Jak­ten på Usama bin La­din

Följ med på den tio år långa jak­ten på hjär­nan bakom ter­ror­at­tac­ken den 11 sep­tem­ber – från ber­gen i Af­gha­nis­tan till de dam­mi­ga ga­tor­na i Ab­bot­ta­bad i Pa­kis­tan.

Spioner & hemliga krig - - INNEHÅLL -

Ef­ter ter­ror­at­tac­ker­na den 11 sep­tem­ber 2001 pe­ka­des den sau­dia­ra­bis­ke ter­ro­ris­ten Usama bin La­din och hans or­ga­ni­sa­tion al- Qai­da snabbt ut som hu­vud­miss­tänk­ta. Talibanerna, den isla­mis­ka ex­tre­mis­tis­ka or­ga­ni­sa­tion som re­ge­ra­de i Af­gha­nis­tan, ha­de gett bin La­din och alQai­da up­pe­hålls­till­stånd i ut­byte mot hjälp un­der kri­get mel­lan Sov­jet och Af­gha­nis­tan på 1980-ta­let och se­na­re un­der det blo­di­ga, af­ghans­ka in­bör­des­kri­get på 1990-ta­let. USA gav talibanerna ett ul­ti­ma­tum: ge oss bin La­din el­ler ta kon­se­kven­ser­na. Upp­ma­ning­en ig­no­re­ra­des och i oktober 2001 gick NATO:s styr­kor till an­grepp mot Af­gha­nis­tan.

In­nan bomb­ning­en in­led­des ha­de emel­ler­tid ett team från CIA re­dan va­rit i lan­det i två vec­kor. Tea­met ha­de kod­nam­net Jaw­brea­ker, och de ha­de ett gans­ka spe­ci­ellt upp­drag: att fö­ra med sig bin Ladins hu­vud hem. De­ras mål ha­de ob­ser­ve­rats i Khost runt den 11 sep­tem­ber, men ef­ter det gick bin La­din un­der jor­den, väl med­ve­ten om att ame­ri­ka­ner­na var ute ef­ter ho­nom. I no­vem­ber var bå­de Nor­dal­li­an­sen och de ame­ri­kans­ka spe­ci­al­sty­ror­na på plats, och bin La­din tog sig till Ka­bul. Där­i­från flyd­de han och hans andre­man, Ay­man al-Za­wahi­ri, till Ja­la­la­bad ös­ter om Af­gha­nis­tan.

Ta­li­bansty­ret föll snart och bin La­din drog sig till­ba­ka till bergs­ked­jan Spin Ghar (det vi­ta ber­get), när­ma­re be­stämt To­ra Bo­ra (den svar­ta grot­tan). Ter­ro­rist­le­da­ren kän­de till om­rå­det li­ka bra som sin egen byx­fic­ka; det det ha­de fun­ge­rat som hög­kvar­ter för de he­li­ga kri­gar­na (mu­ja­hed­din) un­der kri­get mel­lan Sov­je­tu­ni­o­nen och Af­gha­nis­tan. En ame­ri­kansk rap­port be­skrev To­ra Bo­ra som en ”sam­ling trånga da­lar, snötäck­ta bergs­ryg­gar och drygt 4 000 me­ter höga, spet­si­ga top­par”.

Sent i no­vem­ber 2001 rör­de sig ett ope­ra­tions­­team be­stå­en­de av CIA-agen­ter och spe­ci­al­sol­da­ter in i fi­en­de­om­rå­det och bör­ja­de rap­por­te­ra om ett be­ty­dan­de an­tal ut­länds­ka sol­da­ter, för­mod­li­gen från al- Qai­da. Snart gui­da­de det lil­la tea­met de ame­ri­kans­ka pi­lo­ter­na un­der var­je luft­an­grepp. Så små­ning­om fick de hjälp av den ame­ri­kans­ka ar­méns spe­ci­al­styr­kor, och CIA be­ta­la­de sol­da­ter från den af­ghans­ka mi­li­sen för att an­slu­ta sig till dem. Mi­li­sen var emel­ler­tid av myc­ket va­ri­e­ran­de kva­li­tet och in­te all­tid sär­skilt lo­ja­la, men Pen­ta­gon ha­de gett bå­de sol­da­ter och agen­ter or­der om att hål­la en låg pro­fil.

Den svar­ta grot­tan

Ef­tersom allt fler upp­lys­ning­ar tyd­de på att be­ty­del­se­ful­la med­lem­mar från al- Qai­da (High Va­lue Tar­gets [HVT:s]) be­fann sig i bergs­om­rå­det, skic­ka­des även en skvadron från Del­ta­­styr­kan till To­ra Bo­ra. Fle­ra gång­er lyc­ka­des pi­lo­ter­na få syn på med­lem­mar av al- Qai­da som tro­ligt­vis skyd­da­de bin La­din, men de fick or­der om att dra sig till­ba­ka och lå­ta af­gha­ner­na skö­ta stri­dan­det. Den lo­ka­la mi­li­sen för­hand­la­de fram en va­pen­vi­la med al- Qai­das styr­kor i hopp om att de ut­länds­ka sol­da­ter­na skul­le över­läm­na sig till af­gha­ner­na och de­ras al­li­e­ra­de styr­kor. Fö­ga över­ras­kan­de var det­ta ba­ra en stra­te­gi för att sä­ker­stäl­la att al- Qai­das le­da­re fick tid på sig att fly till Pa­kis­tan.

Det dis­ku­te­ras fort­fa­ran­de in­gå­en­de var­för bergs­pas­sen mot Pa­kis­tan in­te bloc­ke­ra­des. Bå­de Del­ta­styr­kan och CIA bad att pas­sen skul­le mi­ne­ras, men de ta­la­de för dö­va öron och bin La­din slapp ur fäl­lan och för­svann från den ame­ri­kans­ka ra­darn. Ga­ry Bern­tsen, kom­men­dör för CIA:s Jaw­brea­ker-team ut­ta­la­de sig fle­ra år se­na­re: ”Histo­ri­en kun­de ha ta­git slut där.”

Från To­ra Bo­ra uppehöll sig bin La­din, (om­nämnd som HVT-1 av CIA) en pe­ri­od i Pe­sha­war, i den be­ryk­ta­de Swat- da­len. Där­på

”OM VI SKUL­LE UT­FÖ­RA NÅ­GON SLAGS AK­TION MOT DEN HÄR FASTIGHETEN VAR VI TVUNG­NA ATT VA­RA JÄKLIGT SÄK­RA PÅ VAD VI GJOR­DE.”

flyt­ta­de in i ett hus som hans per­son­li­ge bud­bä­ra­re Abu Ah­med al- Ku­wai­ti ha­de lå­tit byg­ga i sta­den Ab­bot­ta­bad i nor­ra Pa­kis­tan. Ab­bot­ta­bad är ock­så den pa­ki­stans­ka mi­li­tära­ka­de­mins hemstad, vil­ket fick som­li­ga ob­ser­va­tö­rer att sät­ta frå­ge­tec­ken ef­ter pa­ki­stans­ka upp­lys­ning­ar om var bin La­din be­fann sig.

CIA och mi­li­tä­rens Jo­int Spe­ci­al Ope­ra­tions Com­mand (JSOC) var säk­ra på att de­ras mål be­fann sig i Pa­kis­tan, när­ma­re be­stämt i

”DET DIS­KU­TE­RAS FORT­FA­RAN­DE IN­GÅ­EN­DE VAR­FÖR BERGS­PAS­SEN MOT PA­KIS­TAN IN­TE BLOC­KE­RA­DES.”

Wa­zi­ri­stans stam­om­rå­den – en sä­ker till­flyktsort för al- Qai­da- och ta­li­ban­med­lem­mar som flyd­de från ame­ri­ka­ner­na i Af­gha­nis­tan. JSOC in­fil­tre­ra­de ett li­tet team som job­ba­de un­der­co­ver till­sam­mans med en pa­ki­stansk spe­ci­al­grupp för att spå­ra upp al- Qai­da i re­gi­o­nen. Ame­ri­ka­ner­na bar pa­ki­stans­ka uni­for­mer för att in­te stic­ka ut, men ISI (In­terSer­vices In­tel­li­gence) höll dem un­der kon­stant upp­sikt för att för­säk­ra sig om att de ha­de koll på ame­ri­ka­ner­nas mins­ta rö­rel­se.

CIA lät ock­så si­na spe­ci­a­la­gen­ter in­fil­tre­ra Pa­kis­tan och an­vän­de sig av pri­va­ta mi­li­tä­ra or­ga­ni­sa­tio­ner i un­der­rät­tel­se­ar­be­tet för att in­för­skaf­fa vik­tig in­for­ma­tion om var den sau­dia­ra­bis­ke ter­ro­ris­ten be­fann sig. Des­sa ope­ra­tö­rer blev ock­så nog­grant över­va­ka­de av ISI, men CIA:s histo­ria i Pa­kis­tan var lång, och by­rån som job­ba­de si­da vid si­da med brit­ter­na ha­de ut­veck­lat många för­de­lar på al­la ni­vå­er i det pa­ki­stans­ka sam­häl­let.

Den ame­ri­kans­ka mi­li­tä­ren kon­cen­tre­ra­de sig på att fånga el­ler dö­da HVT-1 än­da fram till 2002. SEAL Team 6 ha­de pla­ce­rat en trupp på Bagram flyg­plats. Dess upp­gift var att spå­ra upp bin La­din om Pen­ta­gon fick tro­vär­dig in­for­ma­tion om var han be­fann sig. JSOC­be­fä­let, ge­ne­ral Stan­ley McC­hrys­tal, ha­de dock stränga krav för att dra igång en ope­ra­tion. Han vil­le ve­ta med 80 pro­cents sä­ker­het att upp­lys­ning­ar­na stäm­de in­nan han in­led­de en ak­tion på pakistanskt om­rå­de.

Tea­met som kom att kal­las ”Bin-la­den pac­kage” ska­pa­de en pro­ce­dur som skul­le föl­jas om bin La­din hit­ta­des. Upp emot ett dus­sin ope­ra­tö­rer skul­le fly­ga längs den pa­ki­stans­ka grän­sen i ett mo­di­fi­e­rat C-130 Her­cu­les- plan för att där­på hop­pa ut på

7 500 me­ters höjd och ut­fö­ra ett HAHO­fall­skärms­hopp (HAHO = high al­ti­tu­de, high ope­ning). De styrbara fall­skär­mar­na gjor­de det möj­ligt att hop­pa me­dan de fort­fa­ran­de be­fann sig i afghanskt luft­rum. Se­dan kun­de de glidflyga om­kring 30 kilo­me­ter in i pakistanskt ter­ri­to­ri­um.

JSOC flög spe­ci­a­lan­pas­sa­de Bee­ch­craft- plan längs grän­sen för att över­va­ka om­rå­det me­dan de av­lyss­na­de mo­bil­num­mer som man viss­te var knut­na till al- Qai­da- le­dar­na. And­ra en­he­ter från JSOC be­drev sig­nal­s­pa­ning ut­an­för den ame­ri­kans­ka am­bas­sa­den i Isla­ma­bad, men de över­va­ka­des all­tid av det miss­tänk­sam­ma ISI.

Usama bin La­din och hans när­mas­te män var ock­så smar­ta nog att lämna mi­ni­malt med elektro­nis­ka spår ef­ter sig. Istäl­let an­vän­de de ku­ri­rer och hand­skriv­na brev samt band med in­spe­la­de med­de­lan­den. Spå­ren blev allt kal­la­re och 2005 la­des Alec Sta­tion, CIA:s bin La­din- av­del­ning, plöts­ligt ned – trots att det i dag finns be­vis som ty­der på att ma­jo­ri­te­ten av CIA:s styr­kor i själ­va ver­ket flyt­ta­des till Pa­kis­tan.

”DE STYRBARA FALL­SKÄR­MAR­NA GJOR­DE DET MÖJ­LIGT ATT HOP­PA ME­DAN DE FORT­FA­RAN­DE BE­FANN SIG I AFGHANSKT LUFT­RUM. SE­DAN KUN­DE DE GLIDFLYGA OM­KRING 30 KILO­ME­TER IN I PAKISTANSKT TER­RI­TO­RI­UM.”

al-Ku­wai­ti

In­for­ma­tion från för­hör av fång­ar i för­var in­be­grep upp­gif­ter från den på­ståd­de ka­pa­ren från 11 sep­tem­ber som in­te fick kom­ma in i USA men som se­na­re ar­re­ste­ra­des på To­ra Bo­ra. Det han be­rät­ta­de pe­ka­de mot en man vid namn Abu Ah­med al- Ku­wai­ti, vil­ket var al- Qai­das namn på Ibra­him Saeed Ah­med, en ku­wai­tisk med­bor­ga­re. Det dröj­de fem år in­nan han iden­ti­fi­e­ra­des som en av al- Qai­das vik­ti­ga ku­ri­rer. År 2007 ha­de man änt­li­gen hit­tat hans rik­ti­ga namn och spå­rat upp hans fa­milj. Det var den­na lö­sa tråd som till slut gjor­de det svårt att döl­ja var bin La­din be­fann sig.

Sam­ma år fick JSOC och CIA de förs­ta rik­tigt vär­de­ful­la upp­lys­ning­ar­na om bin La­din se­dan To­ra Bo­ra. Un­der Ope­ra­tion Va­li­ant Pur­su­it åter­­vän­de fak­tiskt JSOC till To­ra Bo­ra på grund av ett vik­tigt al- Qai­da- mö­te där de hop­pa­des på att få korn på HVT-1. Uppdraget ut­vid­ga­des ef­ter hand till att in­klu­de­ra ett luftan­grepp som ut­för­des av fem B-2 Spi­rit Ste­alth- bomb­plan som skul­le släp­pa en

”USAMA BIN LA­DIN OCH HANS NÄR­MAS­TE MÄN VAR OCK­SÅ SMAR­TA NOG ATT LÄMNA MI­NI­MALT MED ELEKTRO­NIS­KA SPÅR EF­TER SIG. ISTÄL­LET AN­VÄN­DE DE KU­RI­RER OCH HAND­SKRIV­NA BREV SAMT BAND MED IN­SPE­LA­DE MED­DE­LAN­DEN.”

bomb­mat­ta över om­rå­det in­nan SEAL flög in för att sam­la dna och häm­ta even­tu­el­la lik. Mö­tet äg­de dock ald­rig rum och uppdraget blåstes av. Man miss­tänk­te att ISI kanske ha­de tip­sat må­let om vad som skul­le ske.

När ami­ral Bill McRa­ven tog över som le­da­re för JSOC 2008 ar­gu­men­te­ra­de han för att gö­ra ett nytt för­sök att spå­ra upp bin Ladins göm­stäl­le. Den förs­ta ope­ra­tio­nen äg­de rum i sep­tem­ber 2008. SEAL:s Team 6 ge­nom­sök­te en miss­tänkt egen­dom i söd­ra Wa­zi­ris­tan, men det slu­ta­de i po­li­tisk tragedi. Kon­tro­ver­sen med Pa­kis­tan över­ty­ga­de Bush-ad­mi­nist­ra­tio­nen om att så­da­na rä­der in­te var kon­struk­ti­va, och al­la pla­ner på lik­nan­de operationer skrin­la­des ögon­blick­li­gen.

Det var in­te för­rän ef­ter pre­si­dent Ba­rack Oba­mas till­trä­de 2009 som sa­ken fick ny upp­märk­sam­het. ”Jag bad Le­on Pa­net­ta, CIA:s di­rek­tör, att ge högs­ta pri­o­ri­tet åt att dö­da el­ler ar­re­ste­ra bin La­din som ett led i kri­get mot al- Qai­da, sam­ti­digt som vi fort­sat­te vå­ra för­sök att av­slö­ja och för­stö­ra hans nät­verk.” Na­tio­nal Secu­ri­ty Agen­cy (NSA) fick i upp­gift att grans­ka ra­di­o­tra­fik och in­ter­net ef­ter spår ef­ter ku­ri­ren al-Ku­wai­ti. CIA och ISI gjor­de si­na mark­ba­se­ra­de te­le­fon­sök­ning­ar i Pa­kis­tan.

Jack­pot: At­lan­tic Ci­ty

År 2010 lyc­ka­des de änt­li­gen iden­ti­fi­e­ra alKu­wai­tis mo­bil­te­le­fon­num­mer. Al­la hans sam­tal av­lyss­na­des och skrevs ut av NSA så att de kun­de le­ta ef­ter be­vis på att han fak­tiskt var bin Ladins ku­rir. CIA bör­ja­de in­se att han var de­ras bäs­ta chans att hit­ta bin La­din. I au­gusti följ­de ett CIA-team som job­ba­de un­der­co­ver ef­ter al-Ku­wai­ti när han kör­de från Pe­sha­war till Ab­bot­ta­bad.

Al-Ku­wai­ti led­de si­na för­föl­ja­re rakt till ett tre­vå­nings­hus i Ab­bot­ta­bad som se­na­re be­skrevs för CIA- di­rek­tö­ren Pa­net­ta som ”ett fort som var gömt ef­tersom det var så synligt”. Pa­net­ta blev ex­al­te­rad och be­ord­ra­de strax att fastigheten skul­le över­va­kas kon­ti­nu­er­ligt, bå­de från luften och från mar­ken. CIA ska­pa­de där­för en bas strax in­till och an­stäl­le en pa­ki­stansk lä­ka­re som skul­le sät­ta igång ett vac­ci­na­tions­pro­gram i ett (miss­lyc­kat) för­sök att skaf­fa dna-pro­ver för att kun­na be­kräf­ta bin Ladins dna-pro­fil.

Drönar­bil­der vi­sa­de en per­son som snart fick smek­nam­net ”Tra­va­ren” som fick sin dagliga trä­ning ge­nom att gå någ­ra varv runt grön­saks­lan­det på tom­ten. En pre­sen­ning täck­te om­rå­det, kanske för att und­vi­ka att drö­na­re och sa­tel­li­ter skul­le kun­na iden­ti­fi­e­ra de som be­fann sig där. CIA ha­de fast­sla­git att minst två fa­mil­jer med kopp­ling­ar till al-Ku­wai­ti bod­de på om­rå­det, och för­bluf­fan­de nog ha­de fastigheten var­ken te­le­fon el­ler in­ter­netupp­kopp­ling.

Även om de först in­te ha­de så myc­ket att gå på pe­ka­de al­la spår hit­tills mot att en högt upp­satt med­lem av al- Qai­da bod­de här. Pre­si­dent Oba­ma kom se­na­re med föl­jan­de kom­men­tar: ”Om vi skul­le ut­fö­ra nå­gon slags ak­tion mot den här fastigheten var vi tvung­na att va­ra jäkligt säk­ra på vad vi gjor­de.” En över­vak­nings­ak­tion ut­an mot­styc­ke in­led­des, och lång­samt blev de allt mer säk­ra på att fastigheten i Ab­bot­ta­bad, som fick kod­nam­net At­lan­tic Ci­ty, var plat­sen de ha­de le­tat ef­ter.

CIA-ana­ly­ti­ker upp­skat­ta­de san­no­lik­he­ten till att bin La­din var på om­rå­det till 60– 80 pro­cent. Pre­si­dent Oba­ma in­for­me­ra­des om fle­ra möj­lig­he­ter, bland an­nat en drö­na­r­at­tack (för­kas­ta­de ef­tersom ris­ken var att den in­te skul­le or­sa­ka till­räck­ligt stor ska­da), an­grepp med B-2 Ste­alth-bomb­plan (för­kas­ta­des på grund av ris­ken för ska­da på om­giv­ning­ar­na). Al­la an­grepps­möj­lig­he­ter från luften ha­de en el­ler fle­ra nack­de­lar. Ba­ra en at­tack från mar­ken kun­de fast­slå om bin La­din verk­li­gen be­fann sig i bygg­na­den. Om de tog fel skul­le en så­dan ope­ra­tion dess­utom or­sa­ka mind­re ska­da än en bomb el­ler mis­sil.

Det som gjor­de ope­ra­tio­nen i Ab­bot­ta­bad så ovan­lig var att fastigheten låg i Pa­kis­tan. Den far­li­gas­te de­len av uppdraget skul­le där­för va­ra att ta sig osedd till må­let och ut igen när uppdraget var slut­fört. JSOC pla­ne­ra­de al­la de­tal­jer nog­grant, de gick till och med ige­nom Pa­kis­tan Air For­ces re­spons­tid och vad de skul­le gö­ra om nå­gon från SEAL skul­le bli till­fång­a­ta­gen.

Den 29 april 2011 fat­ta­de pre­si­dent Oba­ma det slut­gil­ti­ga be­slu­tet. ”Sätt igång!” Änt­li­gen fick SEAL Team 6 chan­sen att ta bin La­din i en ope­ra­tion som fick det pas­san­de nam­net Ope­ra­tion Nep­tun Spe­ar. Ad­mi­ral McRa­ven tog kom­man­dot, även om SEAL till­fäl­ligt skul­le va­ra un­der CIA:s kom­man­do så fort de kor­sa­de grän­sen på grund av ame­ri­kansk lag. För att för­säk­ra sig om att ope­ra­tio­nen för­blev hem­lig be­stäm­des att de in­te hel­ler skul­le in­for­me­ra Pa­kis­tan in­nan SEAL var sä­kert till­ba­ka i afghanskt luft­rum.

Efteråt flögs bin Ladins kvar­le­vor till USS Carl Vin­son, ett ame­ri­kanskt han­gar­skepp i nor­ra Ara­bis­ka ha­vet. Här för­be­red­des hans kropp för be­grav­ning och pla­ce­ra­des i en lik­säck med vik­ter i. Säc­ken släpp­tes i ha­vet från skep­pets däck. Po­si­tio­nen är hem­lig­stämp­lad för att und­vi­ka att han grav blir en hel­ge­dom.

”DEN FAR­LI­GAS­TE DE­LEN AV UPPDRAGET VAR ATT TA SIG OSEDD TILL MÅ­LET OCH UT IGEN NÄR UPPDRAGET VAR SLUFÖRT.”

Luftan­grepp i To­ra Bo­ra­ber­gen.

Själ­vas­te HVT-1: Usama bin La­din.

En af­ghansk mu­ja­hed­din be­trak­tar de ame­ri­kans­ka bom­ban­grep­pen.

Psyops- bro­schy­rer från den ame­ri­kans­ka mi­li­tä­ren.

Fastigheten där bin La­din uppehöll sig i Ab­bot­ta­bad.

Sam­ma om­rå­de ef­ter be­byg­gel­sen, 2011.

Om­rå­det in­nan fastigheten be­bygg­des, 2004.

3 me­ter högt Port Sop­för­brän­ning 3,6 me­ter högt 2,1 me­ter högt

To­na­de föns­ter (på bygg­na­dens nor­ra si­da) Port 3,3 me­ter högt 3,6 me­ter högt 4 me­ter högt 5,5 me­ter högt

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.