ni­or­världs­mäs­ta­ren Ro­bert Da­dos 1999 och fick in­te di­rekt nå­gon mjuk­start på kar­riä­ren.

– Da­dos täv­la­de i tre ligor och Grand Prix­se­ri­en. Jag ha­de ing­en er­fa­ren­het men det gick bra di­rekt, sä­ger Ja­cek Basin­ski.

Sä­song­en där­på in­led­de han ett sam­ar­be­te med Bil­ly Ha­mill, ame­ri­ka­nen som kom till GKM Grud­zi­adz 1996 och kun­de sum­me­ra de­but­sä­song­en som världs­mäs­ta­re.

– I bör­jan hjälp­te jag ho­nom ba­ra i pols­ka li­gan, men när Bil­ly 2001 be­höv­de­en me­ka­ni­ker i Sve­ri­ge tog han mig med sig. Vi spen­de­ra­de jät­te­myc­ket tid till­sam­mans. Han ha­de and­ra me­ka­ni­ker i Eng­land men ­an­vän­de mig i öv­ri­ga ­Eu­ro­pa. Där finns det in­te många ­ba­nor som jag in­te har sett, sä­ger ­Ja­cek Basin­ski.

Bil­ly Ha­mill kör­de för Sme­der­na 1991–2006 och ut­gick länge från smeds­tan, där han ha­de en lä­gen­het. Sam­ar­be­tet fick även Ba­sink­si att bo­sät­ta sig i Eskilstu­na, och han har bli­vit kvar här.

In­te syss­lo­lös

I dag bor han i en vil­la i för­or­ten Skogstorp med hust­run Ka­tarzy­na, 38, och bar­nen ­Pau­la, 5, och Oli­vi­er, 7. Hans and­ra hem ­lig­ger knappt två mil ­norrut, på Eskilstu­na mo­tor­sta­di­on.

När Bil­ly Ha­mill av­run­da­de kar­riä­ren ­vil­le Ja­cek fort­sät­ta me­ka och med sin me­rit­lis­ta be­höv­de han in­te va­ra syss­lo­lös. Ge­nom åren har han job­bat med Ro­ry Schle­in, Adam Skor­nic­ki, Mi­kael Max, Martin Vacu­lik och Gri­go­rij Lagu­ta, som i som­ras blev av­stängd ef­ter att ha läm­nat ett dop­nings­prov med spår av mel­do­ni­um.

– Han har in­te ta­git det med­ve­tet och har det rätt tufft, men jag vän­tar tills han kom­mer till­ba­ka, sä­ger Ja­cek Basin­ski, som är helt ­in­ställd på att fort­sät­ta sam­ar­be­tet med rys­sen.

– Ja, jag har ald­rig job­bat med en så po­si­tiv män­ni­ska. Han är väl­digt trev­lig – och väl­digt tuff. Lagu­ta är den som vå­gar mest av al­la fö­ra­re i he­la speed­way­värl­den. Han är in­te rädd och kör med full gas från start till mål­lin­jen, sä­ger Basin­ski.

I vän­tan på att av­stäng­ning­en ska upp­hö­ra job­bar han med And­zejs Le­be­devs, den störs­ta av al­la sto­ra guld­hjäl­tar när Sme­der­na­sen­sa­tio­nellt blås­te Vet­lan­da på Sm-gul­det i fjol.

Ja­cek Basin­ski be­hö­ver in­te an­vän­da ord för att be­rät­ta vad han kän­ner för Eskilstuna­klub­ben. Det gjor­de han 2009, då klubbled­ning­en be­gär­de Sme­der­na i kon­kurs. Ja­cek gjor­de då come­back som fö­ra­re, täv­la­de för far­mar­klub­ben Team Bi­kab un­der ka­o­så­ret och hjälp­te sä­song­en där­på tvångs­de­gra­de­ra­de Sme­der­na att ta kli­vet till all­svens­kan.

– Klub­ben be­höv­de re­serv­fö­ra­re och jag ha­de mas­sor med de­lar och en mo­tor­cy­kel, så jag tänk­te var­för in­te? Jag ha­de drömt om att få åka igen.

”Tar åt­ta tim­mar att tvät­ta”

Se­dan åter­gick han till me­ka­ni­ker­rol­len, som nu­me­ra är en si­do­syss­la till hans ­or­di­na­rie ar­be­te på ett fö­re­tag som säl­jer och mon­te­rar la­ger­in­red­ning.

– Jag har inga sys­sel­sätt­nings­pro­blem, ­för­säk­rar Basin­ski, som läg­ger ner väl­digt ­myc­ket tid på speed­way­en fö­re och ef­ter ­var­je elit­se­ri­e­om­gång. – Ef­ter mat­cher­na är det ba­ra att pac­ka in cyk­lar­na i bus­sen och dra där­i­från, men det blir myc­ket jobb i ga­ra­get. Först tvät­tar jag fö­ra­rens ove­rall och klä­der och se­dan skru­var jag isär för­ga­sa­re och kopp­ling in i mins­ta de­talj. Jag tvät­tar och ren­gör varen­da skruv, le­tar ef­ter de­fek­ter och sli­tage, kans­ke be­hö­ver by­ta de­lar och tvät­tar luft­fil­ter. Se­dan ploc­kar jag ihop cyk­lar­na, pac­kar verk­tygs­lå­dan och fö­ra­rens väs­ka och för­be­re­der allt in­för näs­ta match. Of­tast an­vänds två cyklar och då hand­lar det sä­kert om 24 tim­mars ar­be­te. Att ba­ra tvät­ta och ren­gö­ra allt tar minst åt­ta tim­mar. Det kans­ke finns en möj­lig­het att hin­na med allt på den ti­den men då kans­ke det in­te blir hund­ra­pro­cen­tigt gjort. Allt ska va­ra po­le­rat. Jag vill hål­la mig på högs­ta möj­li­ga ni­vå.

”Jag är snabb”

När en speed­way­fö­ra­re går in i en kur­va hål­ler de en has­tig­het på över 100 kilo­me­ter i tim­men. Det går un­dan även i de­pån, ­spe­ci­ellt vid dub­bel­heat.

– Då har jag tre mi­nu­ter på mig att by­ta ­si­da på däc­ket, ibland by­ta drev och fil­ter, ju­ste­ra bak­ked­jan för hand, kol­la luft­tryc­ket,fyl­la på metanol i tan­ken, ol­ja för ked­je­smörj­ning och se till att cy­keln blir ren. Det går på au­to­ma­tik, så tre mi­nu­ter är gans­ka myc­ket tid. Jag är snabb och gör inga onö­di­ga­rö­rel­ser. Al­la verk­tyg lig­ger på en bric­ka bred­vid mig och jag är be­redd och med­ve­ten om vad som be­hö­ver gö­ras när fö­ra­ren kom-

Me­ka­ni­kern är ju den per­son fö­ra­ren kän­ner bäst och har störst för­tro­en­de för

mer in i de­pån. Vi kän­ner tillit till varand­ra och kan för­stå varand­ra ut­an att be­hö­va ­pra­ta, sä­ger han.

Hur myc­ket tjä­nar en me­ka­ni­ker?

– En svensk me­de­lin­komst.

Kän­ner du dig del­ak­tig när det går bra för din fö­ra­re och hans lag?

– Ja, en me­ka­ni­ker spe­lar en otro­ligt stor roll. Jag kän­de mig gans­ka del­ak­tig för­ra året, fram till det att Lagu­ta slu­ta­de kö­ra. Ef­ter det ha­de jag ing­en fö­ra­re i de­pån och var ett stöd vid si­dan av. Me­ka­ni­kern är ju den per­son ­fö­ra­ren kän­ner bäst och har störst för­tro­en­de­för. Vi spen­de­rar mas­sor av tid ihop, in­te ­ba­ra på ba­nan. Det är me­ka­ni­kern som kör bus­sen 12 000 mil en van­lig sä­song. I mitt ­me­ka­ni­ker­liv har jag re­dan kört en mil­jon ­kilo­me­ter. Vi är fem per­so­ner i en. Me­ka­ni­ker,­tolk, chauf­för, ma­na­ger och... Psy­ko­log, kan man kal­la det. Men­talt har vi ett stort in­fly­tan­de. Det är vik­tigt hur man upp­trä­der och pep­par fö­ra­ren.

”Det en­da miss­tag jag gjort” Vil­ket är det störs­ta miss­tag du har gjort un­der al­la år?

– En gång glöm­de jag fyl­la på metanol åt Ro­ry Schle­in in­för det sis­ta hea­tet, så i den täv­ling­en blev han åt­ta i stäl­let för trea. Ja­ja­män, men det är det en­da miss­tag jag har gjort.

Vad sa han då?

– Ingen­ting, men han var in­te nöjd. Och jag var helt för­kros­sad. Det var ka­ta­strof.

Långt se­na­re kan han gar­va åt miss­ta­get, och den som trivs på sitt ar­be­te bru­kar ha ­nä­ra till skratt.

Vad gör det här li­vet så kul?

– Spän­ning­en, möj­lig­he­ten att re­sa, se många täv­ling­ar och va­ra med de bäs­ta ­fö­rar­na, ad­re­na­li­net... Jag har er­fa­ren­het som fö­ra­re och upp­le­ver un­ge­fär sam­ma käns­la som me­ka­ni­ker. Ja, jag i de­pån är mer ner­vös än fö­ra­ren på cy­keln. Det är ett spän­nan­de jobb, sä­ger Ja­cek Basin­ski.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.