ÄR SOM ETT GIFT

AN­DERS FRÖJD – HOCKEYMÅLVAKTEN SOM BLEV BE­SATT AV SPEEDWAY

Speedwaybibeln - - Krönika Holm - Ste­fan Holm

FRÖJDS KLUB­BAR

2002: Ka­par­na

2003: Ka­par­na

2004: Dac­kar­na

2005: Dac­kar­na

2006: Ma­sar­na

2007: Le­jo­nen

2008: Le­jo­nen

2009: Le­jo­nen

2010: Le­jo­nen

2011: Ham­mar­by

2012: Ham­mar­by

2013: Ham­mar­by

2014: Le­jo­nen

2015: Le­jo­nen

2016: Le­jo­nen

2017: Le­jo­nen

Sport­chef i Le­jo­nen, för­bunds­kapten för ju­ni­or­lands­la­get, lag­le­da­re för Gri­par­na, ex­tra­pap­pa till Chris ­Hol­der.

An­ders Fröjd är hockeymålvakten som blev be­satt av speedway.

– Det är som ett gift. Jag har ­för­sökt att ta mig ur spor­ten men då ring­er nå­gon jä­vel och be­hö­ver hjälp, sä­ger 51-åring­en.

När han sva­rar i te­le­fo­nen sit­ter han in­te ovän­tat i bi­len. An­ders Fröjd kör år­li­gen 7 000–8 000 mil i speed­way­ens tjänst. Han bor i Träslövslä­ge ut­an­för Var­berg men job­bar för Le­jo­nen i Gisla­ved, Gri­par­na i Nykö­ping och har de se­nas­te åren in­gått i lands­lags­led­ning­en. Som sport­chef, lag­le­da­re och för­bunds­kap­ten har en ar­bets­be­skriv­ning ut­an slut. – I fot­bolls- och hoc­key­or­ga­ni­sa­tio­ner finns det väl­digt många män­ni­skor som har oli­ka funk­tio­ner. In­om speed­way­en är det två-tre per­so­ner som ”rod­dar” för­e­ning­ar­na. Det hand­lar om att gö­ra pro­gram­blad, slad­da och vatt­na ba­nan, träf­fa fö­re­tag... Folk för­står in­te hur myc­ket jobb det är. Jag för­sö­ker so­va sex tim­mar var­je dygn, så det blir 18 tim­mar jag ­äg­nar speed­way­en. Så il­la är det, be­rät­tar Fröjd. Un­der långa pe­ri­o­der till­bring­ar han mer tid med speed­way­fa­mil­jen än hust­run ­Lin­da, 43, och dött­rar­na Lin­nea, 11, och Nel­lie, snart 7. – Det är väl­digt job­bigt för de an­hö­ri­ga för allt kret­sar kring speed­way­en. Jag blir väl­digt be­svi­ken när jag lä­ser om sport­che­fer in­om hoc­keyn och fot­bol­len som blir ut­brän­da av li­te mot­gång­ar och sä­ger upp sig. Okej, det kan va­ra ett sätt att för­täc­ka att de har fått spar­ken men ger man sig in i den här bran­schen lö­per man li­nan ut. Det finns ing­en möj­lig­het att le­ka och se­dan ge upp när det tar emot. Det är all in.

Tred­je­mål­vakt i Fär­je­stad

An­ders Fröjd väx­te upp i Kungälv, spe­la­de hoc­key och var en av lan­dets störs­ta mål­vaktsta­lang­er i sin års­kull. Han spe­la­de TV­puc­ken, vär­va­des som ju­ni­or till Djur­går­den och fun­ge­ra­de un­der en sä­song som tred­je­mål­vakt i Fär­je­stad, där en viss Pek­ka Lind­mark var gi­vet första­val.

– Vi var gran­nar, bod­de på sam­ma vå­ning i sam­ma trapp­hus. Jag fick lä­ra mig bå­de bra och då­li­ga gre­jer av Pek­ka, sä­ger Fröjd, som ef­ter året i Karl­stad åter­vän­de till väst­kus­ten där det blev spel i Frölun­da och Mölndal.

Sin förs­ta speed­way­match såg han 2001, då han följ­de med be­kan­ta från Kungälv till Aren­dals­ba­nan.

– Jag blev helt såld, tyck­te det var skit­häf­tigt. I Ma­sar­na kör­de To­ny Rickardsson, Leigh Adams, Mi­roslav Ko­wa­lik, An­to­nin Kasper... De kör­de över Ka­par­na full­stän­digt, minns An­ders Fröjd.

In­te kon­flik­trädd

Då kun­de han in­te fö­re­stäl­la sig att han skul­le bli en av lan­dets störs­ta le­dar­pro­fi­ler, men så blev det.

– Någ­ra kil­lar frå­ga­de mig om jag vil­le hjäl­pa till och dra in peng­ar så att Ka­par­na kun­de få in en bra fö­ra­re till 2002. Jag, Christer Wal­lin och Mats Adri­an satt då i Frölun­das mark­nads­grupp, så vi tog kon­takt med Frölun­das al­la spon­so­rer och äs­ka­de 5 000–10 000 till Ka­par­na. Vi fick in 220 000 el­ler nå­got så­dant och det var ett gans­ka stort be­lopp på den ti­den. Jag kom in bak­vä­gen, via mark­nads­si­dan, och tog för mig gans­ka or­dent­ligt i Ka­par­na. Jag är så­dan, vill in­te gö­ra nå­got halv­dant, sä­ger An­ders Fröjd.

Han var snart Ka­par­nas sek­re­te­ra­re och hjälp­te klub­bens star­ke man Tom­my Ran­der med värv­ning­ar­na. Ef­ter Sm-gul­det 2003 läm­na­de Fröjd Gö­te­borgs-klub­ben och blev lag­le­da­re i Dac­kar­na.

Se­dan dess har han job­bat i Ma­sar­na, ­Ham­mar­by och Le­jo­nen, där han gör sin and­ra se­jour.

– Jag har för­sökt slu­ta två gång­er men det går in­te. I Ma­sar­na bröt vi mitt två­års­av­tal när jag skul­le bli pap­pa. Då ring­de Le­jo­nen, och när jag fick spar­ken där­i­från 2010 ring­de Ham­mar­by. På den vägen är det. Jag har ­för­sökt ta mig ur spor­ten men ring­er ­nå­gon jä­vel och be­hö­ver hjälp stäl­ler jag upp.

Vad är det som gör speed­way­en så ­spe­ci­ell?

– Lagspor­ten. Ge­men­ska­pen. La­gan­dan. Det bäs­ta som fanns när jag spe­la­de hoc­key var ti­den man spen­de­ra­de i om­kläd­nings­rum­met.

An­ders Fröjd är in­te kon­flik­trädd och har ska­pat många ru­bri­ker ge­nom åren. Fred­rik Lind­gren väg­ra­de att kö­ra i lands­la­get un­der hans led­ning och Pe­ter Ljung upp­ma­na­de 2016 till fö­rar­strejk när Fröjd job­ba­de för att mi­ni­mi­an­ta­let svens­ka fö­ra­re i elit­se­ri­e­la­gen skul­le mins­kas från tre till två.

– Det där med Lind­gren och två svens­kar fick mig in­te att slu­ta so­va gott. Fred­rik ­Lind­gren, som är en bra och se­ri­ös kil­le, ­re­spek­te­ra­de in­te mi­na åsik­ter.

”De är ju snå­la ock­så” Hur be­skri­ver du dig själv som per­son?

– Jag är gans­ka en­vis och har li­te kon­troll­be­hov men är i grund och bot­ten en fruk­tans­värt snäll män­ni­ska. Ja, frå­ga kil­lar­na. Att jag in­te dal­tar ut­an sä­ger vad jag tyc­ker och tän­ker lig­ger mig i fa­tet många gång­er, men jag vin­ner på det i läng­den. Jag är en är­lig per­son.

Chris Hol­der, en av Le­jo­nens stjär­nor, bor hos dig.

– Ja, han fick ing­et ar­bets­till­stånd och blev ut­slängd ur Eng­land. Han har ett rum hos mig och det har han haft se­dan han kom till Le­jo­nen som en ung, för­vir­rad ton­å­ring 2007. Ef­tersom jag ta­git hand om ho­nom har jag fått and­ra fö­ra­re på kö­pet, som Dar­cy Ward. Jag har ju bott i Gö­te­borg al­la ti­di­ga­re år och där är det smi­digt med flyg­plat­sen. Vid nå­got till­fäl­le för­ra året var det fem fö­ra­re som bod­de hos mig in­nan de flög till­ba­ka till Eng­land. De är ju snå­la ock­så. De kan ha kört in 40 000 kro­nor kväl­len in­nan och spa­rar 500 ge­nom att bo hos mig i stäl­let för på ho­tell. Speed­way­folk är ett jäv­la kons­tigt folk.

Fy­ra av klub­bar­na du har job­bat för, ­Ka­par­na, Ma­sar­na, Ham­mar­by och ­Le­jo­nen, har gått i kon­kurs. Hur stort an­svar har du som lag­le­da­re och sport­chef?

– Ing­et. En lag­le­da­re skri­ver inga av­tal. Det gör ord­fö­ran­den el­ler kas­sö­ren. Jag för­hand­lar kon­trak­ten, tar det med sty­rel­sen och ­se­dan tar folk med teck­nings­rätt över. Många gång­er är sty­rel­sen svag, ana­ly­se­rar in­te ­för­sla­gen och ba­ra kör. Det är väl­digt van­ligt, om vi ska va­ra är­li­ga. Men det är in­te ­lag­le­da­rens fel om det går åt hel­ve­te.

Har du fler vän­ner än ovän­ner in­om speed­way­en?

– Det är nog fler ovän­ner, tror jag. Men på fö­rar­si­dan har jag många vän­ner. Jag är uppskattad för att jag är snäll, stäl­ler upp, fix­ar och do­nar. Vad and­ra lags sup­port­rar tyc­ker och tän­ker ski­ter jag i, för de har in­te så bra koll på verk­lig­he­ten.

På ditt Twit­ter-kon­to ci­te­rar du Clint Eastwood: ”Too ma­ny ass­ho­les... not enough bul­lets.” Vad vill du sä­ga med det?

– Ha, ha, ha. Att det finns för många rövhål som in­te bor­de hål­la på med det de gör. Det finns oär­li­ga män­ni­skor, allt från le­da­re till fö­ra­re och spon­so­rer, sä­ger An­ders Fröjd.

” DET FINNS FÖR MÅNGA RÖVHÅL SOM IN­TE BOR­DE HÅL­LA PÅ MED DET DE GÖR”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.