OVE FUN­DIN, 84

TRANÅS OCH VALCROS, FRANK­RI­KE VM-GULD 1956, 1960, 1961, 1963, 1967, VM-SIL­VER 1957, 1958, 1959, VM-BRONS 1962, 1964, 1965

Speedwaybibeln - - Krönika Holm -

Vil­ket lag blir svens­ka ­mäs­ta­re?

– Vem som vin­ner vet jag in­te, men jag hop­pas på Vet­lan­da el­ler Må­lil­la (Dac­kar­na). Ja, jag bru­kar hål­la på Vet­lan­da ef­tersom det är när­mast Tranås där jag bor.

Var det rätt be­slut att stänga elit­se­ri­en?

– Nej, det är trist att det är på det vi­set. Sam­ti­digt har de gjort det bäs­ta av det, miss­tän­ker jag. För tu­sen kro­nor fick jag en ny hoj och nu kos­tar mo­to­rer­na 50 000 kro­nor. Det lå­ter helt ofatt­bart. Det är klart det blir dyr­bart då och nu kom­mer en del fö­ra­re med fy­ra cyklar. En en­da gång köp­te jag en ny mo­tor. Det var i Lon­don och den kos­ta­de 95 pund. Un­der al­la år i Eng­land kör­de jag på en hoj som till­hör­de klub­ben. På min tid var det ing­en som ha­de mer än en hoj och vi fö­ra­re var myc­ket mer kom­pi­sar än de är i dag. Hän­de det nå­got fick vi lå­na en cykel av nå­gon kon­kur­rent. Det var inga pro­blem.

Tror du att speed­way­en finns kvar om 20 år?

– Ja, det tror jag även om man kans­ke mås­te änd­ra li­te hit och dit. Re­dan på 1950-­ta­let pra­ta­de man om att speed­way­en sjöng på sis­ta ver­sen, men det red­de upp sig.

Hur föl­jer du speed­way­en i dag?

– Jag får eng­els­ka Speedway Star och ­Tom­my Ran­ders tid­ning (Speedway ­Ra­cing). Se­dan bru­kar jag åka på kans­ke två Grand Prix-täv­ling­ar om året och fun­ge­ra som pris­ut­de­la­re i lag-vm, av po­ka­len som bär mitt namn. Det är ro­ligt att kom­ma ut och träf­fa gam­la kom­pi­sar. I den yng­re ge­ne­ra­tio­nen kän­ner jag in­te så många.

Vem blir världs­mäs­ta­re?

– Jag und­rar om in­te Ja­son Doy­le vin­ner ett år till. Han är verk­li­gen i far­ten och tar, pre­cis som jag gjor­de, al­la till­fäl­len att täv­la.

Vem är din fa­vo­rit av da­gens fö­ra­re?

– Det är väl Ja­son Doy­le i så­da­na fall. Jag har snac­kat med ho­nom på Grand Prix-täv­ling­ar som va­rit. Un­der mi­na Eng­lands-år bod­de jag i Nor­wich och där har han bo­satt sig. Det är en kul grej.

Vad gjor­de dig till en av värl­dens bäs­ta fö­ra­re?

– Jag vil­le så myc­ket och var in­te rädd för att för­sa­ka allt an­nat. Dess­utom är jag, vad det än gäl­ler, en då­lig för­lo­ra­re. Det var ing­en som lär­de mig åka. Jag hit­ta­de min egen stil och åk­te med mind­re sladd än de fles­ta. Jag försökte åka hjul-i-hjul och då får man grepp i ut­gång­en av sväng­ar­na. Visst tit­ta­de jag på and­ra men ald­rig att det var nå­gon som sa nå­got. Jo, Ar­ne Berg­ström, som var vår sto­re höv­ding, kun­de ge ­go­da råd men jag lyss­na­de ­ald­rig. Jag kun­de åka, det kun­de in­te han.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.