När kryss tas emot som en förlust – kvittot på att mentaliteten har ändrats i Leicester
Ibland krävs det mer än 39 poäng på 17 matcher för att avgöra om en klubb är på riktigt. Lagom till årsskiftet vet vi om Leicester bör tas på större allvar.
Vår allvetande attityd gjorde ju att vi klev rakt på minan för några enstaka säsonger sedan.
Då flög Leicester fram i ligaspelet samtidigt som konkurrenterna föll bort en efter en. Av det titelvinnande laget är spelare som Jamie Vardy och Kasper Schmeichel fortfarande kvar och båda har förstås stor del i att ”The Foxes” återigen gått så bra. En annan högst bidragande faktor är managern Brendan Rodgers.
Enastående facit hittills i år
Den som föredrar statistisk bevisföring kan se att Leicester rent poängmässigt redan är bättre än de var 2015. Fram till krysset mot Norwich förra helgen stod de på åtta raka ligasegrar, ett enastående facit för en klubb som för ett ynka år sedan hade kört fast med Claude Puel.
Trots den framgångsrika hösten får Leicester sällan den uppmärksamhet de förtjänar. När de väl hamnar på förstasidan är det ofta på grund av yttre omständigheter som exempelvis att Rodgers kopplas ihop med en annan klubb. ”Varför skulle jag vilja lämna Leicester just nu?” undrade tränaren när spekulationerna om Arsenal var som starkast och han har förstås rätt. Manchester Citys oväntade wobblande innebär att Leicester borde ses som den logiska utmanaren till Liverpool, det säger i varje fall tabellen. En annan som var med den där ofattbara titelsäsongen var Marc Albrighton. Han menar att folk generellt inte tar klubben på allvar men tillägger att ”vi förmodligen föredrar att ha det så”. Att
Leicester inte kan erbjuda skyhöga löner är förstås en sanning och den stora anledningen till att exempelvis Ben Chilwell kan ryktas vara på väg till Chelsea som i nuläget är tio poäng bakom. I övrigt beter de sig som en storklubb, både på och utanför planen.
Det naturliga vore att erkänna Leicester som permanent medlem i topp sex. Matchen mot Norwich påminde oss dock om att vi kanske bör vänta några veckor innan slutsatser börjar dras.
Att ett kryss tas emot som en förlust är ytterligare ett kvitto på att mentaliteten håller på att förändras. Leicester förväntades pulvrisera bottengänget från Norfolk men saknade både energi och kreativitet för att göra det. De såg trötta ut, vilket inte är speciellt konstigt. Rodgers har bara gjort 17 förändringar i sina startelvor under hösten, tredje färst i hela ligan (efter Burnley och Wolves).
Stresstest väntar på Leicester
Med tanke på vilken månad vi befinner oss i kommer oviljan att rotera inte hålla i längden. Leicester ska spela totalt sju matcher inom loppet av 22 dagar, en näst intill omänsklig uppgift som kräver en bred trupp. Frågan är om de verkligen har det. Dessutom finns det en annan aspekt kring varför vi inte borde svepas med riktigt än. De lag som Leicester har tappat poäng mot hittills är Manchester United (0–1), Liverpool (1–2) och Chelsea (1–1). Det visar att deras spelidé och material passar utmärkt mot något sämre motstånd, men inte nödvändigtvis mot de bästa.
Matcherna mot Manchester City och därefter Liverpool på annandagen blir de ultimata bevisen på hur pass seriöst Leicester bör tas. Lagom tills vi kliver in i 2020 lär vi veta.