BLIR DET ETT TREDJE BARN SKA HEDVIG BÄRA DET. ”I SÅ FALL ÄR DET SÅ.”
”TYSKLAND HAR VARIT SÅ OTROLIGT FRAMGÅNGSRIKA I DAMFOTBOLL ATT MAN KANSKE GLÖMT BORT ATT ALLA ANDRA KÄMPAT FÖR ATT KOMMA IFATT”
– För att haka på behöver man nå den större massan. Man har redan hardcorefansen. Efter matcherna får jag skriva fler autografer än vad jag gjorde i England, säger hon.
– Men när man pratar med dem som varit här ett tag så är det lite som att ”nu måste Tyskland vakna till liv lite”. Min gissning är att Tyskland har varit så otroligt framgångsrika i damfotbollen att man kanske glömt bort lite att alla andra har kämpat för att komma ifatt. Det kanske handlar om att förpacka den lite på ett annat sätt och nå ut till en annan målgrupp. I England fanns det ju typ ingen historia. Där kunde man ju göra lite som man ville.
Fick revansch
Trots den svidande semifinalförlusten blev VM ändå vändningen på ett 2019 som startat riktigt dåligt för 36åringen från sörmländska Marmorbyn. I våras hade hon petats som förstamålvakt i ett hårt satsande Chelsea och efter fyra säsonger i Londonklubben stått utan kontrakt. För att hålla formen de sista veckorna före landslagssamlingen hade hon tränat med herrlaget IK Frej i superettan.
Sedan storspelade hon i VM, bland annat genom en straffräddning i åttondelsfinalen mot Kanada och erbjöds ett ettårskontrakt med Wolfsburg – innan VM ens var över.
– Då hade jag två kontraktsförslag, men jag sa: ”Vi måste fokusera på det här. Nu är det inte läge att ta ett beslut.” De måste ändå vilja ha mig så pass mycket att de kan vänta lite och ha förståelse för att jag har något annat i tankarna. Kort efter mästerskapet skrev hon på för storklubben, vars förstamålvakt, tyske landslagskeepern Alumth Schult, drogs med en allvarlig axelskada. Då hade Hedvig dessutom fått tvåla till England i bronsmatchen, som en ytterligare revansch för petningen i Chelsea.
– Många av tjejerna har man väldigt bra relationer med så det var inte något otalt där, säger Hedvig.
– Men just att ha blivit bortvald och uträknad och ryktet går att jag ska sluta och göra det ena det andra, och jag är slut och hit och dit … För det första, var kommer dessa rykten från? Vem går runt och säger att jag ska sluta? Så det var ganska skönt, såklart, att visa att ”kolla här, jag kan fortfarande”.
”Kan stå rakryggad”
Wolfsburg har även blivit en nytändning vid sidan av planen för Lindahl, som tidigare varit obekväm med att ta plats i omklädningsrummet.
– Det är som att jag också fått tillgång till en ny del av mig personligen, från att ha varit ganska långt nere och inte haft så mycket tro på mig, till att nästan komma ut i andra änden. Inte arrogant eller så, men att kunna stå rakryggad i det här omklädningsrummet och känna mig viktig och omtyckt socialt, säger hon.
Du måste vara en av de äldre i laget. Vad har du fått för roll här?
– Jag är ganska säker på att jag är äldst. Men jag är nog ganska rolig och lättar upp det. Jag har kanske inte alltid gett sken av att vara en rolig människa men det är jag när jag är trygg, då kommer min humoristiska sida fram. Och det kanske jag inte alltid har varit.
”Här gör man det ordentligt”
Nu bor Hedvig, frun Sabine Willms, 39 och sönerna Timothy, 5, och Nathan, 2, tillsammans med sina tre katter i en fyrarumslägenhet i centrala Wolfsburg. Och trots att det är en blöt måndag i november ångrar hon inte att de hamnade här och inte i Spanien, som det andra kontraktsförslaget kommit från.
– Nej, för jag är först och främst här för att jobba. Och jag tror inte att jag skulle ha kunnat komma till ett bättre ställe. Jag skulle nog kunna ha varit lite frustrerad över att de varit lite mer chill och haft akademiska kvartar i Spanien. Det här passar mig personligen, säger Hedvig.
Hon trivs med det tyska, raka och ordentliga.
– Om man har en övning där man joggar mellan två koner och någon springer – som alltid – och sneddar förbi dem, då blir jag arg. Här gör man det ordentligt, säger hon.
Hustrun pausade karriären
Att frun är tysk-singaporeanska, har vuxit upp i landet och talar språket, har gjort det ännu lättare att snabbt komma in i livet i Wolfsburg.
– Det är väldigt smidigt, väldigt trevligt och välorganiserat i klubben, sedan har jag ju min familj runt hörnet (i Berlin) och Tyskland är ett jättebra land att bo i för barnen och generellt, säger Sabine.
– Och nu kan Hedvig äntligen lära sig tyska. Under tio år har hon inte gjort det och nu kan hon äntligen göra det och barnen kan lära sig lite om sitt ursprung. Det är perfekt. Sabine lämnade ett välbetalt jobb på ett läkemedelsföretag i Köpenhamn när Hedvig Lindahl 2015 bytte Kristianstads DFF mot Chelsea. Nu S
jobbar hon deltid hemifrån – och har precis kommit hem från skola och dagis med Timothy och Nathan, som börjat leka med det stora urval av leksaker som ligger framme i lägenheten.
Flytten till Wolfsburg, där de bor fem minuters bilfärd från arenan, har gjort att Hedvig kan tillbringa mer tid med Sabine och barnen.
– Det är sköna dagar, lite luftigt, och vi kan ofta äta lunch tillsammans, säger Hedvig.
– I London skulle jag vara inne vid halv tio, ibland tidigare, för att äta frukost, sen var man ibland hemma vid tre. Här tränar man, sen kan man åka hem och äta lunch och komma tillbaka en halvtimme innan träning – om vi har två träningar. Ofta är det bara en.
Aldrig varit på så hög nivå
Fotbollsmässigt har Hedvig Lindahl aldrig befunnit sig på en högre nivå. Wolfsburg har precis slagit ut Bayern München ur cupen, leder ligan och möter Glasgow City i en Champions Leaguekvartsfinal i vår.
– Det är underbart. Det är ett fantastiskt lag det här, det bästa jag har representerat. Det är en sådan arbetsmoral och en klubb som historiskt sett kan betala höga löner och attrahera bra spelare, säger Lindahl.
– Det finns en vinnarkultur där landslagen vinner och klubblagen vinner. Det är klart att det blir en hög nivå för alla som tagit sig igenom det tyska systemet.
Att gå från petad i Chelsea till den självklara förstamålvakten i Wolfsburg har inneburit en självförtroendeboost för 36-åringen, som tidigare varit obekväm med att ta plats i nya omklädningsrum.
– Jag var lite mer försiktig den första veckan och månaden, för att känna efter vad som passar här och vad jag ska göra för att hålla nivån hög, så att jag inte kommer in och sänker den, säger hon.
– Men nu vet jag vad jag kan bidra med och vad jag måste jobba med och det är jättehäftigt. Det känns som att jag hittat en ny dimension av mig.
I fjol utsågs svenskan till världens bästa målvakt av spelarorganisationen FIFPro. Trots att det var ett mål hon länge strävat efter så tänkte hon direkt att det måste varit för att USA:s stjärna Hope Solo slutat. Därför vill hon nu göra det igen.
– Det är målet. Att vinna ett fint pris på Fifa-galan, där vi (damer) nu kan vinna priser. Det hade varit häftigt. Jag var inte helt nöjd med att bara vara nominerad där. Vi har chans att gå långt i Champions League och sedan kan landslaget gå riktigt långt i OS. Kammar man hem fina fotbollsgrejer borde man definitivt vara med i diskussionerna, säger Hedvig, som i år utsågs till topp tre bäst i världen.
Mammafunderingar
Något VM 2023 finns inte i tankarna med söner som blir äldre – och blir det ett tredje barn så är det Hedvig som ska bära det.
– I så fall är det så. Det är ingenting som är nära i planerna, även om jag vet att vi inte kan vänta hur länge som helst om det ska bli en realitet. Jag är ju ändå 37 nästa år. Om jag hade varit själv och inte haft några andra att bry mig om så hade jag fysiskt sett säkert kunnat spela i många år till. Men jag känner att i relation till barnen börjar det bli jobbigare. Timothy är snart sex år och man tänker att jag skulle ha velat vara där varje helg och vara med på nya aktiviteter, men så är jag borta nästan jämt, säger Hedvig.
När handskarna lagts på hyllan kommer Sabine att fortsätta sin karriär. Hedvig, som hoppade av studierna för att satsa på fotbollen, är inte säker på vad hon vill göra. Men som damfotbollsproffs går det inte att ta långledigt och fundera på saken.
– Problemet är att om jag inte skulle spela så har jag ju ett inkomstbortfall som jag måste täppa till och vad gör man då? Det är inte som att jag kunnat lägga undan så mycket att jag skulle kunna leva ett år och känna efter lite utan det behöver ju komma in en ny månadslön.
Även efter fyra år i Chelsea?
– Ja, gud, jag tjänade ingenting i Chelsea. Inte mycket alls. Det är bättre här.
Får nytta av rutin
Tränaryrket skulle kunna vara ett alternativ, även om Hedvig Lindahl tvivlar på vad hon skulle kunna tillföra där.
– Det är svårt för mig att komma in och säga att jag ska förbättra tränaryrket för jag har bara omgett mig av tränare som av någon anledning inte är på herrsidan, säger målvaktsstjärnan, som ändå tror att hennes unika erfarenhet av stora mästerskap kommer att öppna en del dörrar i den växande damfotbollsvärlden.
– Det kommer ju alltid att behövas tjejer i fotbollen – framförallt med alla klubbar på damsidan som satsar nu. De kommer att behöva tillsätta tjejer i många roller där, så det kommer att komma arbetstillfällen.