EN VE­TE­RAN EF­TER OPE­RA­TION KIPLING

ALEX­AN­DER ”ALEC” BORRIE FÖDDES I LON­DON 1925. HANS FAR VAR VE­TE­RAN FRÅN FÖRS­TA VÄRLDS­KRI­GET OCH HA­DE ÖVERLEVT FY­RA ÅR I SKYTTEGRAVARNA. NÄR BORRIE VAR 14 ÅR SLU­TA­DE HAN SKO­LAN OCH BLEV SNICKARLÄRLING. UN­DER BLIT­ZEN REPARERADE HAN BOMBSKADADE BYGGNADER. ÅR

Spioner & hemliga krig - - SAS – OPERATIONERNA PÅ D- DAGEN -

NÄR OCH HUR GICK DU MED I SAS?

År 1943 skic­ka­des min ba­tal­jon till Orkneyö­ar­na för att skyd­da dem mot tys­ka sol­da­ter. Ing­et hän­de och i ja­nu­a­ri 1944 upp­lös­tes ba­tal­jo­nen. Vi kun­de väl­ja mel­lan att gå med i kom­man­d­o­styr­kan, fall­skärms­re­ge­men­tet el­ler SAS. Jag val­de SAS ut­an att rik­tigt ve­ta vad jag gjor­de.

VAD HÄN­DE SE­DAN?

Jag in­ter­vju­a­des av be­fäl­ha­va­ren som het­te Pad­dy May­ne, och så fort jag blev upp­ta­gen i grup­pen skic­ka­des jag till Dar­vel i Skott­land där 1SAS ha­de en bas. Se­na­re fick jag ve­ta att jag var en av en­dast 30 per­so­ner som May­ne val­de ut bland 300 sö­kan­de. När vi var fär­di­ga med fall­skärms­trä­ning­en vid Ring­way ha­de an­ta­let män sjun­kit till 15.

KAN DU BE­SKRI­VA TRÄNINGEN DU GJOR­DE I SAS?

Vi var myc­ket ute i den skots­ka ter­räng­en för att lä­ra oss att ori­en­te­ra oss och för att öva på att för­flyt­ta oss långt. Vi lär­de oss om spräng­äm­nen, hur vi skul­le spränga tågräls, och vi fick till och med lä­ra oss att kö­ra ång­lok om vi skul­le bli tvung­na att flyt­ta ett så­dant när vi kom till Frankrike.

NÄR KOM DU TILL FRANKRIKE?

Jag var i C-skva­dro­nen un­der ma­jor To­ny Marsh och vi av­lös­te A-skva­dro­nen [se Ope­ra­tion Houndsworth] för Ope­ra­tion Kipling. Den 19 au­gusti lan­da­de skva­dro­nen och 20 jee­par i Da­ko­tas i Ren­nes och kör­de ner i när­he­ten av Or­léans. Det tog oss om­kring tre da­gar. Min grupp var un­der led­ning av löjt­nant Roy Clo­se.

NÄR SÅG DU STRID FÖR FÖRS­TA GÅNG­EN?

Jag har hört nå­gon sä­ga att vi var ute på en sju­da­gar­s­pa­trull, men det är in­te så jag minns det – jag tror vi kör­de runt och sök­te ef­ter mål. Vi hör­de ryk­ten om att tre tys­ka last­bi­ler kör­de längs vägen i Ne­vers, och Roy Clo­se be­stäm­de att vi skul­le ut­fö­ra ett bak­håll i en kur­va där en grus­väg led­de upp mot skogen. När vi fick syn på last­bi­lar­na öpp­na­de vi eld. For­do­nen blev helt för­stör­da och vi dö­da­de om­kring 15 tys­ka sol­da­ter.

VAD HÄN­DE SE­DAN?

Vad vi in­te viss­te var att kon­vo­jen ha­de be­pans­rad eskort. Så i näs­ta ögon­blick ex­plo­de­ra­de värl­den runt oss, ma­sking­e­värs­sal­vor gjor­de sto­ra hål i trä­den runt oss. ”Dra upp på vägen”, ro­pa­de Roy Clo­se, men jee­par­na var par­ke­ra­de bakom varand­ra, så det var in­te så en­kelt. En av bi­lar­na ham­na­de i ett di­ke, och Clo­ses bil fast­na­de med snur­ran­de hjul över en tim­mer­stock. Jag kör­de den tred­je jee­pen. Vi lyc­ka­des flyt­ta tim­mer­stoc­ken, så vi drog iväg med två jee­par och läm­na­de den tred­je.

NÅG­RA SKA­DOR?

Skä­let till att den ena jee­pen ham­na­de i di­ket var att fö­ra­ren Joe Craig fick en ku­la ge­nom han­den. Vi ren­gjor­de så­ret ge­nom att dra en tra­sa med sul­fonat­sal­va ge­nom kul­hå­let. Det läk­te fint.

JA­GA­DE TYS­KAR­NA ER?

Nej, men in­te långt där­ef­ter kör­de vi ge­nom byn Châ­til­lon-enBa­zo­is. In­vå­nar­na be­hand­la­de oss som be­fri­a­re. De kas­ta­de blom­mor till oss och vil­le stäl­la till med fest. Vi för­sök­te för­kla­ra att vi in­te ha­de be­fri­at dem och att de bor­de gå hem ef­tersom tys­kar­na in­te var långt bort.

HUR FÖRLÖPTE RES­TEN AV PATRULLEN?

Vi kör­de runt och le­ta­de ef­ter mål. Det var ett par eld­giv­ningse­pi­so­der till, men det var i stort sett lugnt ef­tersom tys­kar­na höll på att dra sig till­ba­ka ös­terut. Ef­ter hand be­ord­ra­des vi till Dijon, jag tror vi skul­le sö­ka ef­ter tys­ka smyg­skyt­tar som ha­de läm­nats kvar.

VISS­TE DU ATT TYS­KAR­NA HA­DE FÅTT OR­DER OM ATT AV­RÄT­TA AL­LA SAS­SOL­DA­TER DE TILLFÅNGATOG?

De be­rät­ta­de för oss om or­dern, så vi viss­te vad som skul­le hän­da om vi fång­a­des. När man är nit­ton tror man att sånt hän­der al­la and­ra än en själv.

GICK DU OSKADD GE­NOM KRI­GET?

Nej. Den 14 april 1945 kör­de jag över en land­mi­na när vi kör­de in i Tyskland. Min ser­geant San­dy Da­vid­son, som pre­cis ha­de bli­vit far, dog och en an­nan soldat blev il­la bränd. Jag ska­da­de hö­ger ben och var tvung­en att lig­ga någ­ra vec­kor på sjukhus.

John­ny Coo­per, en av de ur­sprung­li­ga SAS- män­nen, vid rat­ten i jee­pen som han döp­te till ”Constan­ce” ef­ter sin kä­res­ta.

To­ny Marsh (t.v.) och Roy Clo­se.

Ja­mes McDi­ar­mid (hö­ger). Bil­den togs i ök­nen, men Ja­mes var med i den förs­ta av­del­ning­en av Ope­ra­tion Kipling, sam­ma ope­ra­tion som Borrie se­na­re del­tog i.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.