EFTERSPELET VID LIDICE OCH LEŽÁKY

NA­ZIS­TER­NA HÄMNADES SKO­NINGS­LÖST GE­NOM ATT UTROTA TVÅ BY­AR.

Spioner & hemliga krig - - SPECIALUPPDRAG -

Sam­ma dag som en över­då­dig of­fent­lig be­grav­ning hölls för SS- Ober­grup­pen­fü­h­rer och reichs­pro­tek­tor Re­in­hard Heydrich, jäm­na­des den lil­la tjec­ko­slo­va­kis­ka byn Lidice med mar­ken. Ut­an för­var­ning gick SS- sol­da­ter­na lös på den lil­la klung­an av hus och bu­ti­ker tre mil ut­an­för Prag den 9 ju­ni 1942 kloc­kan 09.30. Tys­kar­na ska ha trott att by­bor­na ha­de stöt­tat de tjec­kis­ka agenterna som dö­da­de Heydrich.

In­vå­nar­na tving­a­des ut ur si­na hem un­der va­pen­hot. Möd­rar och barn skil­des från varand­ra och tving­a­des in i en skol­bygg­nad. Över 170 män samlades i en lada. Där­ef­ter led­des de ut i grup­per om 10 och av­rät­ta­des. 26 män brän­des ihjäl i en an­nan bygg­nad. 11 män på väg hem från ar­be­tet i den lo­ka­la gru­van sköts. Kvin­nor­na skic­ka­des till kon­cent­ra­tions­läg­ret Ra­vens­brück. Bar­nen pla­ce­ra­des an­ting­en i SS-fa­mil­jer el­ler skic­ka­des till läg­ren i Gnei­se­nau.

Ef­ter or­der från SS- Ober­grup­pen­fü­h­rer Karl Her­mann Frank och Oberst- Grup­pen­fü­h­rer Kurt Da­lu­e­ge rev sol­da­ter­na Lidice och flyt­ta­de på näs­tan 71 000 kvadrat­me­ter med sten och spann­mål för att döl­ja det he­la.

Någ­ra da­gar se­na­re hit­ta­des en ra­dio som till­hör­de den tjec­kis­ka mot­stånds­rö­rel­sen i byn Ležáky. Den 24 ju­ni sam­la­de mer än 500 SS­sol­da­ter ihop in­vå­nar­na. 33 vux­na män­ni­skor sköts ögon­blick­li­gen. 11 av 13 barn dog i kon­cent­ra­tions­läg­ret Chelm­nos gas­kam­ma­re. Två flic­kor som val­des ut till ”ger­ma­ni­se­ring” över­lev­de kri­get och åter­före­na­des med si­na fa­mil­jer. I de­cem­ber 1943 flyt­ta­de ett ar­bets­lag på 65 per­so­ner på ru­i­ner­na ef­ter hu­sen i Ležáky. I dag är ett min­nes­mär­ke rest på plat­sen.

”ÖVER 170 MÄN SAMLADES I EN LADA. DÄR­EF­TER LED­DES DE UT I GRUP­PER OM 10 OCH AV­RÄT­TA­DES.”

Tjec­ken kas­ta­de sig in i en slak­te­ri­bu­tik ba­ra för att fin­na sig stå an­sik­te mot an­sik­te med äga­ren som var na­zist­sym­pa­ti­sör och ro­pa­de för full hals: ”Han är här in­ne!” Kle­in ru­sa­de in i bu­ti­ken och Gabcik sköt ho­nom i bå­da be­nen. Tjec­ken sprang ut och Kle­in gav sin pistol till slak­ta­ren som in­te vil­le ta upp jak­ten. Änt­li­gen kun­de Gabcik sät­ta sig i till­fäl­lig sä­ker­het.

Natt­vak och hämnd

En grupp för­vir­ra­de tjec­ker såg Heydrich lig­ga på vägen och vri­da sig, men ing­en gjor­de nå­got för att hjäl­pa ho­nom. Till slut ro­pa­de en tjec­kisk kvin­na på hjälp och en po­lis­man som var le­dig stoppade en pas­se­ran­de va­ru­bil. Chauf­fö­ren vil­le in­te bli in­blan­dad, så de stoppade en last­bil istäl­let. Heydrich hjälp­tes in i fö­rar­hyt­ten, men det stod tyd­ligt att fär­den till det när­mas­te sjuk­hu­set, Bul­ko­va-sjuk­hu­set, skul­le bli allt­för plåg­sam. Istäl­let la­de de ho­nom där bak med an­sik­tet ner på ett smut­sigt golv fullt av be­hål­la­re med bon­vax.

Heydrich an­län­de till sjuk­hu­set strax ef­ter kloc­kan 11.00. En tjec­kisk ki­rurg vid namn Vla­di­mir Snajdr och två and­ra tjec­kis­ka lä­ka­re, Pu­ha­la och Sla­ni­na, var de förs­ta som un­der­sök­te ho­nom. Heydrich av­böj­de en mor­fin­spru­ta och väs­te att han vil­le ha en tysk lä­ka­re.

Sla­ni­na be­döm­de Heydrichs till­stånd. I jour­na­len no­te­ra­de han: ”Jag för­sök­te se hur dju­pa så­ren var med hjälp av en pin­cett och ett par bo­mulls­pin­nar. Jag fann en onor­mal an­sam­ling av luft i brös­tet och blöd­ning från den ena lung­an. Jag märk­te att gra­nat­splitt­ret ha­de dra­git med sig stopp­ning ge­nom di­a­frag­man och in i buk­hå­lan, och att mjäl­ten och bukspott­kör­teln var ska­da­de.”

Vi­da­re un­der­sök­ning­ar vi­sa­de att frag­ment

”NÄR TYS­KAR­NA VI­SA­DE HO­NOM MODERNS AVHUGGNA HU­VUD SOM LÅG OCH FLÖT I ETT AKVARIUM, BRÖT TONÅRINGEN TILL SLUT IHOP OCH AVSLÖJADET ATT DET VAR MÖJ­LIGT ATT AT­TEN­TATS­MÄN­NEN GÖM­DE SIG I KYR­KAN.”

av häst­hårs­stopp­ning­en i bil­sä­tet ha­de kom­mit in i så­ret. En tysk ki­rurg vid namn Hohl­baum ope­re­ra­de ho­nom, tog bort mjäl­ten och den kros­sa­de än­den av det elf­te rev­be­net och syd­de ihop di­a­frag­man.

Till att bör­ja med såg reichs­pro­tek­torns pro­gnos god ut och Himm­ler ring­de sjuk­hu­set var­je tim­me för att bli upp­da­te­rad om Heydrichs till­stånd. In­fek­tions­ris­ken var dock stor. Kall­brand el­ler blod­för­gift­ning kun­de kom­pli­ce­ra läk­ning­en. Ba­ra någ­ra tim­mar ef­ter ope­ra­tio­nen fick Heydrich fe­ber. Sto­ra mäng­der väts­ka rann ut ur så­ret de föl­jan­de da­gar­na. På mor­go­nen den 2 ju­ni ha­de emel­ler­tid fe­bern gått ner och så­ret väts­ka­de in­te li­ka myc­ket läng­re. Det ver­ka­de som om Heydrich höll på att bli bätt­re. På ef­ter­mid­da­gen den 3 ju­ni satt han i säng­en och åt en sen fru­kost när han plöts­ligt gick in i ett chock­till­stånd. Kort där­på föll han i ko­ma och dog kloc­kan 04.30 näs­ta mor­gon. Dödsor­sa­ken var för­mod­li­gen blod­för­gift­ning, även om det ock­så finns en te­o­ri om att gra­na­ten som Ku­biš kas­ta­de in­ne­höll nå­got slags gift.

När det blev känt i Ber­lin att Heydrich ha­de av­li­dit blev Hit­ler ra­san­de och be­ord­ra­de att 10 000 tjec­ker skul­le lik­vi­de­ras som hämnd. Himm­ler ha­de re­dan be­stämt att 100 tjec­kis­ka fång­ar skul­le av­rät­tas kväl­len ef­ter an­grep­pet. SS och Gesta­po gick ihop för att hit­ta at­ten­tats­män­nen. Karl Her­mann Frank, su­det­tysk och Heudrichs om­bud, drog igång en ”se­lek­tiv ter­ror­kam­panj” med SS Oberst- Grup­pen­fü­h­rer Kurt Da­lu­e­ge i spet­sen. En be­lö­ning på 10 mil­jo­ner tjec­kis­ka kro­nor (om­kring 3,5 mil­jo­ner kro­nor) ut­lo­va­des för in­for­ma­tion om var at­ten­tats­män­nen be­fann sig, sam­ti­dig som det skic­ka­des ut en var­ning om att al­la som hjälp­te dem skul­le av­rät­tas till­sam­mans med si­na re­spek­ti­ve fa­mil­jer. Näs­tan 500 döds­do­mar ut­för­des ome­del­bart. Sam­ti­dig blev 13 000 tjec­ker ar­re­ste­ra­de och 36 000 hus ge­nom­sök­ta.

Pres­sen på Gabcik och Ku­biš öka­de snabbt. Ef­ter hand som na­zis­ter­na drog åt nä­tet skic­ka­des agenterna från plats till plats. Till slut togs de till Sankt Ky­ril­los och Met­ho­di­os kyr­ka i cen­tra­la Prag till­sam­mans med fem and­ra tjec­kis­ka agen­ter. En av präs­ter­na, Vla­di­mir Petrek, ha­de gått med på att göm­ma dem i kryp­tan. Men en av de­ras eg­na sak­na­des: för­rä­da­ren Ka­rel Cur­da.

Ter­ror­vå­gen ef­ter attentatet skräm­de Cur­da. Han med­gav att han ha­de job­bat som agent sam­ti­digt som han av­slö­ja­de fle­ra av sta­dens säk­ra göm­stäl­len, bland an­nat Ma­rie Mora­vecs hus. På mor­go­nen den 17 ju­ni be­gick hon

själv­mord med gift när Gesta­po när­ma­de sig. Ata Mora­vec slä­pa­des med till Gesta­pos hög­kvar­ter och tving­a­des dric­ka sto­ra mäng­der al­ko­hol in­nan han torterades. När tys­kar­na vi­sa­de ho­nom moderns avhuggna hu­vud som låg och flöt i ett akvarium, bröt tonåringen till slut ihop och av­slö­ja­de att det var möj­ligt att at­ten­tats­män­nen göm­de sig i kyr­kan.

Gabcik och Ku­biš var på fri fot i tre vec­kor ef­ter at­tac­ken på Heydrich, men den 18 ju­ni 1942 kloc­kan 04.00 ge­nom­sök­te SS och Gesta­po kyr­kan grund­ligt. Till en bör­jan upp­täck­te de ing­et, men när de när­ma­de sig gal­le­ri­et ex­plo­de­ra­de plöts­ligt en hand­gra­nat i när­he­ten och ett ge­vär av­los­sa­des. De 750 SS-sol­da­ter­na som om­ring­a­de kyr­kan öpp­na­de eld och en två tim­mar lång strid följ­de. Fle­ra av agenterna ska­da­des el­ler dö­da­des, där­ibland Ku­biš och Opalka. Tys­kar­na ro­pa­de till de in­stäng­da män­nen att de skul­le ge upp, men agenterna sva­ra­de: ”Vi är tjec­ker, vi ger oss ald­rig!” Fle­ra tys­ka sol­da­ter ha­de re­dan dö­dats och storm­ning­en av kryp­tan skul­le stå dem dyrt.

Si­tu­a­tio­nen var låst, men till slut be­ord­ra­de tys­kar­na Prags brand­kår att stic­ka in brand­slang­ar ge­nom hål och ven­ti­ler för att över­sväm­ma kryp­tan. Med hjälp av en ste­ge lyc­ka­des agenterna skä­ra av brand­slang­ar­na, men tys­kar­na lyc­ka­des dra ut ste­gen och vatt­net for­sa­de in i kryp­tan. Tim­mar­na gick. Till slut be­stäm­des att SS- sol­da­ter­na skul­le gö­ra ett mas­sivt ut­fall mot at­ten­tats­män­nen, men då hör­des fy­ra skott. Agenterna ha­de slut på am­mu­ni­tion och för­sök­te att grä­va sig ut ur kryp­ten när vatt­net steg. Till slut in­såg de att allt hopp var ute och be­gick själv­mord. Li­ken drogs ut på ga­tan och Cur­da iden­ti­fi­e­ra­de Val­cik och Gabcik.

Men blod­ba­det var långt ifrån över. I yt­ter­li­ga­re fy­ra vec­kor fort­sat­te tys­kar­na hämnd­ak­tio­nen mot det tjec­kis­ka folket. Minst 5 000 per­so­ner dö­da­des och många skic­ka­des till det grym­ma kon­cent­ra­tions­läg­ret Maut­hau­sen. När tys­kar­na slut­li­gen var kla­ra ha­de by­ar­na Lidice och Ležáky jäm­nats med mar­ken. Bland off­ren fanns 13 med­lem­mar av Sankt Ky­ril­los och Met­ho­di­os kyr­ka och över 250 släk­ting­ar till de tjec­kis­ka agenterna. Än i dag är histo­ri­ker oen­se om Ope­ra­tion Ant­hro­poid verk­li­gen var värd pri­set det tjec­kis­ka folket fick be­ta­la.

Heydrichs kis­ta svep­tes med na­zis­ter­nas flag­ga och trans­por­te­ra­des till Ber­lin fem da­gar ef­ter hans död. En stor­sla­gen be­grav­ning hölls i det nya rikskans­li­et och bå­de Hit­ler och Himm­ler hyl­la­de slak­ta­ren i Prag. Der Fü­h­rer sa att Heydrich ha­de ett ”hjär­ta av järn” och att han ha­de fal­lit ”som mar­tyr me­dan han skyd­da­de Tred­je ri­ket”. Heydrich be­grav­des i gravlun­den In­va­li­den­fri­ed­hof i Ber­lin, men hans grym­ma gär­ning­ar sat­te evi­ga spår och får ald­rig glöm­mas bort.

Bil­den är ta­gen in­nan SS rev ru­i­ner­na i Lidice och vi­sar på na­zis­ter­nas bru­ta­li­tet. Li­ken av de dö­da vid går­den Horák i Lidice. Den här bil­den kon­fis­ke­ra­des av Gesta­po. Ett min­nes­mär­ke av sten mar­ke­rar var hu­sen i Ležáky stod. Byn åter­upp­bygg­des ald­rig ef­ter na­zis­ter­nas mas­sa­ker. En skylt vi­sar var byn Lidice en gång låg. Skyl­ten är på fle­ra språk, bland an­nat frans­ka och eng­els­ka. Det­ta oför­glöm­li­ga min­nes­mär­ke hed­rar bar­nen i Lidice som föll of­fer för na­zis­ter­nas grym­het ef­ter mor­det på Heydrich.

Karl Her­mann Frank job­ba­de som of­fi­ci­ell tjäns­te­man för na­zis­ter­na i Prag. Det var han som an­sva­ra­de för hämn­dan­grep­pet på Lidice. Även om Hit­ler lov­pri­sa­de Heydrichs bidrag till par­ti­et i sitt min­nestal an­såg för­bunds­kans­lern egent­li­gen att Heydrich själv ha­de va­rit an­sva­rig för sin död.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.