”JAG HAR FORTFARANDE KONTAKT MED JANNE ... EN BRA KONTAKT. JAG TOG MITT BESLUT, HAN RESPEKTERADE DET OCH SÅG TILL SITT.” Hamburg Mönchengladbach München Berlin
Om det inte sker i vinter blir det i sommar och sommaren efter det. Vi har inte kravet på oss att hålla fast vid förstaplatsen ända in i mån men ska försöka vara kvar där.
Det låter som ett behagligt läge, att ni kan spela utan press.
– Jo, men när man väl är där uppe vill man stanna kvar. Vi ska göra allt och lite till för att vara kvar på förstaplatsen.
Du är inne på din nionde säsong här. Vad känner du för Borussia?
– En enorm tillhörighet. Det är en liten storklubb som har fans över hela landet. Jag gillar öppenheten till fans och besökare och relationen mellan det absolut högsta hönset och parkeringsvakten. Det är superbra sammanhållning och jag har trivts sedan jag satte foten innanför dörren, även om det inte gick så bra första året. Jag har alltid känt till Gladbach på grund av att det har varit svenskar här tidigare. Sedan spelade jag för FC Köpenhamn och hade under de två första åren en assisterande tränare som heter Peter Nielsen. Han spelade här i fem-sex år (1992–1996) och sa alltid till mig: ”Vi i Skandinavien älskar Premier League men gå till Tyskland om du får chansen. Fotbollen är rolig och underhållande. Det är full fart framåt, 3–2 i stället för 1–0 eller 2–1. Och om du får välja klubb i Tyskland, så välj Borussia Mönchengladbach.”
Hur hamnade du här? Det är ju inte så att en assisterande tränare bestämmer var man ska spela ...
– Nej, han hade noll med det att göra. När jag hade varit i FCK i fyra år fanns det två klubbar som ville köpa mig men FCK ville inte släppa mig utan föredrog att jag gick gratis året därpå. De ville kvalificera sig för Champions League för pengarna de fick in där var så mycket större än från försäljningen av två spelare. Under sista halvåret i FCK pratade jag med en del klubbar och Gladbach kom in i bilden ganska sent.
Och där satt du och tänkte på en assistent ...
– Typ. Det var lite komiskt när jag fick reda på intresset. Jag hade en-två veckor på mig att fixa allt med flytten. Sedan slängde jag i väg ett sms till Peter. ”Det blev som du sa!” Han har varit här och hälsat på. Ja, dörren står öppen för alla gamla spelare.
Ingen ånger för landslaget
Det var inte direkt någon titelkandidat Oscar Wendt kom till sommaren 2011, efter fem år i FC Köpenhamn. Borussia hade då avslutat en säsong som höll på att sluta med degradering. Klubben hade bara Eintracht Frankfurt och nykomlingen FC St. Pauli efter sig i sluttabellen och säkrade kontraktet efter ett ovisst kval mot Bochum.
– Sportchefen Max Eberl och vår dåvarande team manager, Steffen Korell, flög till Stockholm under en landslagssamling. Vi satt och pratade en hel dag och de talade först och främst om klubben, vilket är typiskt Gladbach. De berättade var klubben varit, om 1970-talet, om 1990-talet och en tioårsperiod som varit svår och jobbig. Nu var skutan vänd, de hade fått ordning på ekonomin och fått stabilitet i klubben. De skulle satsa på unga spelare och balansera upp det med några äldre spelare och där passade jag in. De hade en tränare de trodde på, Lucien Favre som nu är i Dortmund, och ett lag på uppgång. När jag kollade in laget såg jag att det fanns en otrolig potential. Marco Reus, som är lagkapten i Dortmund, spelade här. Marc-André ter Stegen, målvakt i Barcelona, var också här. Det kändes jättebra när vi satt och pratade. Sedan, när jag kom hit, såg faciliteterna och fick träffa alla, var det inte mycket att fundera på.
I Borussias trupp finns i dag landslagsspelare från Tyskland, Frankrike, Schweiz, Guinea, Algeriet, Österrike och Slovakien. Vi borde kunna lägga till Sverige också. Är du inte för bra för att inte spela i landslaget?
– Jag är jättestolt över att ha fått spela för svenska landslaget, jättestolt över att ha representerat Sverige. Det drömde jag om som liten men sedan blev det som det blev. Beslutet att sluta växte fram under en längre period och kändes rätt. Jag har inte känt ett uns av tvekan eller ånger. Jag kände att det räcker nu. Det var inga konstigheter. Jag pratade med Janne och sa som det var. Vi har haft en öppen och ärlig dialog sedan den dag han tog över landslaget. Jag har fortfarande kontakt med Janne, skickar sms då och då. Jag har gratulerat till VM och EM, önskat lycka till och frågar hur det är.
Kittlar det inte med ett EM-slutspel?
– Nej, det får vara som det är. Under VM kände jag inte någon gång att, fan, jag skulle inte ha sagt hej och tack utan fortsatt i landslaget. Jag såg de matcher jag kunde och gladdes jättemycket med grabbarna. Ja, jag känner ju in princip alla som var med.
TYSKLAND
Hur mycket spelade familjesituationen in? Du och din fru, Sandra, fick sonen William i samma veva som du tackade för dig.
– Klart att det spelade in. Det var hela situationen. En period var jag inte med i landslaget över huvud taget, sedan var jag med ibland och då var jag borta i två veckor utan att spela. Sedan kom jag hem, spelade tre matcher i veckan, flög ut i Europa och var på hotell dagen före match. ”Nu kommer barn nummer två och pappa är aldrig hemma.” Klart jag kände så. Här brukar vi vara lediga i fyra-fem dagar när det är landslagsuppehåll. ”Okej, vi har två små barn och nu har jag chansen att vara lite ledig. Är det värt att åka iväg i två veckor och inte spela?” Nej, det kändes inte hundra på slutet. Det var orättvist mot mig själv och inte fair mot Janne och de andra grabbarna. Det var bättre att lämna över till någon annan.
Upplevde du att du åkte iväg till en landslagssamling och kom tillbaka till Borussia med dränerat självförtroende?
– Nej, och självkänslan tog inte mycket skada. Under en period kände jag att jag åtminstone skulle vara med även om jag inte fick spela, men jag kom inte med. Då kändes det som att det inte spelade någon roll vad jag gjorde här. Jag fick ändå inte chansen men är inte den ende spelaren som känner så. Det tycker väl i princip 25 000 svenska fotbollsspelare.
Du spelade i Champions League 2016 men fick ingen plats i EM-truppen och spelade aldrig något mästerskap. Hur pass knäckande var det? Har du varit i bättre form än då?
– Det vet i fan. Jag känner mig rätt bra fortfarande men givetvis var jag i bra slag. Det hade varit fantastiskt att få uppleva ett slutspel men nu blev det inte så. Klart jag var besviken och hängde läpp efter uttagningen men dagen efter kom jag tillbaka hit och sedan var det match två-tre dagar senare. Det kommer alltid nya matcher och det är det som är det fina med fotbollen, oavsett om det går bra eller dåligt. Har det gått dåligt hinner du inte gräva ner dig och har det gått bra hinner du knappt komma upp på en för hög häst.
Du fanns med i truppen till 47 landskamper. I 19 blev du aldrig inbytt, i 10 fick du nöja dig med ett inhopp, i 2 blev du utbytt. Det betyder att du fick 90 minuter i 16 landskamper 2007–2016.
– 16? Det är också ett antal, även om jag hade velat göra fler. Samtidigt är 16 bättre än 0. Så är det.
Hur pass mycket bättre är dagens
Oscar Wendt än killen som debuterade i landslaget för snart 13 år sedan. Det var den 21 januari 2007 och Sverige föll med 0–2 mot Venezuela i Maracaibo.
– En klassisk januariturné. Jag tror och hoppas att jag är mycket bättre i dag. Det vore lite tragiskt om jag inte har utvecklats på 13 år.
Då hade vi inte träffats här utan i Skövde...
– Jo, då hade vi suttit på en pizzeria i stället. Det är klart att jag är bättre i dag med tanke på hur många matcher jag har spelat på olika nivåer, mot olika lag och i olika situationer.
När du har haft sms-kontakt med
Janne, det är inte så att han har frågat lite vagt om ...
– Nej.
Han kanske avvaktar, vill att du tar första steget.
– Nej, det har bara varit en bra, normal kontakt. Jag tog mitt beslut, han respekterade det och såg till sitt.
Hur pass intensiv är din sms-kontakt med Erik Hamrén?
– Inget ont om honom men den är icke existerande, skulle jag vilja säga.
Han får inget julkort i år heller?
– Nej, och han är inte den enda.
Hur ser du på dagens landslag med tillhörande vänsterbackar? Ett par av dem har du mött i Bundesliga.
– Det ser bra ut. ”Ludde” (Ludwig Augustinsson) känner jag jättebra och har sett spela mycket. Han och jag har gått samma väg, var först i Blåvitt, gick sedan till FCK och är nu i Tyskland (Werder Bremen). ”Ludde” är fantastisk, en bra fotbollsspelare och jättefin pojke. Pierre (Bengtsson, tidigare i Mainz 05) känner jag också bra. Vi spelade lite ihop i FCK och jag har ju träffat honom på vissa landslagssamlingar. Han har gjort det bra i FCK. Martin Olsson, som fortfarande är en väldigt bra vänsterback, känner jag också, givetvis. Det ser inte bra ut bara på vänsterbackspositionen. Det ser bra ut för hela laget. Vad är det? 100 EM-slutspel på raken... Den statistiken är magisk. Det är skitkul att de lyckades kvala in i igen och skönt att ”Mackan” (Marcus Berg) fick hänga ett par mål på slutet. Det är jättekul både för landslaget och ”Mackan”.
Vilken är din bästa landskamp?
– Ingen aning. Nej, jag har verkligen ingen aning.
Den sämsta, då? Du fick mycket