Fritz Du­ques­ne

”The Du­ke” var hem­lig agent och ha­de många iden­ti­te­ter, ta­lang för att dö­da och att rym­ma från fäng­el­ser, och en stark hämnd­lyst­nad mot brit­ter­na.

Spioner & hemliga krig - - INNEHÅLL -

Fritz Jou­bert Du­ques­ne föddes 1877 och väx­te upp på en gård på Syd­af­ri­kas syd­öst­ra kust. Fritz var ba­ra en poj­ke när han dö­da­de för förs­ta gång­en. En­dast 12 år gam­mal för­sva­ra­de bo­er­poj­ken sin mor när en zu­lu (fa­derns gård fun­ge­ra­de som han­dels­sta­tion för de lo­ka­la stam­mar­na) slog ef­ter mo­dern när de in­te kom över­ens. Du­ques­ne tog man­nens as­se­gai, ett kort spjut, och spet­sa­de ho­nom. Det var Du­quesnes förs­ta smak av blod, och det skul­le fle­ra gång­er un­der hans in­ne­hålls­ri­ka liv vi­sa sig att han ha­de lätt för att dö­da.

När han var fär­dig­ut­bil­dad i Eng­land (där han la­de sig till med en brit­tisk över­klas­sac­cent som se­na­re skul­le de­fi­ni­e­ra ho­nom), åter­vän­de man­nen som bör­ja­de kal­las The Du­ke till sitt hem­land när det bru­ta­la bo­er­kri­get bröt ut 1899. Hans skar­pa jakt­in­stink­ter och hans för­kär­lek för Syd­af­ri­kas na­tur gjor­de att Du­ques­ne an­sågs va­ra lämp­lig att le­da en en­het med ge­ril­la­sol­da­ter. Till­sam­mans med sol­da­ter­na skul­le han ut­fö­ra våld­sam­ma, blo­di­ga an­grepp på de brit­tis­ka en­he­ter­na och för­stö­ra de­ras för­nö­den­he­ter. Du­ques­ne ha­de som fram­gått en na­tur­lig ta­lang för att dö­da, och nu gjor­de han det för sitt land. När han kom hem till fa­mil­jens gård vän­ta­de emel­ler­tid en för­fär­lig över­rask­ning på ho­nom. Hans sys­ter ha­de våld­ta­gits och skju­tits av brit­tis­ka sol­da­ter, hans far­bror ha­de hängts och hans mor ha­de kid­nap­pats. Ut­klädd till brit­tisk of­fi­cer smög sig den för­tviv­la­de Du­ques­ne in i när­mas­te kon­cent­ra­tions­lä­ger där han fann sin mor miss­hand­lad, ut­märg­lad och sjuk i sy­fi­lis. In­nan han gick där­i­från sköt han två of­fi­ce­ra­re. Den sydafrikanske soldaten ha­ta­de brit­ter­na än­nu mer ef­ter det­ta. Han svor ock­så att ta per­son­lig hämnd på lord Kitchener, le­da­ren för de brit­tis­ka styr­kor­na i Syd­af­ri­ka, som med hjälp av sin brän­da jor­dens tak­tik ha­de dö­dat hans fa­milj.

Du­ques­ne fort­sat­te att klä ut sig till brit­tisk soldat. Han res­te till Kapsta­den med hem­li­ga pla­ner på att sa­bo­te­ra stra­te­giskt vik­ti­ga brit­tis­ka in­stal­la­tio­ner, dess­utom vil­le han dö­da Kitchener. Han re­kry­te­ra­de 20 bo­er­män, men för­rå­des av frun till en av dem. Den 11 oktober 1901 del­tog han vid en mid­dag för sir Wal­ter Hely- Hutchin­son, gu­ver­nör över Cape- ko­lo­nin, då han ar­re­ste­ra­des i full gala­u­ni­form för ”sam­man­svärj­ning mot den brit­tis­ka re­ge­ring­en” och an­kla­ga­des för spi­o­ne­ri. De and­ra kon­spi­ra­tö­rer­na sköts ihjäl, men myn­dig­he­ter­na trod­de fort­fa­ran­de att Du­ques­ne var britt, så han ställ­des in­för krigs­rätt och döds­do­men änd­ra­des till livs­tid. The Du­ke skic­ka­des till en straff­ko­lo­ni vid Bermu­das kust, men rym­de från fäng­el­set

– nå­got han gjor­de många gång­er un­der sitt liv – och sim­ma­de til Bermu­da. Väl där ut­gav han sig för att va­ra ame­ri­kansk ste­ward på en yacht. Han var in­te ba­ra skick­lig på att undslip­pa fång­en­skap, han kun­de ock­så väx­la mel­lan en rad oli­ka iden­ti­te­ter. Vis­sa av dem kom han på i stun­den för att kun­na ma­ni­pu­le­ra and­ra.

Ef­ter Bermu­da star­ta­de Du­ques­ne ett nytt liv i New York. Han job­ba­de som journalist och skrev spän­nings­hi­sto­ri­er för fle­ra tid­ning­ar, bland an­nat New York He­rald. I ju­ni 1910 gif­te han sig med ame­ri­kans­kan Alice Wort­ley, men äk­ten­ska­pet slu­ta­de med skils­mäs­sa åt­ta år se­na­re. Du­ques­ne blev till och med fö­re det­ta pre­si­dent Roo­se­velts per­son­li­ga skyt­te­in­struk­tör och följ­de med ho­nom på di­ver­se jakt­ex­pe­di­tio­ner som han se­dan pub­li­ce­ra­de skild­ring­ar av i pres­sen. I de­cem­ber 1913 blev Du­ques­ne ame­ri­kansk med­bor­ga­re. Men när förs­ta världs­kri­get bröt ut 1914 kän­de Du­ques­ne hur ha­tet till brit­ter­na blos­sa­de upp igen när Kitchener blev den brit­tis­ka ar­méns an­sik­te utåt. Bo­ern kun­de in­te kas­ta bort en så­dan möj­lig­het att ta hämnd och blev agent för Tyskland. Han res­te till Bra­si­li­en som bi­o­lo­gen Fre­de­rick Fre­de­ricks och bör­ja­de pla­ce­ra spräng­äm­nen i blom­kru­kor fyll­da med or­kidéer och ste­nar som han kal­la­de för bo­ta­nis­ka pro­ver. Han påstod sig ha sänkt

22 brit­tis­ka skepp med si­na bom­ber, och även om siff­ran är tvi­vel­ak­tigt, står det helt klart att bo­ern ställ­de till med be­ty­dan­de svå­rig­he­ter för brit­ter­na i Sy­da­me­ri­ka.

En­ligt ho­nom själv iscen­sat­te han sin egen död och res­te till­ba­ka till New York. Där ha­de hans tys­ka upp­drags­gi­va­re ett nytt jobb åt ho­nom – ett som änt­li­gen lät ho­nom in­fria sitt löf­te om hämnd. Den 5 ju­ni 1916 sjönk pan­sar­krys­sa­ren HMS Hampshi­re av mys­tis­ka or­sa­ker och drog med sig 655 per­so­ner ner i dju­pet, där­ibland lord Kitchener. Du­ques­ne påstod att han kläd­de ut sig till rysk her­tig, an­slöt sig till Kit­che­ners säll­skap i Skott­land, gick om­bord på HMS Hampshi­re, sig­na­le­ra­de till en ubåt i när­he­ten och lyc­ka­des kom­ma un­dan när skep­pet sjönk. Histo­ri­ens san­nings­halt är myc­ket omdis­ku­te­rad, men Du­ques­ne till­de­la­des fak­tiskt järn­kor­set kort där­ef­ter. Och det var ing­en hem­lig­het att han ha­de trä­nat upp sin egen agent­grupp i Storbritannien vid det här la­get.

Un­der mel­lan­k­rigs­ti­den res­te Du­ques­ne runt till den väx­an­de spionringen i Mex­i­ko och Eu­ro­pa in­nan han åter­vän­de till USA för att job­ba i Hol­ly­wood un­der ett nytt namn. Man­nen med de många an­sik­te­na blev till och med nä­ra vän till Jo­seph P. Ken­ne­dy, far till den bli­van­de pre­si­dent JFK, och job­ba­de på re­kla­mav­del­ning­en i hans film­stu­dio. År 1932 greps han av po­li­sen och an­kla­ga­des för dråp. Det var me­ning­en att han skul­le stäl­las in­för rät­ta i Storbritannien, men han fri­a­des.

År 1937 vil­le Tyskland an­vän­da sig av Du­quesnes tjäns­ter än­nu en gång. Du­ques­ne ha­de agen­ter över he­la Eu­ro­pa och USA och bör­ja­de vi­de­re­för­med­la in­for­ma­tion till na­zis­ter­na. Det dröj­de dock in­te länge in­nan den långa spi­onkar­riä­ren han ha­de haft i USA slog till­ba­ka mot ho­nom. FBI, med J. Ed­gar Hoo­ver i spet­sen, an­vän­de en dub­be­la­gent för att spå­ra upp Du­ques­ne och hans spi­onring. Det slu­ta­de med att The Du­ke ar­re­ste­ra­des till­sam­mans med 32 and­ra agen­ter.

År 1942 ställ­des Fritz Du­ques­ne in­för rät­ta och döm­des till 18 års fäng­el­se, och den här gång­en lyc­ka­des han in­te rym­ma. År 1954 fri­gavs han i för­tid på grund av då­lig häl­sa ef­ter att ha sut­tit av 14 år. De sista åren av sitt liv rest The Du­ke runt på universitet och so­ci­a­la klub­bar och höll fö­re­drag om si­na många även­tyr. Han dog den 24 maj 1956, 78 år gam­mal.

”DEN SYDAFRIKANSKE SOLDATEN HA­TA­DE BRIT­TER­NA ÄN­NU MER EF­TER DET­TA. HAN SVOR OCK­SÅ ATT TA PER­SON­LIG HÄMND PÅ LORD KITCHENER.”

När han tjä­na­de sitt land an­vän­de , som Du­ques­ne i Stor­var ut­bil­dad , sig av si­na bri­tan­ni­en t aper för at jakt­kunsk an­gri­pa fi­en­den. FÖDD: 21 SEP­TEM­BER 1877 DÖD: 24 MAJ 1956

Hö­ger: Du­ques­ne påstod att han dö­da­de sin värs­ta fi­en­de, lord Ho­ra­tio Her­bert Kitchener, men det finns få be­vis för att det är sant. Ne­dan: To­talt 33 med­lem­mar av Du­quesnes spi­onring ar­re­ste­ra­des till slut. De var dub­be­la­gen­ter som job­ba­de i USA och...

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.