FINNS FÖRSPRÅNGET KVAR ELLER ÄR FINLAND I FATT?

Sverige är som vanligt storfavorit och jagar sjunde raka VM-guldet.

Finlands frammarsch i allmänhet och de två senaste finalerna i synnerhet gör dock att inget känns givet och allt talar för ett nytt rysardrama.

Känslan är att det krävs en rejäl portion ”finsk sisu” för att det ska bli ett nytt svenskt guld.

Sveriges position som dominant i innebandy är hotad. Finland är i kapp och nästan förbi.

På herrsidan har de finska lejonen helt tagit över. Våra grannar i öst har vunnit två raka VMguld på både herr- och U19-sidan, och har dessutom gjort det fullt rättvist. Något som skapat stora diskussioner inom svensk innebandy och inte minst kring inhemska toppligan SSL och hur väl den skolar internationellt gångbara spelare.

På damsidan är Sverige fortfarande nummer ett, men även den positionen är hotad. Damlandslaget har vunnit sex (!) raka guld, men det är med darr på ribban. De två senaste VM-turneringarna har varit tuffa och nervkittlande rysare i sann Hitchcockanda, idrottsdramatik när den är som allra bäst. Både 2015 och 2017 har finalen mellan Sverige och Finland gått till straffar och Finland har varit klubbspetsar från guldet. Båda gångerna hade finskorna övertaget under straffrundorna, men Sverige lyckades kvittera och sen avgöra.

För fyra år sedan spelades VM i Finland och Sverige var tvunget att sätta sista straffen för att kvittera och hålla drömmen om VM-guld vid liv.

Den kyla som Anna Jakobsson – tidernas bästa målskytt i SSL – visade den gången i lejonens egen kula saknar motstycke.

En saga i sig är också att Amanda Delgado Johansson spelat två VM och blivit straffhjälte i båda.

Jakobssons och Delgado Johanssons straffbragder är inget annat än vacker innebandyhistorik, men skvallrar också om något annat.

De knappa marginalerna.

Möta Sverige ren tändvätska för Finland

Sverige mot Finland i innebandy byggs fortfarande upp som ett David mot Goliat-möte. Det är inte konstigt. Sverige har breddmässigt världens bästa spelare, men det är lätt att glömma att styrkeförhållande på papper inte är något annat än nedskrivna meriter och statistikrader.

Finland har visat en fantastisk förmåga att bygga lagmaskiner som fungerar otroligt bra, inte minst i avgörande matcher mot just Sverige.

I VM har både det finska herroch damlandslaget gjort sina bästa matcher mot Sverige.

Trots att en genomgång spelare för spelare ger Sverige ett stort övertag har individernas bet ydelse varit underordnad lagmoralen.

Finlands envishet, uthållighet och jävlar anamma har Sveriges innebandykonstnärer inte haft något riktigt bra svar på.

Sverige får inte ut fulla potentialen

De två senaste damfinalerna personifieras också av nationernas största stjärnor. Veera Kauppi, världens bästa spelare som numera också dominerar i SSL, var på väg att mer eller mindre ensam bära Finland till guld i den förra VM-finalen. Sveriges kapten Anna Wijk har vunnit fem raka VM-guld men ”bara” levererat två poäng på fem VM-finaler. Kais Mora-loket har fått en stämpel av att inte kunna leverera i de största matcherna och hennes finalstatistik i Sverige är inte heller något att skryta om.

Kauppi och Wijk exemplifierar det vi sett i två VM-finaler: Finland har varit bäst när det gällt som mest, Sverige har inte varit dåliga men inte fått ut sin fulla potential.

Sveriges jakt på ett sjunde VM-guld känns oviss. Finns försprånget till omvärlden fortfarande där?

Enlig logikens och rättvisans lagar borde marginalerna tippa över till Finland den här gången. Får vi ett nytt straffdrama doftar det

finsk t guld.