DON FOPPA SÄGER BARA SOM DET ÄR
Leifby: Ishockey-VM i Viaplay är igång – och gladast är nog SVT
På ett år hinner man nästan glömma hur den är, hur den känns, men så kommer maj och mästerskapet och… ishockey-VMstudio-döden. Är VM-ishockeyn igång?
– Näää, jag vet inte, men det är skönt att det är igång.
Sverige med en ström av NHL-spelare helt utan försäkringsbekymmer och med en formuleringskonst som skulle göra Henke Larsson avundsjuk har inlett VM med tre raka segrar mot jättarna USA, Polen och Tyskland och trots att Viaplay sänt timme efter timme, och sökt svar på hur bra Sverige är, är det ingen som har en aning om hur bra Sverige är.
De sju första matcherna i ishockey-VM är inte på liv och död, om man säger så.
I varje match, ja i varje period, ner i minsta lilla powerplay, byte, tackling, skott, har det med boolesk sökteknik letats efter värdemästare.
Inte mycket har hittats men enligt sändande bolag har Sverige i sina tre segrar varit ”kul”, ”härligt”, ”hungrigt”, ”snabbt”, ”spännande”, ”fascinerande”, ja till och med ”nyfiket”. Det verkar lovande.
För inte skulle Sverige göra om misstaget att göra det typiskt svenska och vara som bäst när det inte behövs och inte alls lika bra när det verkligen gäller?
Vi får se.
Gladast över att ishockey-VM i Viaplay är i gång är nog ändå SVT, som slipper idissla ytterligare ett år, och tittar man på Viaplay verkar vinden ha vänt.
Det är inte många månader sedan bolaget efter vild spekulation på sporträttighetsmarkanden stod vid avgrunden och tittade ner, bolaget gjorde som bolag gör, ”tog in” några miljarder till, höjde priset och några svångremmar under ishockey-VM är det inte tal om.
Det är fullt blås med folk både här och där. En studio i Stockholm, två kommentatorspar på plats i Tjeckien där det också finns en lite mindre studio med Peter Jihde. Bredvid sig har han Peter Forsberg och han är sändningarnas viktigaste fyllning så här långt.
Med tonade glasögon och en självsäkerhet värdig en egyptisk farao säger Don Foppa som det är, utan att få det att låta mer märkvärdigt än vad det är. Är något kass så är det kass, är något bra så är det bra. Sverige höll andan
Ändå är det kanske där, i Ostrava, studiodöden blir som allra tydligast emellanåt.
Peter Jihde skruvar på sina funderingar för att kamouflera ”hur känns det”-frågorna på bästa sätt men det hjälper inte, när Peter Forsberg för andra gången på kort tid under Polen-mötet (Polen, rankade 22 i världen) fick svara på ”vad säger du om 3–0, mot Polen?” skickade Socialstyrelsen ut ett dödsorsaksintyg.
När Victor Olofsson, som gjort över 100 mål i NHL, gjorde sitt första VM-mål i mötet med Tyskland blev den givna frågan ”vad tror du att det betyder för honom?”. Peter Jihde kisade, nästan grimaserade när han väntade på svaret, Sverige höll andan och pustade ut först när Don Foppa svarade: – Det ger lite självförtroende.
Sam Hallam har tittat förbi studion och det har varit ”här var det blommor i morsans hatt”-stämning jämfört med hur det brukar vara nära Sam Hallam tittar förbi någonEtt ting. par dagar in i VM än ändå energin som bäst ju längre ifrån Ostrava vi kommer. I studion i Stockholm där resten av klanen Jihde håller till är ishockeyvetandet gediget och kasten tvära mellan pedagogiska små kluddar på en liten whiteboardtavla för att visa var skotten träat, till nördiga inspel om ”lien” och gradantal på vinkeln mellan skaft och klubbhuvudets sula.
Sånt där får ju bara inte förekomma i SVT eftersom allt de sänder ska vara begripligt för varenda varelse, oavsett om de sett ishockey förut eller inte.
Måste gå på en riktig mina först
Viaplay är mindre ängsliga även om de har säkrat upp med Jacob Josefson. Svärmorsdrömmen.
Den gamle djurgårdaren har ett fint ishockeyförnuft, han börjar bli varm i kläderna och ger med sin erfarenhet de mest värdefulla insikterna.
Positivismen har präglat sändningarna så här långt och sanningen är väl den att en ishockeystudio, eller en bevakning i största allmänhet, egentligen inte kan bedömas helt rättvist förrän den satts på prov ordentligt – och det gör den först när Sverige gått på en riktig mina.
I övrigt sitter jag mest och väntar på en ”Brodin-Dahlin-Brodin”.
Alla som inte är tappade bakom en vagn minns Arne Hegersfors klassiska referat från EM 1992 när Sverige slog England på Råsunda och Tomas Brolin gjorde ett drömmål efter ett genialiskt väggpass-spel med Martin Dahlin.
Jonas Brodin och Rasmus Dahlin bildar ju backpar, och kanske smäller det redan på torsdag.