Ha­rold ”Kim” Phil­by

En av de mest be­ryk­ta­de brit­tis­ka av­hop­par­na slu­ta­de sitt liv i Sov­je­tu­ni­o­nen.

Spioner & hemliga krig - - INNEHÅLL -

Ha­rold Phil­by fick smek­nam­net ”Kim” som li­ten tack va­re Rudy­ard Kipling- histo­ri­en med sam­ma namn. Han till­bring­a­de sto­ra de­lar av barn­do­men på re­san­de fot runt värl­den med sin fa­milj. Hans far ha­de kon­ver­te­rat till islam och job­ba­de som råd­gi­va­re åt kung Ibn Saud av Sau­dia­ra­bi­en. Re­dan i ung ål­der ex­po­ne­ra­des Phil­by för om­väl­van­de idéer som var långt ifrån nor­men i Storbritannien. När han som ung man in­tro­du­ce­ra­des för kom­mu­nis­mens prin­ci­per lyss­na­de han där­för med öp­pet sin­ne.

Ef­ter att frö­et ha­de plan­te­rats var det för­håll­­an­det med Lit­zi Fri­ed­mann 1933 som för­mod­li­gen var ka­ta­ly­sa­torn som om­vand­la­de ho­nom från hem­lig so­ci­a­list till ak­tiv sovjetisk spi­on. KGB var iv­ri­ga att re­kry­te­ra brit­tis­ka och ame­ri­kans­ka med­bor­ga­re, och Philbys brit­tis­ka pass, privatutbildning och er­fa­ren­het som journalist vid uni­ver­si­te­tet i Cambridge gjor­de ho­nom myc­ket attraktiv. År 1934 blev han med­lem av en in­fly­tel­ses­rik spi­onring som var väletablerad i sta­den. Han var de­ras ”tred­je man”. År 1940 låg Storbritannien i krig med Tyskland. Nu flyt­ta­de Phil­by till Lon­don och blev i all hem­lig­het re­kry­te­rad till MI6 för att in­sam­la brit­tisk in­for­ma­tion un­der si­na många re­sor för att be­ly­sa di­ver­se händelser i ett splitt­rat Eu­ro­pa.

Som med­lem av Sek­tion IX, den MI6- av­del­ning som job­ba­de med att knäc­ka na­zis­ter­nas Enigma- ko­der un­der kri­get, fick Phil­by större in­fly­tan­de. Hans allt större till­gång till hem­lig­stämp­lad, de­kryp­te­rad in­for­ma­tion från Tyskland blev myc­ket vik­tig för Sov­jet.

Sta­lin ig­no­re­ra­de hans upp­täckt av Ope­ra­tion Bar­ba­ros­sa, Tysklands plan för in­va­sio­nen av Ryss­land. Men när han be­kräf­ta­de att Ja­pan som var tys­kar­nas al­li­e­ra­de ha­de för av­sikt att an­gri­pa Sing­a­po­re istäl­let för Sov­jet, led­de det till en förändring av rys­sar­nas krig­fö­ring.

I sep­tem­ber 1941 an­sva­ra­de Phil­by för att ko­or­di­ne­ra brit­tiskt kon­traspi­o­nage i Spanien och Por­tu­gal. Där­med ha­de han full till­gång till de al­li­e­ra­de agen­ter­nas ak­ti­vi­te­ter i re­gi­o­nen. År 1944 ha­de Phil­by job­bat sig upp i le­den för sek­tion V, och nu för­såg han Sov­jet med en väl­dig mängd upp­lys­ning­ar om de tys­ka spi­o­ner­nas ak­ti­vi­tet i Eu­ro­pa. Hans ar­be­te bör­ja­de emel­ler­tid så små­ning­om väc­ka miss­tänk­sam­het.

” KGB VAR IV­RI­GA ATT RE­KRY­TE­RA BRIT­TIS­KA OCH AME­RI­KANS­KA MED­BOR­GA­RE, OCH PHILBYS BRIT­TIS­KA PASS, PRIVATUTBILDNING OCH ER­FA­REN­HET SOM JOURNALIST VID UNI­VER­SI­TE­TET I CAMBRIDGE GJOR­DE HO­NOM MYC­KET ATTRAKTIV. 1934 BLEV HAN MED­LEM AV EN IN­FLY­TEL­SES­RIK SPI­ONRING SOM VAR VÄLETABLERAD I STA­DEN.”

När kri­get var slut och Storbritannien kas­ta­des in i en helt an­nan slags kon­flikt på grund av järn­ri­dån som de­la­de Eu­ro­pa blev Phil­by mer vär­de­full för Moskva än nå­gon­sin tid­ga­re. Hans oför­sik­tig­het när han för­med­la­de in­for­ma­tion om Stor­bri­tan­ni­ens pla­ne­ra­de sam­ar­be­te med CIA om att pla­ce­ra agen­ter i Al­ba­ni­en var en ka­ta­strof. Nu miss­tänk­te fle­ra cen­tra­la per­so­ner att Phil­by kun­de ha läckt in­for­ma­tion till Sov­je­tu­ni­o­nen.

Trots den­na oro blev han ut­sedd till förste­sek­re­te­ra­re vid den brit­tis­ka am­bas­sa­den i Washing­ton 1949. Som nyc­kel­kon­takt i ar­be­tet med att ko­or­di­ne­ra hem­li­ga operationer med CIA blev Phil­by oum­bär­lig för Sov­jets kon­traspi­o­nage i väst.

Det hit­tills störs­ta ho­tet mot Philbys ar­be­te som dub­be­la­gent fanns dock runt hörnet. När en sovjetisk spi­ons sek­re­te­ra­re av miss­tag an­vän­de en en­gångs­kod mer än en gång un­der öve­rfö­ring av kryp­te­ra­de da­ta, lyc­ka­des MI6 knäc­ka den rys­ka ko­den. De upp­täck­te då att en agent var i färd med att skic­ka hem­lig­he­ter till Sov­je­tu­ni­o­nen från den brit­tis­ka am­bas­sa­den i Washing­ton, D.C. Agen­ten var Do­nald Maclean, en av de två and­ra med­lem­mar­na i Cambridge Fi­ve. Nu när MI6 var dem på spå­ret mås­te Phil­by age­ra snabbt. Han över­ta­la­de Guy Bur­gess, den and­ra med­lem­men av spionringen som job­ba­de vid am­bas­sa­den, att var­na Maclean om att MI6 var dem på spå­ret. De två diplomaterna flyd­de till Moskva kort där­på, och Phil­by tving­a­des åtevän­da till Lon­don.

När Phil­by kom till­ba­ka vän­ta­de in­ten­si­va för­hör med MI5 ef­tersom de ha­de star­ka miss­tan­kar om att han var den tred­je med­lem­men av den nyupp­täck­ta spionringen. År 1951 blev han tvung­en att lämna sin tjänst på MI6, och för­sö­ken att åter­upp­ta en kar­riär som journalist omöj­lig­gjor­des av en ut­red­ning som tyd­li­gen ald­rig tog slut. För att und­vi­ka att den po­li­tis­ka skan­da­len es­ka­le­ra­de med­de­la­de den då­va­ran­de utri­kesmi­nis­ter Ha­rold Macmil­li­an of­fent­ligt 1955 att han trod­de att Phil­by var oskyl­digt an­kla­gad för kon­traspi­o­nage.

Ren­tvådd, men ut­an vär­de för bå­de brit­tiskt och sov­je­tiskt un­der­rät­tel­se­ar­be­te, skic­ka­des Phil­by till Beirut som ut­ri­kes­kor­re­spon­dent. Phil­by var nu­me­ra bå­de far och ma­ke, och han sak­na­de sin fa­milj en hel del. Sam­ti­digt ut­käm­pa­de han en in­re kamp mot sin dju­pa pas­sion för kom­mu­nis­men – en pas­sion som in­te ha­de blek­nat se­dan åren i Wi­en. År 1963 be­stäm­de sig Phil­by till slut: han be­slu­ta­de sig för att hop­pa av till Sov­je­tu­ni­o­nen och res­te i all hem­lig­het till Moskva för att star­ta ett nytt liv som sovjetisk med­bor­ga­re.

Av­slö­jan­det att Phil­by fak­tiskt var den be­ryk­ta­de ”tred­je man­nen” ska­ka­de värl­den, sam­ti­digt som det stod för en av ti­der­nas störs­ta seg­rar för Sov­je­tu­ni­o­nen un­der det dyst­ra, kal­la kri­get. Hans er­kän­nan­de splitt­ra­de fa­mil­jen för all­tid, och det fak­tum att han in­te ar­re­ste­ra­des och ut­läm­na­des till Storbritannien, an­ty­der att MI6 och ut­ri­kes­de­par­te­men­tet vil­le und­vi­ka upp­stån­del­sen och kon­se­kven­ser­na av en så­dan rät­te­gång. Phil­by dog av en hjär­tin­farkt 1988 och fick en of­fent­lig be­grav­ning i Sov­jet.

FÖDD: 1 JA­NU­A­RI 1912 DÖD: 11 MAJ 1988 Phil­by vi­sa­de ing­en ång­er över att ha för­rått Storbritannien fle­ra gång­er un­der sin spi­onkar­riär.

Phil­by fick en of­fent­lig be­grav­ning ef­ter sin död 1988. Sov­jet till­de­la­de ho­nom fle­ra me­dal­jer postumt.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.