LUD­VIG LIND­GREN OM ATT HA EN KÄND STO­RE­BROR: ”VIK­TI­GAST ÄR ATT SLÅ DANSKARNA”

Speedwaybibeln - - Krönika Holm -

Han är lag­kap­ten i In­di­a­ner­na men minst li­ka känd som Vm-stjär­nan Fred­rik Lind­grens bror.

Speed­way­värl­den är fylld av lil­le­brors­kom­plex.

– Jag led myc­ket när jag var yng­re, sä­ger Lud­vig Lind­gren, 27.

Det bru­kar ta­las om speed­way­fa­mil­jen och för att för­stå hur det lig­ger till be­hö­ver du nöd­vän­digt­vis in­te frå­ga 1976 års världs­mäs­ta­re Pe­ter Col­lins, som de­la­de dröm och in­tres­se med fy­ra brö­der.

Lud­vig Lind­gren till­hör en an­nan speed­waysläkt. Far­far Ar­ne kör­de på is och kolstybb för Jäm­tar­na i Ös­tersund och pap­pa Tom­my vär­va­des till In­di­a­ner­na, som han 1991 hjälp­te att vin­na Sm-guld.

Då, när ti­teln säk­ra­des, var Lud­vig gans­ka ex­akt ett år och sto­re­bror Fred­rik ha­de pre­cis fyllt sex.

– Det är en så­dan sport och det är svårt att in­te dras med, spe­ci­ellt när man är yng­re, ­sä­ger Lud­vig Lind­gren.

Han var en stor ta­lang och blev nia och ­bäs­te svensk i Jvm-fi­na­len i Par­du­bice 2008, men han har ald­rig va­rit num­mer ett i fa­mil­jen.

Un­der he­la sin kar­riär har han täv­lat i skug­gan av sto­re­bror Fred­rik, som i år är Sve­ri­ges en­da Grand Prix-fö­ra­re.

– Jag led myc­ket när jag var yng­re, men det blir mind­re job­bigt ju äld­re man blir. Dess­utom har jag fått myc­ket hjälp av ho­nom på ­vägen, så det är in­te så far­ligt. Det har va­rit bå­de för- och nack­de­lar, sä­ger ”Lud­de”.

Vad ha­de du för dröm­mar?

– Som al­la and­ra vil­le jag bli världs­mäs­ta­re.

Le­ver den dröm­men ­fort­far­an­de?

– Ja, den le­ver än. Jag har det in­te som mål, men dröm­ma får man. Tit­ta på Ja­son Doy­le. När jag bör­ja­de åka i Eng­land 2009 kör­de han för So­mer­set och var in­te alls så bra som han är i dag.

Att fo­kus fort­fa­ran­de lig­ger på Fred­rik blev up­pen­bart i hös­tas, då han kra­scha­de i en slut­spels­match i Eng­land och bröt hals­ryg­gen på tre stäl­len.

– När han var ska­dad fick jag frå­gan om hur han mår en mil­jard gång­er. Om det va­rit tvärtom ha­de många in­te ens ve­tat att jag var ska­dad, kon­sta­te­rar Lud­vig.

Fred­rik Lind­gren har åter­häm­tat sig från ska­dan och att dö­ma av ­sä­songs­star­ten i pols­ka li­gan ska han slåss om Vm-me­dal­jer­na ­pre­cis som i fjol.

– Jag tror starkt på ho­nom. Han kom­mer in­te att väx­la ner. Jag var ­li­te fun­der­sam hur det skul­le gå ­ef­ter ska­dan, men vad han än gör ver­kar fun­ge­ra, sä­ger Lud­vig.

Han öns­kar sto­re­bror­san mind­re

Sen­sa­tio­nell se­ger i sis­ta...

lyc­ka i elit­se­ri­en, för där är de kon­kur­ren­ter. Brö­der­na Lind­gren väx­te upp på mo­tor­sta­di­o­ni San­na­hed och när Lud­vig kör­de sin förs­ta knat­te­match för In­di­a­ner­na, i Hag­fors, ingick Fred­rik i la­get.

Se­dan dess har de va­rit lag­kam­ra­ter i Dac­kar­na, brit­tis­ka Wol­ver­hamp­ton och pols­ka Zi­e­lo­na Go­ra och sam­lat på sig många ge­men­sam­ma min­nen.

Som se­ni­o­rer har de där­e­mot ald­rig in­gått i sam­ma in­di­an­trupp. Hös­ten 2016 bröt Fred­rikLind­gren kon­trak­tet med den då kon­kurs­fär­di­ga Kum­la-klub­ben. Han skrev på för Dac­kar­na och har nu gått vi­da­re till Sme­der­na.

I sam­ma ve­va som Fred­rik läm­na­de In­di­a­ner­na åter­vän­de Lud­vig till den klubb han läm­na­de 2007, året ef­ter elit­se­ri­e­de­bu­ten.

– In­di­a­ner­na är den för­e­ning som har störst plats i mitt hjär­ta, så det var ett lätt val. När jag pra­ta­de med klub­ben förs­ta gång­en var det en mil­jon pro­cents chans att vi skul­le kö­ra i elit­se­ri­en. Det skul­le va­ra lugnt, men det var det in­te. Det var många da­gar av för­tviv­lan in­nan vi ­viss­te om det skul­le bli nå­got, att klub­ben skul­le ­räd­das med hjälp av fö­re­tag och fö­ra­re som ac­cep­te­ra­de re­kon­struk­tio­nen, sä­ger Lud­vig Lind­gren.

I Eng­land täv­lar han för Newcast­le, där han just ­in­lett sin sjun­de sä­song, men det är i In­di­a­ner­na han ser fram­ti­den. Lud­vig flyt­ta­de ti­di­ga­re i år till Eke­by med flick­vän­nen Freia och dot­tern Kaj­sa, som fyl­ler två år i sep­tem­ber. Där­i­från har han nä­ra till hem­ma­ba­nan och det är så han vill ha det.

Han vill stär­ka speed­way­en i När­ke och har på eget ini­ti­a­tiv en­ga­ge­rat sig som ung­domsträ­na­re. – Det hän­der myc­ket i Kum­la. Stör­re de­len av sty­rel­sen är ut­bytt och allt ver­kar gå åt rätt håll. Det känns väl­digt bra, sä­ger Lud­vig.

Al­la ut­gick från att In­di­a­ner­na skul­le ra­sa ur elit­se­ri­en i fjol, men en sen­sa­tio­nell se­ger i sis­ta om­gång­en mot Vet­lan­da be­tyd­de säk­rat kon­trakt.

In­för ödes­mat­chen fat­ta­de lag­le­da­ren Pe­ter Jo­hans­son be­slu­tet att kal­la in de­bu­tan­ten ­An­ders Thom­sen, som fick er­sät­ta lång­tids­ska­da­de Adri­an Mi­ed­zin­ski. Dansken upp­lev­de sitt livs kväll som speed­way­fö­ra­re, ­kör­de in 13 po­äng och av­gjor­de mat­chen ge­nom att i det sis­ta hea­tet ta en fe­met­ta i par med Pi­otr Pro­ta­si­ewicz.

Då, när allt av­gjor­des, satt Lud­vig Lind­gren längst in i de­pån med hör­lu­rar på hu­vu­det och blic­ken i mar­ken.

– Jag vå­ga­de in­te kol­la på hea­tet och vil­le ­in­te hö­ra publi­kens re­ak­tion ef­teråt, för­kla­rar han.

Ner­vo­si­te­ten ha­de snart över­gått till gläd­je och lätt­nad.

– Det kän­des som att vin­na nå­got myc­ket stör­re, för­säk­rar ”Lud­de”.

In­di­a­ner­na höll sig kvar i elit­se­ri­en, på stjärn­fyll­da Pi­ra­ter­nas be­kostad, och den sto­ra hjäl­ten blev en för många okänd dansk.

– Jag vet in­te om nå­gon fö­ra­re har haft en bätt­re premiär än den han ha­de i In­di­a­ner­na. Till sa­ken hör att han ha­de otur på trä­ning­en. Han smäll­de två mo­to­rer och kör­de mat­chen på sin tred­je­mo­tor, sä­ger Lud­vig Lind­gren.

2017 blev det up­pen­bart att nam­nen i lagupp­ställ­ning­ar­na in­te har nå­gon stör­re be­ty­del­se för mat­cher­nas ut­gång. Sä­song­en av­slu­ta­des ju med att Sme­der­na, ett an­nat tip­pat bot­ten­lag, blås­te Vet­lan­da på Sm-gul­det.

– Att Sme­der­na skul­le vin­na fanns in­te på min världs­kar­ta. Om de vann lo­va­de jag min mor att äta upp en ka­strull, be­rät­tar Lud­vig.

Har du gjort det?

– Nej, jag mås­te hit­ta en god ka­strull först, sä­ger han och skrat­tar.

Nu ser han fram emot en ny oviss elit­se­ri­e­sä­song och in­te minst mö­te­na med Sme­der­na.

– Många kan hö­ja sig ett snäpp och Vaclav Mi­lik är en bli­van­de stor­stjär­na. Vi ska till slut­spel och där kan allt hän­da, sä­ger Lud­vig Lind­gren.

Finns nå­gon du hell­re vill be­seg­ra i ett heat än Fred­rik?

– Ja, det finns många. Han är ju svensk, så det är lugnt. Det vik­ti­gas­te är att slå danskarna. Det har jag levt med se­dan jag kör­de knat­te­speed­way. Det är de som är de sto­ra bo­var­na om man är svensk.

PLA­CE­RING I SNITTLIGAN 5 SE­NAS­TE ÅREN

2017: 65

2016: 54

2015: –

2014: 72

2013: 55

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.