Flask­post. Bre­vet som är en häls­ning ut i det okän­da.

Har du skic­kat flask­post nå­gon gång? El­ler fa­sci­ne­rats av upp­hit­ta­de med­de­lan­den i iland­flut­na gam­la flas­kor som skic­kats för länge se­dan, långt bort­i­från?

Språktidningen - - Intro - Av EVA BARKEMAN

DET FÖRS­TA HON såg var in­te so­len, ut­an en fyr. El­lie Ga, konst­när­lig fors­ka­re, läm­na­de‍ packi­sen ef­ter ett halv­år om­bord på forsk­nings­far­ty­get Ta­ra, som dri­vit om­kring i mörk­ret vid Nord­po­len. Då fängs­la­des hon av fy­rens be­ty­del­se och ur­sprung, som led­ljus och vänd­punkt. Och vad som hän­der när nå­got är på drift.

Det blev upp­tak­ten till ett treå­rigt forsk­nings­pro­jekt vid Kung­li­ga konst­hög­sko­lan i Stock­holm, om flask­pos­ten som sym­bol för slump­mäs­sig kom­mu­ni­ka­tion och dess an­vänd­ning in­om oce­a­no­gra­fi och folk­lo­re.

– Nå­gon ta­lar till dig från det okän­da. Den som skri­ver sitt med­de­lan­de har ing­en aning om vem som kom­mer att lä­sa det, li­ka li­te som när, var – el­ler ens om, sä­ger hon.

A mes­sage in a bott­le, som ame­ri­kans­ka El­lie Ga sä­ger, är kom­mu­ni­ka­tion på di­stans, en me­ta­fo­risk tan­ke­gång om om­stän­dig­he­ter­na som bi­drar till att ett fö­re­mål dri­ver iväg och hur män­ni­skor tol­kar det som de hit­tar på stran­den.

Flask­pos­ten be­hö­ver för­stås in­te lig­ga i en flas­ka, men åt­minsto­ne i en vat­ten­tät be­hål­la­re för att över­le­va en tid­lös re­sa i ha­vet. I Ne­der­län­der­na träf­fa­de El­lie Ga en mång­å­rig sam­la­re av flask­post, Wim Kru­iswijk, som ge­nom åren kom­mit över ett tu­sen­tal flask­pos­ter från kus­ter­na i Nord­sjön. Bland dem finns tra­di­tio­nel­la flas­kor av glas, men ock­så av plast. Den mest ori­gi­nel­la flask­pos­ten kom som en gam­mal tom tän­da­re.

I Nord­sjön är många av med­de­lan­de­na skriv­na på eng­els­ka, tys­ka, frans­ka el­ler ne­der­länds­ka. Bland dem ett från en est­nisk sjö­man som ta­la­de 15 språk och ett som in­ne­höll histo­ri­en om en öst­tysk man som satt i fäng­el­se fö­re mu­rens fall.

An­nars är de fles­ta bud­skap av ty­pen ”Hej, här är vi, kul om du hör av dig” och of­tast skriv­na av barn el­ler he­la skol­klas­ser. Även öns­ke­lis­tor och re­li­giö­sa med­de­lan­den är van­li­ga.

I Kari­bis­ka ha­vet är det i stäl­let van­li­ga­re med ro­man‍ tis­ka med­de­lan­den – på grund av al­la lyx­krys­sa­re som pas­se‍rar.

Även i Me­del­ha­vet hit­tas många flask­pos­ter, of­ta på gre­kis­ka, spans­ka och ita­li­ens­ka. Många av dem är adres­se­ra­de till nå­got hel­gon med bö­ner om hjälp, ibland även med peng­ar in­klu­de­ra­de. Fle­ra av dem fly­ter i land på ön Sy­mi ut­an­för Gre­kland, med klost­ret Pa­nor­mi­tis, som är känt för att ta emot ”al­la” flask­pos­ter adres­se­ra­de till de­ras hel­gon.

Kans­ke kan flask­pos­ten ses som fö­re­gång­a­ren till Twit­ter – en häls­ning ut i det okän­da. Ibland når med­de­lan­det fram. Som för den svens­ka sjö­mannen Åke Vi­king som på 1950-ta­let vil­le träf­fa en vac­ker kvin­na. Hans ord flöt iland vid Syra­ku­sa – vil­ket led­de till bröl­lop med si­ci­li­ans­kan Pa­o­li­na.

I ME­DEL­HA­VET FINNS ock­så den gre­kis­ka ön Les­bos, förs­ta an­hal­ten till Eu­ro­pa för tu­sen­tals flyk­ting­ar som drev i land i us­la bå­tar var­je dag från kri­gets Sy­ri­en hös­ten 2015. El­lie Ga ar­be­ta­de då som vo­lon­tär på plats.

Hon blev vitt­ne till vad som hän­de när en smut­sig doc­ka flöt i land, med spets­klän­ning och loc­kigt hår. Som ett slags flask­post med bud­skap från ett barn på väg från ett hel­ve­te. Ett på­tag­ligt tec­ken på hur vi dri­ver iväg och ham­nar nå­gon­stans.

– Man­nen som hit­ta­de doc­kan gick ner till ham­nen för att le­ta ef­ter flic­kan. Han blev snart en­ga­ge­rad i flyk­ting‍ kri­sen och gick dag­li­gen till ham­nen för att hjäl­pa till att ta emot de män­ni­skor som dri­vit i land. A mes­sage in att bott­le är allt­så ock­så en me­ta­for för ex­il. För mig hand­lar det om po­ten­ti­a­len att bli någon­ting an­nat. Om hur strand­fynd be­rör oss och spor­rar oss till hand­ling. Om lju­set i mörk­ret, fy­ren som le­der rätt.

Lästips: 2002 hit­ta­de brit­tis­ka Ka­ren Lei­breich en tår­for­mad flas­ka i Eng­els­ka ka­na­len, där en okänd fransk kvin­na skri­vit ett kär­leks­brev till sin dö­da son. Ka­ren Lei­breich blev be­satt av fran­sys­kans sorg­li­ga öde och för­sök­te på al­la sätt att hit­ta hen­ne. Det gjor­de hon in­te, men hon skrev en bok, The let­ter in a bott­le, om sin star­ka upp­le­vel­se av den upp­hit­ta­de flask­pos­ten. Boken över­sat­tes till fle­ra språk och av en slump läs­te en frans­man boken, och för­stod att det var hans sys­ter som var av­sän­da­ren. Det var ba­ra det att hon in­te alls vil­le bli hit­tad och få sin sorg ex­po­ne­rad – vil­ket fram­går i se­na­re upp­la­gor av boken.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.