Fler borde jubla över Ljungbergs nya gig
Fredrik Ljungberg, ny tränare i Arsenal. Varför bryr vi oss inte mer om det?
Vi och vi.
Det kanske ni gör?
Ni kanske har gått runt hela veckan och betett er som den där japanske supportern som fick Fredrik Ljungbergs autograf under VM 2002, han som tappade andan och blev så spattig att han till slut vrålade ur sig ett ”Lungbää, Lungbää, thääänk juuu”.
Själv har jag mest gått runt och funderat på varför jag inte har funderat mer på Fredrik Ljungberg, och sedan funderade jag på varför jag inte hyrde en sån där hoppborg till barnen i söndags, så att jag kunde fokusera helt på hans debut när Arsenal mötte Norwich.
I nyhetsbruset stack det heller inte ut, för vid den här tiden på året finns det alltid en svensk skidåkare som vaknat med förhöjd temp.
Eftersom denna text skrivs tidigt i veckan kan det förstås vara så att Fredrik Ljungberg inte längre är huvudtränare för Arsenal, många har varit noggranna med att poängtera att Ljungberg minsann bara är en tillfällig lösning i väntan på ett större namn.
En ”caretaker”, som engelsmännen säger.
Ordet har flera betydelser.
Vaktmästare, fastighetsskötare, portvakt, gårdskarl, men eftersom det är Arsenal vi pratar om finns det ett som passar ännu bättre.
Vårdare.
En kollega bad om Ljungbergs nummer
Uppståndelsen kring vår blott tredje svenska tränare i Premier League har varit minst sagt behärskad, ja snudd på avmätt.
Jag fick reda på det när en kollega baserad i Halland ringde mig och frågade om jag hade numret till Fredrik Ljungberg, för nog fasen var det värt ett försök att få tag i honom, men jag kunde inte hjälpa till med mer än ett gammalt hemnummer till Henrik Bertilsson.
I söndagskväll saknade jag (nästan) TV4sporten med en ung, nosig reporter med slingor i håret som skickats till England för att bevaka Ljungbergs första match.
Det hör ju trots allt inte till vanligheterna att vi svenskar går in och styr och ställer i den engelska ligan, och särskilt inte i en av de mest omtalade klubbarna.
Tomas Brolin försökte tillsammans med Attilio Lombardo i Crystal Palace, och SvenGöran Eriksson hade hand om Manchester City när galningen Thaksin Shinawatra ägde klubben.
Benny Lennartsson var faktiskt en sväng i Bristol City också, om ni minns, och Rolle Nilsson var någon slags spelande tränare i Coventry i början av århundradet.
Med facit på hand.
Det måste varit större väsen när Fredrik Ljungberg poserade i kalsipper 2003, än när han coachade på Carrow Road 2019.
Biter Ljungberg sig fast vid tjänsten får vi om en dryg månad se en historisk HBK-match i England när Roy Hodgsons Crystal Palace tar emot Fredrik Ljungbergs Arsenal efter julhelgerna.
Hoppas.
Löser nog inte ”Melodikrysset” tillsammans
Samma vecka som Ljungberg blev Arsenals tränare klev Zlatan Ibrahimovic in som ägare i Hammarby fotboll, en gång i tiden var de stjärnor i ett och samma landslag men de kunde aldrig riktigt enas om vems landslags det egentligen var.
De tyckte inte särskilt mycket om varandra då, det är väldokumenterat, och jag tror inte de löser ”Melodikrysset” tillsammans nu.
När de under en och samma vecka var förstesidesstoff, i varsin huvudroll och från olika delar av världen, var det också lätt att tänka på hur diametralt olika de är som personer, där den kanske största skillnaden är behovet av att höras och synas.
Fredrik Ljungberg gjorde ett kort inhopp i Viasatstudion för en tid tag sedan men verkade inte trivas särskilt bra där.
”Fredde” (vägrar använda engelsmännens ”Freddie”) är skygg som en okapi och har hållit låg profil i många år. Zlatan står i bjärt kontrast.
Han gör reklam för det mesta och i samband med VMturneringen i Ryssland sommaren 2018 avlöste utspelen varandra så till den milda grad att man till slut mest bara tyckte det var genant.
Men så kommer den ene från Vittsjö och den andre från Rosengård, och känslan är att vi får ”dras med” de här
heraluarna ett bra tag till.
Då är det bara att lyfta luren
Säg att Fredrik Ljungberg har lite flyt med sitt Arsenal, att han får förtroendet som huvudman eller blir vapendragare till den spektakulära tränaren som ansluter.
Då är det bara en tidsfråga (om han inte finner sig i att bli en ny Pat Rice eller Steve Bould) innan han har ett huvudtränarjobb i Premier League.
Skulle det gå strålande är det inte helt otänkbart att, trots Svennis bravader, han en dag blir erbjuden jobbet som Englands förbundskapten.
I så fall är det bara för Ljungberg att lyfta på luren, slå numret och vänta på svar.
– Hej det är Tord.