OPE­RA­TION HOUNDSWORTH

EN SKVADRON SKAR AV VIK­TI­GA TYS­KA KOMMUNIKATIONSLINJER OCH RE­SUR­SER, MED FULL­STÄN­DIGT KA­OS SOM RE­SUL­TAT.

Spioner & hemliga krig - - SAS – OPERATIONERNA PÅ D- DAGEN -

Det förs­ta sto­ra uppdraget i det oc­ku­pe­ra­de Frankrike fick kod­nam­net Houndsworth. A-skva­dro­nen skul­le spränga tåg­lin­jer­na mel­lan Lyon och Pa­ris, trä­na de lo­ka­la grup­per­na i Macquis och helt en­kelt stäl­la till med ore­da.

Män­nen i A-skva­dro­nen an­såg att de be­fann sig en ni­vå ovan­för res­ten av SAS- bri­ga­den. De var öken­ve­te­ra­ner, och någ­ra av dem – till ex­em­pel John­ny Coo­per, Jeff Du Vi­vi­er, Reg Se­ek­ings och de­ras be­fäl­ha­va­re Bill Fra­ser – var till och med ”ori­gi­nal”, de till­hör­de allt­så de 66 män som re­kry­te­ra­des av Da­vid Stir­ling 1941.

Det var dock ett av skva­dro­nens se­nas­te till­skott, kap­ten Ian Well­sted, som drog igång Ope­ra­tion Houndsworth nat­ten till den 6 ju­ni. Me­dan den al­li­e­ra­de flot­tan seg­la­de mot Nor­man­die hop­pa­de Well­sted och fy­ra and­ra i fall­skärm över den tä­ta skogen vid Mas­sif du Mor­van, väs­ter om Dijon. De­ras upp­drag var att se till att om­rå­det var sä­kert för den 20 man sto­ra grupp som led­des av Bill Fra­ser och som skul­le an­län­da ef­ter den 11 ju­ni.

Fö­re den 22 ju­ni var de res­te­ran­de 46 män­nen från A-skva­dro­nen tryggt på plats i Mor­van. Fra­sers hög­kvar­ter var pla­ce­rat vid Vi­eux Dun och än­nu en bas fanns om­kring 16 kilo­me­ter sö­derut, vid byn Montsauche, un­der Alex Muir­he­ads och Ian Well­steds kom­man­do. Den lo­ka­la mot­stånds­grup­pen, Maquis Ber­nard, ha­de sla­git lä­ger i skogen in­till Well­steds män. Well­sted minns att ”även om män­nen från Maquis var myc­ket en­tu­si­as­tis­ka, kän­de ing­en av dem till be­ty­del­sen av or­det di­sci­plin, och de för­lo­ra­de snart mo­det. De­ras vär­de var full­stän­digt be­ro­en­de av le­da­rens ka­pa­ci­tet och grup­pens lo­kal­kän­ne­dom.”

Den 24 ju­ni tip­sa­de Maquis SAS om att en kon­voj med tys­kar och rys­sar som stred för Tyskland var på väg för att an­gri­pa det de trod­de var ”ka­na­den­sis­ka fall­skärms­jä­ga­re”. Nu när de ha­de bli­vit var­na­de in­tog SAS rol­len som jä­ga­re istäl­let för byte. ”Vi gick bort till en väg som vi viss­te att de mås­te pas­se­ra för att kom­ma till läg­ret”, skrev ser­gant John Nob­le. ”Vi vän­ta­de i fle­ra tim­mar vid vägen tills de änt­li­gen kom. Vi var sprid­da över ett om­rå­de på om­kring 200 me­ter och på av­ta­lad sig­nal öpp­na­de vi eld. Först kom en last­bil med en 20 mm [ka­non], där­ef­ter en per­son­bil, yt­ter­li­ga­re en last­bil med en 20 mm följd av en mo­tor­cy­kel. Jag skul­le ta mig an den förs­ta last­bi­len.”

In­nan Well­sted kom till plat­sen ha­de No­bles va­pen re­dan gjort job­bet. ”Den tys­ka last­bi­len som led­de kon­vo­jen brann för fullt”, be­rät­ta­de Well­sted. ”Vindru­tan var kros­sad och de dö­da krop­par­na där in­ne häng­de slappt i sä­te­na. Det var en gro­tesk syn … Bakom den förs­ta last­bi­len stod den lil­la per­son­bi­len. Den var tom, men en ihop­kru­pen fi­gur låg och vred sig på mar­ken vid si­dan om den.” När de var säk­ra på att de ha­de oskadliggjort de tys­ka sol­da­ter­na för­svann SAS in i skogen och efterlämnade sig förödelse och död. Tys­kar­nas hämnd var ome­del­bar och hän­syns­lös. Da­gen där­på kom åt­ta last­bi­lar ful­la av sol­da­ter. De brän­de ner by­ar­na Montsauche och Plan­chez, våld­tog och dö­da­de.

Den 26 ju­ni an­föll en styr­ka be­stå­en­de av runt 300 tys­kar och rys­sar skogen där de trod­de att SAS göm­de sig. Men det fanns inga ge­ril­la­sol­da­ter där, och de­ras byte slapp un­dan ef­ter att de först ha­de skju­tit ner dus­sin­tals tys­kar som tre­van­de för­sök­te ta sig fram mel­lan trä­den.

Un­der res­ten av ju­ni och i bör­jan av juli ös­reg­na­de det i Mor­van, och det var låg ak­ti­vi­tets­ni­vå på bå­da si­dor. Den 5 juli fick SAS nya för­sän­del­ser av mat och ut­rust­ning, in­klu­si­ve tre jee­par som släpp­tes ner i fall­skärm. John­ny Wi­se­man fick en av jee­par­na och gav sig iväg mot Dijon där 30 000 tys­kar var sta­tio­ne­ra­de. I bi­len ha­de han med sig en sig­na­list och ett par and­ra män. De­ras upp­gift var att se ut lämp­li­ga mål och vi­da­re­be­ford­ra dem till RAF – nå­got de gjor­de med be­ty­dan­de fram­gång.

”NÄR DE VAR SÄK­RA PÅ ATT DE HA­DE OSKADLIGGJORT DE TYS­KA SOL­DA­TER­NA FÖR­SVANN SAS IN I SKOGEN OCH EFTERLÄMNADE SIG FÖRÖDELSE OCH DÖD.”

”LOKOMOTIVET FÖR­STÖR­DES FULL­STÄN­DIGT OCH 10 AV DE 40 VAGNARNA BLÅSTES AV RÄLSEN. FLE­RA LUFTVÄRNSKANONER FÖR­STÖR­DES OCK­SÅ.”

I Mor­van in­ne­bar jee­par­na att SAS ha­de möj­lig­het att rö­ra sig över sto­ra om­rå­den för att sa­bo­te­ra för fi­en­den. Den fräc­kas­te ak­tio­nen var Well­steds och Muir­he­ads at­tack på en fa­brik i Autun som pro­du­ce­ra­de syn­te­tisk ol­ja, fy­ra mil från SAS- läg­ret. ”Med hjälp av gra­nat­kas­ta­re pum­pa­de vi ett jämnt bombregn över fa­briks­om­rå­det från ett av­stånd på 650 me­ter, me­dan vi be­trak­ta­de de tä­ta ång­mol­nen som steg från de för­stör­da rö­ren”, skrev Muir­he­ad. ”Med ett dån vak­na­de sju Vickers K- ma­sking­e­vä­rer till liv och över­sål­la­de om­rå­det med spår­ljus och explosioner. Var­je ma­sking­e­vär skic­ka­de in två ful­la pa­tron­rem­sor i den sti­gan­de ång­an.”

Fle­ra gång­er spräng­de sa­bo­ta­ge­grup­per tågräl­sen mot Pa­ris, vil­ket sin­ka­de tys­kar­nas sol­dat­trans­por­ter och krigs­ut­rust­ning till de hår­da stri­der­na i Nor­man­die.

Den mest lyc­ka­de av des­sa operationer led­des av öken­ve­te­ra­nen Jeff Du Vi­vi­er som sent i juli la­de tre spräng­ladd­ning­ar un­der tåg­spå­ren, sprid­da över en sträc­ka på 45 me­ter. Det var ett svårt och tidskräv­an­de jobb för Du Vi­vi­er och hans två kam­ra­ter, men de­ras tå­la­mod be­lö­na­des när ett tåg med krigs­ma­te­ri­el dök upp någ­ra tim­mar se­na­re.

Lokomotivet för­stör­des full­stän­digt och

10 av de 40 vagnarna blåstes av rälsen.

Fle­ra luftvärnskanoner för­stör­des ock­så. Det bäs­ta av allt var – en­ligt Du Vi­vi­ers rap­port – att an­grep­pet gjor­de tys­kar­na ”väl­digt ängs­li­ga och de­mo­ra­li­se­ra­de”.

Pas­san­de nog ut­för­des det sista an­grep­pet av A-skva­dro­nens be­fäl­ha­va­re Bill Fra­ser. Den

3 sep­tem­ber dö­da­de han sju tys­ka of­fi­ce­ra­re. Fem da­gar se­na­re åter­vän­de skva­dro­nen till Eng­land ef­ter att ha er­satts med C-skva­dro­nen un­der led­ning av To­ny Marsh. På tre må­na­der i Frankrike ha­de Fra­sers män dö­dat el­ler ska­dat 200 tys­kar, fått 6 tåg att spå­ra ur, för­stört

23 for­don och ska­dat ett ol­je­raf­fi­na­de­ri.

Av de­ras eg­na ska­da­des sju och två dog.

Män­nen som del­tog i ope­ra­tion Houndsworth be­kan­tar sig med en gra­nat­kas­ta­re fö­re det lyc­ka­de an­grep­pet mot Autun.

Fle­ra jee­par släpp­tes över Frankrike un­der ope­ra­tion Houndsworth. Den här bi­len ha­de en fall­skärm som ald­rig veck­la­des ut. På bil­den står kap­ten Ian Well­sted.

Hö­ger: Pad­dy May­ne (t.v.) kom till Frankrike den 7 au­gusti till­sam­mans med Mi­ke Sad­ler (t.h.). Det förs­ta de gjor­de var att be­sö­ka Bill Fra­ser i Houndsworth.

Na­zis­ter­na kal­la­de dem för terrorister, men SAS var and­ra världs­kri­gets mest ef­fek­ti­va spe­ci­al­styr­ka. Sol­da­ter­na var hår­da, aler­ta, di­sci­pli­ne­ra­de och smar­ta. SAS dö­da­de 7 733 tys­kar un­der oli­ka operationer i Frankrike.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.