GE MIG EN SHL-FINAL SOMPÅ CHRISTIAN RUUTTUS TID!
Det spelades inte bättre hockey förr, men den var fräckare. På Christian Ruuttus tid.
Åren går, hörni.
Sedan elitserien grundades säsongen 1975/1976 har vi delat ut blomsterkvastar till 44 svenska mästarlag i ishockey, från Brynäs våren 1976 till Frölunda i fjol.
Trots att det ibland kan kännas som att det alltid är samma lag som vinner slås man av ett par saker när man går igenom Tommy Töpels rullor.
Till exempel är det bara Brynäs, Djurgården, Färjestad och Skellefteå som har mäktat med att försvara ett SM-guld sedan 1975/1976, och när vi går in i nästa slutspel har det gått nio långa år sedan stormakten Färjestad senast blev svenska mästare, Djurgården har inte vunnit på 19 år och det är ett kvarts sekel sedan Luleå tog sin första och hittills enda SM-pokal efter att de brottat ned Frölunda i en makalöst go och grisig finalserie. Tillsammans med Malmö–Modo 1994 och Frölunda– Färjestad 2005 (lockoutåret) går 1996-holmgången in på min topp 3-lista över mest minnesvärda SM-finaler.
Lasse Falk hade anlänttill Göteborg och tillsammans med några finländare skapade han en hockeytemp göteborgarna inte upplevt sedan ”Bittans” dagar.
Finalserien mot Luleå hade det mesta och saknade egentligen bara en sak – regler.
Johan Rosén var skadad och spelade enbart för att trycka dit Petteri Nummelin, som gav upp efter två hjärnskakningar inom loppet av några dagar.
Micke Lindholm fick lämna isen med igenmurat öga, ”Bulan” Berglund spelade med blod på tröjan och Stefan Larsson fick (minst) ett finger avslaget.
Nu ska vi inte glorifiera våldet och vanvettet på något sätt, men ... lite?
Delfinen och Frölundaborg kokade och man kan höra hur hård matchserien var bara genom att rabbla spelarnamn.
Hurtig, Mertzig, Modig, Strömwall, Edlund, Berndtsson, Ackeström och Ström.
NHL-stjärnan som alla irriterade sig på
Den största profilen var förstås Christian Ruuttu som flyttat till Göteborg och Frölunda efter nio säsonger i Nordamerika.
Han var NHL-stjärnan som vänt åter, hårdingen som inte vek ner sig, retstickan alla irriterade sig på och ledaren Frölunda hade saknat i många år.
Visst finns det många kompetenta och kompletta ishockeyspelare i dagens SHL men den hockeykarisma Ruuttu stod för är det ingen som kommer i närheten.
Ni kan komma dragande med Dick Axelsson, Brendan Shinnimin, Robin Kovács eller vem ni vill.
Ruuttu är en trevlig prick, i dag jobbar han som scout för
Los Angeles Kings och han frekventerar ofta svenska ishockeyläktare
När jag träffade Ruuttu för ett par år sedan pratade vi länge om matcherna mot Luleå, och finländaren var fortfarande, 20 år senare, irriterad på domaren Roger Öberg.
– Han var inte klok!
En finalserie som den vi såg den där påsken 1996 lär vi aldrig få uppleva igen, och det är väl tur det med tanke på hur brutal den var, men jag kan ändå sakna det uppskruvade tonläget, irritationen, draget kring matcherna – och omspolningarna. Det känns som att de här SM-finalerna var en nationell angelägenhet. Så är det inte längre.
Returmöte mellan Luleå & Frölunda
Halvvägs in i 2019/2020-säsongen kan vi väl tillåta oss att drömma framåt, och då ser tyvärr IK Oskarshamn mer avsågade ut än vad de i själva verket är.
Förhoppningsvis biter de sig fast i Leksand och Linköping och håller liv i striden kring kvalstrecket.
I andra änden ser Luleå, Färjestad och
Frölunda ut att vara i en klass för sig, och det finns högre växlar att slänga i.
Jag sätter Kjell Samuelssons gamla Titan-träklubba på att något av de här lagen vinner SM-guld i vår.
Finalen mellan storstadslagen Frölunda och Djurgården i fjol högg aldrig riktigt tag i mig, känslan var hela tiden att Frölunda var snäppet för bra, så till våren hoppas jag i stället på ett returmöte. Luleå mot Frölunda.
Det skulle väcka gamla minnen och oförrätter till liv.
”Bulan” kan fortfarande vara en retsticka och Roger Rönnberg är väl Sveriges främsta på att storma ut från presskonferenser.
Frölunda har spelat fem finaler (vunnit fyra) sedan 1996, Luleå två och förlorat båda, men föreningarna har aldrig stött på varandra så långt fram i slutspelet sedan 1996.
Jag tror att det skulle kunna bli en sjuhelsikes SM-final.
Även utan Christian Ruuttu.