Hedvig om …
… sin staty, en av de avbilder som flera i landslaget fick inför VM, och som i somras stod i hemorten Marmorbyn i Södermanland – och som hon har en miniatyrversion av hemma:
– Huvudpoängen är att de finns, de blev tillverkade och de är en konstant påminnelse om att vi måste ha bättre synlighet, helt enkelt. Den stod i Marmorbyn och det kändes helt rätt för det var där jag tillbringade 16 år av mitt liv. Och det tror jag var väldigt populärt och uppskattat och jag tror att det drog in en del turism.
… vad hon vill jobba med efter karriären:
– Någonting som jag tycker låter superinspirerande och spännande vore om man skulle driva ett eget företag. En vision jag har är om jag skulle kunna hitta ett sätt att mäta fotboll lite mer korrekt. Vi har ju vissa mätinstrument för fotboll i dag – typ gps och sådana grejer – men om man hade kunnat utveckla ett sätt att mäta som kunnat göra fotbollen tillgänglig för fler. Då hade det inte behövt vara kontakter och allt det här som gör att du kan komma in i ett visst lag, utan du kan vara en otrolig talang var som helst i världen och tack vare att vi kan samla in din data så kan vi se att du är en stor talang och därför får du en chans i till exempel Wolfsburg. Något sådant hade jag gärna lagt min tid på. Det hade jag tyckt varit svinviktigt för jag har varit så upprörd ibland, just över det här med popularitetsröster och så. Den som är bäst ska vara bäst – inte den som är mest populär.
… höjdpunkten i karriären hittills:
– OS-silvret står ju såklart högt. Då fick jag en så framstående roll, med straffsparksläggning och så och det kändes som att jag verkligen utnyttjade min fulla kapacitet där och då.
… vad hon lärde sig under OS i Rio 2016:
– Jag insåg att jag måste utvidga min kapacitet för att ta oss hela vägen. Jag klarade det dit (till finalen) och sen var jag helt slut i finalen. Och sedan dess har jag tagit hjälp av experter med att vara bättre förberedd med fysträningen och allt det där. Och tänkte att ”nu jävlar, blir det sju matcher i ett VM så ska jag orka”. Nu blev det ju sju matcher och jag var riktigt trött mot England (i bronsmatchen) kan jag säga, men jag orkade så pass att vi vann den sista matchen.
… att träna med IK Frejs herrlag i superettan i somras:
– Jag har alltid tyckt om att träna med herrlag. Då har jag nått min fulla kapacitet. Det har alltid varit en bra utmaning. Nu börjar jag känna att tåget har gått men innan jag gick till Chelsea så kände jag lite så att ”ska jag börja spela med ett division 2-lag kanske?” Men då undrade jag också hur jag skulle tjäna pengar på det.