Spi­on­byte

Den förs­ta fångut­väx­ling­en mel­lan USA och Sov­je­tu­ni­o­nen sat­te stan­dar­den för kal­la kri­gets spi­onut­väx­ling­ar.

Spioner & hemliga krig - - INNEHÅLL -

Ifebru­a­ri kan det va­ra bi­tan­de kallt i Ber­lin. Den här lör­dags­mor­go­nen hutt­ra­de män­nen som stod i långa roc­kar vid varsin än­de av bron Gli­e­nic­ke och vän­ta­de. Ång­an från de­ras an­de­dräk­ter blan­da­des med ci­gar­rett­rök. Kloc­kan 08.20 dök en grupp män upp på var­de­ra si­da av flo­den. De bör­ja­de gå mot mit­ten av bron som sträc­ker sig över flo­den Ha­vel. Den ena än­den av bron låg i Öst­tyskland, men grän­sö­ver­gång­en stod un­der sovjetisk kon­troll. Den and­ra än­den låg i Västberlin, en en­klav i den to­ta­li­tä­ra tys­ka de­mo­kra­tis­ka republiken (DDR). Brons mitt­punkt mar­ke­ra­de skil­je­lin­jen mel­lan två helt oli­ka värl­dar.

Den­na kal­la lör­dags­mor­gon stan­na­de de två grup­per­na pre­cis fram­för varand­ra. En av män­nen från var­de­ra grupp tog ett steg fram­åt och ska­ka­de hand över den osyn­li­ga grän­sen. Man­nen som kom från den ame­ri­kans­ka sek­torn i Västberlin var ad­vo­kat och het­te Ja­mes Britt Do­no­van. Man­nen som han ska­ka­de hand med het­te Ivan Sji­sjkin och var chef för KGB:s av­del­ning för kon­traspi­o­nage.

Nu när Do­no­van och Sji­sjkin ha­de häl­sat på varand­ra kom de and­ra män­nen ock­så fram till dem. Så blev de stå­en­de och vän­ta­de. Yt­ter­li­ga­re två grup­per kom i syn­håll i varsin än­de av Gli­e­nic­ke. Grup­per­na be­stod av tre män var­de­ra, men det var ba­ra en av dem i var­je grupp som var vik­tig. I den ame­ri­kans­ka sek­torn stod Ru­dolf Abel, ar­re­ste­rad sovjetisk mäs­ter­spi­on. På den sov­je­tis­ka si­dan av bron stod Fran­cis Ga­ry Po­wers, ame­ri­kansk pi­lot på ett U-2- spa­nings­plan som sköts ner i sov­je­tiskt luft­rum den 1 maj 1960.

Två upp­sätt­ning­ar kärn­va­pen och två vitt skil­da upp­fatt­ning­ar om värl­den grans­ka­de varand­ra upp­märk­samt un­der de 45 år som kal­la kri­get va­ra­de. Gli­e­nic­ke- bron var emel­ler­tid den en­da plats där de ha­de di­rekt­kon­takt med varand­ra. När Ru­dolf Abel och Ga­ry Po­wers bör­ja­de gå mot mit­ten av bron, plat­sen där USA och Sov­je­tu­ni­o­nen möt­tes, höll en grupp prick­skyt­tar nog­grann koll på dem. Nå­got som det­ta ha­de ald­rig ti­di­ga­re pro­vats – de två su­per­mak­ter­na var i färd med ut­väx­la två myc­ket vik­ti­ga fång­ar.

När de två män­nen kom fram till det ne­utra­la om­rå­det mitt på bron var de tvung­na att iden­ti­fie­ras. En av män­nen från KGB, han som ha­de följt Po­wers ut på bron, iden­ti­fi­e­ra­de Ru­dolf Abel. En man från CIA iden­ti­fi­e­ra­de Po­wers, ef­ter en nå­got ko­misk epi­sod där Po­wers glöm­de nam­net på sin ti­di­ga­re fot­bollsträ­na­re (Po­wers var så ner­vös att det tog li­te tid in­nan han lyc­ka­des kom­ma på sin hunds namn). Nu var de re­do att ge sig av. Abel och Po­wers gick för­bi varand­ra över sträc­kan som skil­de bå­de dem och två världs­de­lar åt och an­slöt sig till si­na re­spek­ti­ve si­dor. Men så stan­na­de de. Bäg­ge grup­per­na blev stå­en­de på bron och vän­ta­de på be­sked från Check­point Char­lie.

En an­nan man, den ame­ri­kans­ke stu­den­ten Fre­de­ric Pry­or som oav­sikt­ligt ha­de bli­vit ett of­fer för kal­la kri­gets po­li­tik, skul­le ock­så ut­väx­las. Ja­mes Do­no­van, den ame­ri­kans­ka soldaten som ha­de för­hand­lat fram av­ta­let, skul­le in­te flyt­ta på sig in­nan han ha­de be­vis för att Pry­or var i sä­ker­het. Sji­sjkin, som ha­de fått sin man, vil­le gär­na dra sig till­ba­ka från bron, men Do­no­van fick ho­nom att vän­ta ge­nom att un­der­hål­la ho­nom med vit­sar och småprat.

Ti­den slä­pa­de sig fram. På var si­da om bron följ­des de av miss­tänk­sam­ma blic­kar ge­nom en rad kikart­sik­ten, och ett an­tal fing­rar vi­la­de mot li­ka många av­tryc­ka­re. Till slut, kloc­kan 08.50, kom be­ske­det om att Fre­de­ric Pry­or var fri­släppt. De två grup­per­na tog med sig Abel och Po­wers in i de vän­tan­de bi­lar­na och kör­de iväg i det ky­li­ga vin­ter­väd­ret. Där han satt i bi­len på väg till­ba­ka till Sov­je­tu­ni­o­nen mås­te man­nen som ame­ri­ka­ner­na kän­de som Ru­dolf Abel ha fun­de­rat på vil­ket slags mot­ta­gan­de som vän­ta­de ho­nom. Det var många år se­dan han ha­de förått sitt fä­der­s­land, och för Abel var det dess­utom ba­ra hans fä­der­nes­land på papp­ret, för han föddes den 11 juli 1903 i Newcast­le. Den sov­je­tis­ka mäs­ter­spi­o­nen var britt och hans egent­li­ga namn var Wil­li­am Au­gust Fisher. Men hans far var Lenin- an­häng­a­re och över­ty­gad kom­mu­nist. Han ha­de flytt från Sov­jet ef­ter tre år i fäng­el­se. Fa­mil­jen Fisher – He­in­rich, hust­run Lyubov och sö­ner­na Wil­li­am och Hen­ry – slog sig ner i Newcast­le där He­in­rich fick jobb vid Armstrongs skepps­varv. He­in­rich le­ve­re­ra­de

Berlinmuren som den såg ut från den väst­ra si­dan. På bil­den ser man ock­så ”döds­zo­nen” där al­la som for­ce­ra­de mu­ren från öst­si­dan ris­ke­ra­de att skju­tas. Wil­li­am Au­gust Fisher, ali­as Ru­dolf Abel, po­se­rar på för­bry­tar­fo­tot som togs ef­ter att FBI ha­de...

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.