”DET KÄNDES SOM OM MAN HADE AVRÄTTAT NÅGON”
Tomas Montén, 42, förbereder sig för sitt fjärde junior-VM som förbundskapten.
I en lång intervju med Sportbladet berättar han om besvikelsen efter spelarnas festnatt i Vancouver för ett år sedan, om det allt tuffare klimatet som kan få honom att lämna uppdraget och så jämför han supertalangerna Alexander Holtz och Lucas Raymond med två av våra största NHL-stjärnor:
– De tävlar på ett sätt som jag märkte av när jag hade Filip Forsberg och Rasmus Dahlin, de här två ska bara fram, säger han.
Tomas Montén har sin mest hektiska månad framför sig. I söndags samlades JVMtruppen i Uppsala och på annandagen inleds turneringen i Tjeckien. Bara timmar efter att Montén hade presenterat årets trupp satte sig Sportbladet ner med Juniorkronornas förbundskapten. Han har hunnit ta av sig kavajen, lättat på den blå slipsen med de tre kronorna på och sjunkit ner i soffan på sitt hotellrum i centrala Stockholm.
Det var en trupp som väckte ovanligt många frågor om spelare som inte var med och Montén har i en mängd olika intervjuer försökt förklara sina val.
Jag tycker jag kan se på dig att att du våndas över just trupputtagningen, att det är en jobbig bit. Har jag rätt där?
– Ja, det är både jobbigt och svårt. Du får ju heller aldrig något besked eller kvitto på om du gör rätt. Visst, vinner vi guld får du ett kvitto på att du gjort allting rätt, men så länge du inte kommer dit är det alltid en fråga: skulle jag ha tagit ut han eller han?
”DET ÄR HJÄRTAT OCH SKALLEN DE HAR. DE TÄVLAR PÅ ETT SÄTT SOM MAN MÄRKTE AV NÄR MAN HADE FILIP FORSBERG OCH RASMUS DAHLIN, DE SKA BARA FRAM. DE STÄLLER SIG INTE SIST OCH VÄNTAR PÅ SIN TUR.”
Ibland måste man bara ta ett beslut. Jag tittar på spelare, scoutar, använder statistik och kartlägger, men till slut hamnar du i ett läge där du måste ställa spelare A mot spelare B. Då blir det magkänslan och att titta i spåkulan: vad jag tror den spelaren kan göra i den
rollen.
Två spelare som stack ut i uttagningen är de båda 17-åringarna Lucas Raymond och Alexander Holtz, som är två år yngre än de flesta andra i turneringen. Båda tippas gå så högt som topp 5 i sommarens NHL-draft, men att två så unga spelare kommer med tillhör inte vanligheterna.
– Det som sticker ut, och varför de är så bra, har inte att göra med Holtz skott eller Raymonds klubbteknik. Det är hjärtat och skallen de har. De tävlar på ett sätt som man märkte av när man hade Filip Forsberg och Rasmus Dahlin, de ska bara fram. De ställer sig inte sist och väntar på sin tur. Då menar jag absolut inte att de är högljudda eller gapiga, de säger knappt halv sju, men när de kliver in på isen. När de får på sig hjälmen spelar det ingen roll om det är träning, uppvärmning eller match. De ska bara fram, de ska bara vinna. Den egenskapen har tagit dem hit och kommer att ta dem dit där de nu till slut hamnar.
Du jämför dem med Dahlin och Forsberg?
– Ja, jag hade också förmånen att ha en ung Patric Hörnqvist i Djurgården när han kom fram och snacka om att det brinner. Där brann det kanske lite för mycket åt något håll. Nu har jag haft förmånen att ha Patric på senare år och vad har han, tre Stanley Cup? Han är en spelare du vill ha i ditt lag. Du vet att han kommer vara bra och även göra andra bättre. Samma sak med (Gabriel) Landeskog. De här killarna är inte där bara för att vara med eller åka på sightseeing.
”NHL mot division tusen”
För snart 20 år sedan inledde Tomas Montén sin tränarkarriär med först ett år i Färjestads J20-lag följt av tre år i Moras dito. När jag frågar om han märker stor skillnad på unga spelare nu och då pekar han i stället på sin egen utveckling som ledare.
– Det händer att jag träffar killar som var juniorspelare då och som är tränare i dag och då brukar jag be om ursäkt och säga att hade jag tränat dem i dag hade jag gjort ett mycket bättre jobb, säger Montén och skrattar innan han fortsätter:
– Jag är en otroligt mycket bättre ledare och tränare i dag än vad jag var då. Då var jag väldigt principfast: ”Du ska göra så här och inget annat, det är jag som bestämmer och beslutar”. Med åren har jag förstått att det låter bra och känns bra men att det
inte funkar. Får du spelarna att bara göra exakt det du vill tror jag att du låser dem. Om du skäller på en person eller på en hund får du den att bete sig som du vill, men den beter sig bara så för att inte få skäll. Det är individens potential man måste låsa upp och jobba med. Men måste man inte vara bestämd och tydlig och tala om vad som gäller?
– Tydlig, absolut. Men för mig är det skillnad på tydlig och bestämd. Tydlighet kan vara att jag inleder med att säga att så här har jag tänkt mig, hur ser du på det? Eller tvärtom, att spelaren får inleda med att säga hur han ser på saken. Det behöver inte vara ”my way or the highway”. Jag kan inte lära Elias Pettersson att spela hockey. Där är han NHL och jag division tusen. Däremot kan jag ge honom riktningar och saker han kan ta med sig på sin resa, kanske få honom att tänka till och att han utvecklas på några plan.
Åkte ut redan i kvartsfinal
Efter många år som tränare i SHL är nu Montén framme vid sin fjärde turnering som förbundskapten för Juniorkronorna. Han är den förste att erkänna att det är stor skillnad på att vara förbundskapten kontra klubbtränare.
– Att vara förbundskapten är ett fantastiskt roligt jobb, men också ett svårt jobb hockeymässigt för det är så pulserande. Jobbar du med ett klubblag är du där varje dag. Det är ju vad man är van vid och uppväxt med, både som spelare och tränare. Ett JVM är som ett SM-slutspel eller en kvalserie på tre och en halv veckor. Sedan tar det bara slut och det är elva månaders förberedelser inför nästa mästerskap. Just att hitta rutiner i det var otroligt svårt till en början. Mitt första år var absolut det värsta, just för att jag inte visste hur jag skulle lägga upp vardagen.
Sverige är ute efter revansch för kvartsfinalförlusten mot Schweiz för ett år sedan. Första gången på tretton år som Juniorkronorna missade semifinal.
Hur tufft var det?
– Otrolig tufft, och det har inte att göra med att vi förlorade mot just Schweiz. S
Kvartsfinalen i ett mästerskap är där allt ställs på sin spets och det måste man hantera tillräckligt bra för att vinna. Vi hade dåliga förutsättningar innan och var inte optimerade, men vi var heller inte bra i den matchen. Spelarna kände osäkerhet. Dels hade många varit magsjuka och visste inte om de skulle orka, dels var de som inte varit sjuka rädda för om de skulle bli det. Men det sagt är det omöjligt att vinna om du inte gör ett enda mål.
Reaktionerna efter den lätt chockartade förlusten lät inte vänta på sig. Nu berättar Tomas Montén hur illa vid sig båda han och spelarna tog av skitstormen som kom på framför allt sociala medier:
– Det kändes som om man hade avrättat någon. Det är vår moderna tids dilemma, och ett bekymmer jag tror vi kommer dras med för all framtid. Vi blev hårt ansatta och kommer sedan från Victoria till Vancouver där Kanada precis åkt ut mot Finland i en kvartsfinal. De hade polisskydd för deras coacher och de våningar som spelarna bodde på. Då, då är vi jävligt illa ute. Men jag tror risken är att det bara kommer att eskalera och det speglar bara samhället i stort. Tyvärr. Människor som mår dåligt, människor som inte kan ventilera och prata och ha folk runt sig. I stället gömmer de sig bakom anonyma konton.
Berättar om hoten efter OS
Montén berättar att han under en JVMturnering skärmar av sig och helt stänger ner sina sociala konton.
– Jag tror inte jag öppnade mina sociala medier förrän kanske den 15 januari (två veckor efter förlusten mot Schweiz).
Hur såg det ut då?
– Nej, det såg inte bra ut. Jag läser inte, jag bara slänger skiten direkt. Jag tycker inte det har någon substans. Jag berörs inte av det, men jag har sagt att den dagen mina barn berörs av det ska jag sluta.
Ser du den risken?
– Ja, absolut.
På vilket sätt?
– Rent allmänt. Vi hade en OS-turnering för några år sedan där en coachs fru fick hot på sin telefon för att de inte hade fått tag i den de var ute efter, säger Montén och bekräftar sedan att det handlar om Rikard Grönborg.
Tomas Montén berättar att även spelare tog illa vid sig av reaktionerna på i huvudsak sociala medier efter kvartsfinalförlusten mot Schweiz.
– Jag pratade med Erik Brännström (lagkaptenen) efter turneringen. Han blev väldigt förvånad över först hyllningarna i samband med segrarna mot Finland och USA i gruppspelet och sedan var det typ samma människor som tyckte att vi skulle ta livet av oss när vi förlorade mot Schweiz. Erik trodde inte att det var så illa att förlora en hockeymatch, för det hände då och det kommer att hända igen.
Var det en väldig skitstorm?
– Absolut. Tyvärr känns det som att bara för att det är idrott är det okej att bete sig hur fan som helst. Det är tråkigt och skrämmer lite grann.
Festade direkt efter förlusten
Inte blev det bättre när flera av Monténs spelare, bara timmar efter den bittra förlusten, åkte limousin till en nattklubb där de festade runt. Allt blev offentligt sedan bilder lagts upp på just sociala medier.
Du var väldigt besviken på spelarna när det hände, hur känner du nu med ett års distans?
– Jag känner fortfarande att det var otroligt klumpigt. Jag förstår deras besvikelse och deras resa tillsammans och process, men jag tycker inte att de behövde göra på det sättet. Det sticker lite för mycket och skickar lite dåliga signaler.
Kändes det som ett svek mot dig också att gå ut och festa så kort tid efter en så pass svag insats?
– Jag tog inte åt mig personligen, men i efterhand har jag pratat med alla berörda spelare. Jag fick lov att stå upp för det och svara på alla frågor med tanke på att det knappt fanns några spelare kvar, men det var som det var med den saken.
Är det något du pratat med spelarna om inför årets turnering?
– Vi har haft det uppe på ledningsnivå och vi säger till alla spelare i alla landslag vid alla tillfällen att de tänker på att de representerar landslaget fram till att de landar hemma och vi lämnar tillbaka dem till deras klubbar.
NHL-drömmen finns där
Tomas Monténs kontrakt går ut efter hemma-VM i Göteborg om två år.
– Att få avsluta med att uppleva ett JVM på hemmaplan var en stor anledning till att jag förlängde med just tre år. Efter det är jag såklart sugen på att träna ett klubblag igen.
Längtar du tillbaka till livet som klubblagstränare?
”VI BLEV HÅRT ANSATTA OCH KOMMER SEDAN TILL VANCOUVER DÄR KANADA PRECIS ÅKT UT MOT FINLAND... DE HADE POLISBESKYDD FÖR DERAS COACHER OCH DE VÅNINGAR SOM SPELARNA BODDE PÅ. DÅ, DÅ ÄR VI JÄVLIGT ILLA UTE.”
– Inte just nu, men om du ringer mig i februari gör jag det. Sista veckan i juli varje år åker vi till Nordamerika, då sparkar säsongen i gång. Från då och fram till 6 januari är det fullt blås, då är det en hel SHL-säsong med matcher, möten och scouting. Men efter 6 januari blir det lite tomt.
Har du någon favoritklubb du vill träna?
– Nej, det kan man inte ha, va? Under resans gång har man alltid en liten egen målbild i bakhuvudet. En tanke och nyfikenhet jag har att prova på ett annat land. Det finns en önskan att ta sig utanför Sveriges gränser
Till NHL?
– Jag tror det är otroligt svårt. Rikard (Grönborg) var där och nosade och var säkert nära. Jag tror det är långt till en svensk head coach i NHL. Ja, möjligen om någon är assisterande tränare och man byter coach och tar det den vägen. Nu blåser det visserligen lite där borta med coacher som får gå till höger och vänster. Som assisterande, absolut, jag skulle vara jätteintresserad och ärad om man ens fick en förfrågan.
– Men jag hoppas såklart på en svensk head coach, för det är en dörröppnare för andra. Man skulle aldrig säga nej, så tokig i huvudet är man. Jag skulle gå och hyra en kajak och paddla över dit om det behövdes, haha, säger Tomas Montén.
Hans Abrahamsson