”INGEN HADE RÄKNAT MED ATT VI SKULLE LIGGA ETTA ... MEN FÖR MIG OCH OSS ÄR DET INGEN ÖVERRASKNING”
Fastklistrade mot den fuktiga asfalten utanför Borussia-Park i Mönchengladbachs västra utkant ligger informationslappar som berättar om klubbens kommande hemmamatcher. ”Unsere nächsten Heimspiele: Borussia– FC Freiburg.”
Den avgjordes under den gångna helgen, slutade 4–2 och innebär att ”Die Fohlen” fortfarande toppar Bundesliga.
Nästa rad: ”Borussia–FC Bayern München.”
Superklubben har vunnit Bundesliga sju år i rad men i vinter finns en oväntad utmanare om ligatiteln. Det påminner, om så tillfälligt, om 1970-talet, då Gladbach överglänste Bayern.
När lagen möts i helgen är det garanterat utsålt, 54 057 personer på plats.
– Det blir inte svårt att fylla arenan. Gud, nej. Fyller bortafansen sin kvot är det alltid slutsålt. Det är det som är det fina här, att det inte spelar någon roll vilka vi möter. Visst, det har varit någon Europamatch då det inte varit fullsatt. Inget ont om dem men vi spelade hemma mot Apoel Nicosia en regnig torsdag i november. Då kom det ”bara” 40 000–45 000. Det är det sämsta vi har haft. Annars är det fullt. Det är helt sjukt och det är inte bara vi som har det så. Det är i princip likadant i hela Tyskland. Jag har aldrig spelat en bortamatch mot Hoffenheim utan att det har varit slutsålt. I närområdet har den största staden 5 000–6 000 invånare – och de har en arena för 30 000. På lördag, hemma mot Bayern, är det fyrverkerier här inne. Det kommer brinna, bokstavligt talat, säger Oscar Wendt.
Vänsterbacken har precis avslutat ett timslångt träningspass i tvågradig kyla, tagit sig tid för de väntande fansen, satt sin namnteckning på bollar, tröjor och bilder, lett mot mobiltelefoner med inställt selfieläge, duschat, bytt om och slagit sig ner i en av logerna på Borussia-Park.
Han sneglar ner mot planen där värmelamporna lurar gräsrötterna på informationen att vintern har kommit till NordrheinWestfalen.
Det är väl bara fortsätta ånga på och klippa Bayern München också ...
– Det är tanken. Varför stoppa i mitt i? Vi ska försöka slå dem och har gjort det förr, både hemma och borta. Vi är i gott slag och har varit det i princip hela säsongen, även om det finns saker vi kan göra bättre. Vi är ett lag under uppbyggnad med ny tränare och spelidé. Nya saker ska sitta men vi har kommit en bra bit på vägen. Tyvärr åkte vi ut i cupen (DFBPokal, 1–2 mot Dortmund borta) men vi är bra med i Europa League och ligger etta i ligan. Varför ska vi då ha en annan inställning än att slå Bayern, även om vi har superrespekt för dem? Det är en av de svåraste matcherna under hela säsongen, om inte den svåraste. Det beror på vad vi får för motståndare om vi går vidare i Europa Leauge. Alla vet vad Bayern är och vad de står för men det handlar om en fotbollsmatch på 90 minuter. Konstigare saker har hänt och vi ska verkligen försöka vinna.
Brandskattade i somras
Det var inte många som trodde på Mönchengladbach inför säsongen. Thorgan Hazard, Edens lillebror, skrev på ett femårskontrakt med Borussia Dortmund, Bayern München slipar vidare på den franska diamanten Michael Cuisance och Werder Bremen har lånat schweiziske landslagsmannen Michael Lang.
Stjärnorna trodde att de hade hittat bättre alternativ men om de velat lyfta i tabellen skulle de tydligen ha stannat kvar.
– Thorgan var vår klart bästa spelare under första halvan av säsongen. Ingen tvekan om det. Dortmund roffade åt sig honom och han ville lämna. När det gäller Michael Lang fick vi en ny högerback i somras, Stevie, så Lang visste att hans chans till spel inte var jättestor och han är i en ålder där speltiden är viktig. Werder Bremen hade sent på sommaren fyra-fem försvarsspelare skadade, hörde av sig och Michael fick chansen att spela varje lördag. Cuisance är utan tvekan en av de största talangerna i Europa men han var inte nöjd med sin situation här, tyckte han skulle få spela mer och ville bort. Klubben ville egentligen inte släppa honom men sedan kom Bayern och ville köpa.
Stevie heter Lainer i efternamn och följde med tränaren Marco
Rose från Red Bull Salzburg, Österrikes ledande klubb.
Hur har Rose satt sin prägel på laget?
– Det var som det alltid är med tyskar, klara direktiv från dag ett. Han håller inte igen och har en bra ledarstil. Han har en hundraprocentig tro på det han gör, vilket gör det enklare för oss spelare att tro på det han vill att vi ska göra. Han lever utifrån det han säger, predikar inte en sak och är tvärtemot som person. Som han är vill han att vi ska spela fotboll.
Vad innebär det i praktiken?
– Att vi ska spela lite rakare än tidigare och ha hög intensiv i försvarsspelet, press med sprint. Vi ska inte springa fram och stanna två meter från motståndaren. Vi ska i princip springa genom eller över honom. Det supertyska populära gegenpressing-ordet, liksom. Det ska inte vara 95 utan 100 procent hela tiden. Han är ju ett stort fan av Klopp och har gått i den skolan, säger Oscar Wendt, väl medveten om att Marco Rose under många år hade Jürgen Klopp som tränare i Mainz 05.
– Det finns många likheter i den typ av fotboll han står för, även om han har lite av sitt egna. Tidigare har vi legat rätt i positionerna, väntat lite på att motståndarna ska göra misstag och då slå till. När vi hade bollen spelade vi väldigt mycket possessionspel, vilket vi har varit bra på i alla år. Det var kanske lite ineffektivt. Vi spelade jättefin fotboll men kom inte till så många målchanser. Nu svänger det lite mer fram och tillbaka hela tiden. Han gillar den typen av fotboll.
Hur har Lainer kommit in i laget?
– Superbra. Han är en grym kille, först och främst. Han passar in i gruppen, med den dynamik och atmosfär som finns. Sedan vet han ju vad Marco vill ha och spelar hans fotboll. Han har varit skitbra sedan han kom hit, har inte gjort en dålig match. Han är väldigt pålitlig och ger allt och lite till i varje match.
Alassane Pléa, som vann interna skytteligan i fjol, har fortsatt leverera.
– Ja, han har varit bra och Thuram har varit överjävlig. Han kom ganska sent på försäsongen och var inte i superskick rent fysiskt, vilken höll honom tillbaka i början. När han kom i form och ”fick tillbaka pumpen” blev han enorm. Han gör mål, assist och drar till sig uppmärksamhet, vilket andra spelare drar nytta av. Det har rullat på bra för alla framåt. Pléa, (Breel) Embolo och (Patrick) Herrmann,
som har fått en nytändning och gör hur mycket mål som helst.
Marcus Thuram är bara 22 år och gör sin första säsong i Bundesliga. Kan han bli lika bra som sin far, Lilian Thuram?
– Han är ung, stor, stark, teknisk, snabb som fan, har ett bra huvud, bra mentalitet ... Hans pappa var ändå en av världens bästa spelare under många år. Han spelade i ”Juve” och Barça, vann VM och EM med Frankrike. Det är ett par skor att fylla, givetvis, men han kan ta sig jättelångt.
Oscar Wendt, då? Hur har det gått för honom?
– Det känns jättebra. Jag har fått pytsa och spelat fram till några. Jag får förtroende, har en bra plats i gruppen, i laget och klubben. Det är lika kul som det alltid har varit, om inte roligare.
Är du förvånad över att ni toppar Bundesliga?
– Ja, ingen hade räknat med att vi skulle ligga etta nu. Positionen är överraskande men för mig och oss är det ingen överraskning att vi har tagit 28 poäng.
Borussia Mönchengladbach har inte blivit tyska mästare sedan 1977. Vad talar för att ni stannar i topp säsongen ut?
– Borussia har gått igenom både det ena och det andra, sportsligt och ekonomiskt. Sedan jag kom hit har klubben varje år tagit steg på alla plan. Det är klart att vi vill vara med och slåss om det men samtidigt är vi realistiska. Vi vet att vi inte är Bayern München, att vi inte konkurrerar på samma villkor. Det de betalar för en spelare är vad vi köper för under fyrafem år. De har sin lönebudget, historia, allting ... Samtidigt, är det någon gång vi ska slå till är det nu, när de är inne i ett generationsskifte.
Sörjde inte Robben & Ribéry
Svensken sörjde inte direkt när Franck Ribéry, 36, lämnade Bayern för Fiorentina och Arjen Robben, 35, meddelade att han spelat sin sista match.
– Under minst tio år höll de absolut toppvärldsklass på sina positioner. När Bayern var som bäst och vann trippeln (2012/2013) var Robben mest på min kant och Franck spelade på andra sidan, även om de bytte då och då under matcherna. Det kändes som att man spelade med joggingskor, för man bara sprang och jagade och rörde knappt bollen. Sådana spelare ersätter man inte på en dag. Det är helt omöjligt. Bayern går igenom en förändring men rustar och kommer rusta ännu mer. S