Här är fraserna som inte ska tas bokstavligt.
Sitta som på nålar och utse en syndabock… Idiom är målande fraser som gömmer en annan betydelse bakom ordens bokstavliga mening.
IDIOM FYLLER EN tämligen besynnerlig funktion i våra språk. De uttrycker någonting som vi egentligen inte menar bokstavligt. Vi uppsöker ju inte ett vinddrag när vi vill
hålla huvudet kallt, det är sällan som syskrinet är framme när vi sitter som på nålar och nog är det sällsynt att vi tänker ställa till med en rejäl grillfest när vi köper grisen i säcken.
För dem som någon gång har fått frasernas innebörd förkla rad, ger de en levande bild av ett skeende. Och mer än så: de hjäl per till att förmedla en känsla.
Termen idiom står ibland för ett språk i genuint bruk, alltså så som språket faktiskt används, ofta i talspråk:
hennes skånska idiom – hennes speciella sätt att tala skånska på, det svenska idiomet – det svenska (tal)språket.
I andra fall står idiom för uttryck som är särskilt för knippade med ett visst
språk. För att uttrycket ska få etiketten idiom, måste det innehålla minst två ord i en bestämd kombination – det ska vara en fast fras. Utmärkande för idiom är att alla de ingående orden i frasen tillsammans be tyder något annat än varje ord för sig. Det handlar alltså om bildliga uttryck och talesätt.
Docenten och idiomforska ren Emma Sköldberg menar att den senare typen av idiom signalerar olika stilnivåer, på samma sätt som enstaka ord och deras synonymer.
– Ta verbet att dö. Vill vi uttrycka oss vardagligt kan vi använda fraserna trilla av pinn,
ta ner skylten och kila vidare som synonymer till dö. Men vill vi bli högtidliga säger vi att någon har gått till sina fäder.
Valet av idiom skänker en känslomässig värdeladdning åt det vi vill uttrycka, som är svår att få fram på andra sätt. Som att lägga något på hyllan. Det står, enligt Svensk ordbok, för att ’definitivt upphöra att ägna sig åt något’. Men enligt Emma Sköldberg är innebörden i uttrycket mer komplex än att bara lägga av.
– Det är ett idiom som ställer vissa krav. Man lägger inte vad som helst på hyllan. Det rör sig om något som har försiggått under en längre period, kanske en idrottskarriär.
Och idiomen ställer dess utom specifika krav på såväl talare som lyssnare. Det gäller att ha en viss kulturell förför ståelse, både för att använda idiom och för att begripa vad som menas med dem.
VISSA IDIOM ÄR relativt tydliga, enligt Emma Sköld berg. Så som att stå på egna
ben eller en svår nöt att knäcka. – Men ta uttrycket att dra det
kortaste strået, om ’att förlora’. Har man aldrig hört talas om den typen av lottning undrar man väl bara: ”Vilket strå? Dra det vart?” Eller om någon har ett ess i rockärmen – alltså ’en överraskning i beredskap’. Om man aldrig har spelat kort är det omöjligt att förstå vad det ska vara bra för.
Idiom är ofta fängslande fraser som fastnar i det kollek tiva språkminnet. Inte sällan har de en starkt lokal anknyt ning, vilket kan göra dem obegripliga för utomstående.
Svårknäckta idiomatiska nötter för de kulturellt oinvigda förekommer till exempel rikligt på temat tjurfäktning i Spanien. En spansktalande som klipper av
sig flätan, vill till exempel inte skaffa ny frisyr, utan ’drar sig tillbaka’ eller ’pensionerar sig’. Idiomet har sin grund i att tjurfäktare traditionellt låter
en liten, tunn fläta växa ut från bakhuvudet. Den snurras ihop och fästs strax ovanför nacken. När de väljer att avsluta sin karriär klipper de av flätan.
I arabländerna kan någon säga att de inte har en kamel
i husvagnen – ett annat sätt att förkunna att ’det där är inte mitt problem’. Och i Kina kan idiomen bland annat anspela på kejsarlegender. Sjö av vin, skog
av kött betyder ’en fest i frosse riets tecken’, och har sin grund i att kejsaren Di Xin, som levde cirka 1000 f.kr., i sitt palats hade en stor damm som var fylld med vin. I dammen fanns en ö med träd klädda med gril lat kött. När kejsaren ställde till med party drev gästerna omkring i små båtar och fyllde sina glas i sjön och sträckte sig efter kött från träden. Festligt!
MEN DET FINNS också hundratals idiom som är gemensamma även inom vitt skilda språk. Lingvisten Elisa beth Piirainen kartlade i sitt forskningsprojekt ”Widespread idioms” över 500 uttryck med världskulturellt ursprung.
Den mest frekventa käl lan var Bibeln, varifrån bland andra idiomet utse en synda
bock, ’hitta någon att skylla på’, är hämtat. Andra källor är den grekiska mytologin, där man till exempel kan läsa om att utföra ett sisyfosarbete, ’utföra ett lönlöst, evigt arbete’. I klassiska fabler återfinns ursprunget till flera idiom, som fälla krokodiltårar, om att ’låtsas känna sorg’.
Också historiska händelser har gett upphov till idiom som har motsvarigheter i flera språk, bland annat uttrycket
möta sitt Waterloo, ’slutligen se
sig besegrad’.
”Ett idiom ställer vissa krav.
Man lägger inte vad som helst på hyllan.”
Populärkulturen har också en plats i vårt idiombruk, till exempel J. F. Coopers indian bok Den siste Mohikanen, som bidrog till en internationell spridning av människor som
var på krigsstigen, ’förberedde
angrepp, som grävde upp stridsyxan, ’startade krig’, för sedan
röka fredspipa tillsammans – ’inleda en fredlig relation’.
ÄVEN VÅRT traditionella bruk av lingua franca, alltså överbryggande språk som används i kommunikation mellan människor med skilda modersmål, gör att idiom sprider sig från ett språk till ett annat. Ibland tappar man dock bort själva poängen vid översättningen. Se bara på uttrycket att lägga
rabarber på något, ’lägga beslag på något’, där rabarbern är sprungen ur en förvrängning av det ursprungligen spanska ordet embargo, ’beslag’. Eller
ont krut förgås inte så lätt, ’det som är ont är seglivat’, som förmedlar en klart högre riskfaktor på svenska än i ur sprungsspråket tyska, där det är det mer harmlösa Unkraut, ’ogräs’, som är svårt att få bukt med. Och våra till synes oför argliga ugglor, i idiomet ana
ugglor i mossen, ’ana att något misstänkt är i görningen’, är ursprungligen norska ulver, alltså ’vargar’, som kanske är en större anledning till oro.
Ett annat intressant exempel är det spanska idiomet hacerse el sueco, som bokstavligen betyder ’göra sig svensk’, vilket numera avser ’att spela dum’. Ordet sueco lär vara en förvanskning av det latinska ordet soccus, en typ av sko som framför allt bars av skådespelare inom komisk teater. Idiomet grundar sig alltså i att vara dum som en sko, inte som en svensk. Något som kan vara bra att veta på nästa solsemester.