BE­GRAV­NING FÖR EN VÄN

EF­TER SIN DÖD FICK HEYDRICH EN BE­GRAV­NING VÄRDIG EN KUNG.

Spioner & hemliga krig - - MORDET PÅ HITLERS BÖDEL -

När Re­in­hard Heydrich, Böh­men–Mä­h­rens fruk­ta­de reichs­pro­tek­tor, drog sin sista suck i en säng på Bu­lov­ka-sjuk­hu­set i Prag la­de po­lis­be­fä­let Bern­hard Weh­ner mär­ke till hans frid­sam­ma an­sikts­ut­tryck som stod i bjärt kon­trast till ef­ter­mä­let av död och tor­tyr som na­zi­top­pen efterlämnade sig.

Weh­ner ob­ser­ve­ra­de en ”… för­bluf­fan­de and­lig­het och en per­vers skön­het som påmin­de om en slags åter­fö­del­se”. Det var ett ögon­blicks per­fekt iro­ni, men det var ba­ra bör­jan. Na­zist­le­dar­na och ma­ri­o­net­ter­na i den tjec­kis­ka pre­si­den­ten Emil Háchas re­ge­ring över­ös­te Heydrich med lovord.

En ut­dra­gen sor­ge­pe­ri­od följ­de reichs­pro­tek­torns död. Sex SS-sol­da­ter stod he­ders­vakt runt kis­tan som var de­ko­re­rad med en flag­ga och en enorm krans. Li­ket låg på lit de pa­ra­de i Hradca­ny­bor­gen i Prag. Bakom bå­ren häng­de den hot­ful­la, svar­ta SS-ban­de­rol­len, prydd med de väl­kän­da kon­tras­te­ran­de bok­stä­ver­na.

Den 7 ju­ni 1942, tre da­gar ef­ter Heydrichs död, pla­ce­ra­des kis­tan på en vagn och kör­des i en stor­sla­gen pa­rad ge­nom Prags älds­ta stads­del. In­nan den långa re­san till­ba­ka till Ber­lin pla­ce­ra­des li­ket i ett tåg­vagn pyn­tad med gir­lang­er av en sorts kräp­pap­per. Hácha och and­ra tjec­kis­ka tjäns­te­män val­de att re­sa till­sam­men med ho­nom, för de när­de ett li­tet hopp om att en så­dan re­sa skul­le däm­pa Hit­lers ra­se­ri och hans öns­kan om att de tys­ka sol­da­ter­na skul­le ”va­da i blod” tills de hit­ta­de Heydrichs banemän.

När Heydrichs lik kom till Ber­lin frak­ta­des det till det nya rikskans­li­et. Hans ut­mär­kel­ser och me­dal­jer la­des syn­li­ga på en kud­de. Kran­sar, hak­kors och pe­la­re med brin­nan­de fack­lor om­gav kis­tan.

Den of­fent­li­ga be­grav­ning­en var en na­zis­tisk pro­pa­gan­da­fö­re­ställ­ning. Hit­ler häl­sa­de på Heydrichs barn me­dan to­ner­na från Si­eg­fri­eds

be­grav­nings­marsch från Ri­chard Wag­ners Göt­ter­däm­me­rung ljöd dystert i bak­grun­den. Himm­ler var syn­bart rörd. Fü­h­rern ut­tryck­te si­na var­ma käns­lor för Heydrich ge­nom att an­vän­da det fa­mil­jä­ra ”dir” istäl­let för det mer for­mel­la ”ih­nen” och kal­la­de den dö­de ”en av vå­ra fi­nas­te na­tio­nal­so­ci­a­lis­ter, en av de främs­ta för­käm­par­na för Tred­je ri­kets tan­ke­gång och en av de störs­ta mot­stån­dar­na till Ri­kets fi­en­der”.

Ef­ter en lång pro­ces­sion ge­nom ga­tor­na i na­zis­ter­nas hu­vud­stad mar­ke­ra­des Heydrichs grav i In­va­li­den­fri­ed­hofs gravlund med en till­fäl­lig grav­sten i trä. En­ligt pla­nen skul­le den se­na­re by­tas ut med ett im­po­ne­ran­de mo­nu­ment ri­tat av skulp­tö­ren Ar­no Bre­ker och ar­ki­tek­ten Wil­helm Kreis. Men kri­get vil­le an­norlun­da. Mo­nu­men­tet blev ald­rig byggt, och i dag är det ing­en som vet ex­akt var i gravlun­den Heydrich lig­ger. Kanske det är bäst så?

Heydrichs of­fent­li­ga be­grav­ning var en över­då­dig histo­ria. Al­la na­zi­top­par var på plats.

Ovan: Ett fri­mär­ke från Tred­je ri­ket som hed­rar den mör­da­de Heydrich vi­sar hans döds­mask.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.