Osä­ker fram­tid. Vem ska fi­nan­si­e­ra ord­böc­ker­na när för­sälj­ning­en ra­sar?

För­sälj­ning­en av två­språ­ki­ga ord­böc­ker ra­sar när gra­tis­tjäns­ter­na ökar. Men vem be­kos­tar kva­li­te­ten?

Språktidningen - - Intro - Av MATS ALMEGÅRD Il­lust­ra­tion EM­MA HANQUIST

NÄR BRÖ­DER­NA GRIMM

bör­ja­de sam­la ma­te­ri­al till

Deutsches Wör­ter­buch 1838 var syf­tet in­te ba­ra att sam­la ord, ut­an ock­så att för­e­na de oli­ka tys­ka små her­tig- och furs­ten­dö­me­na till en språk­lig na­tion – i sann ro­man­tisk an­da. Lik­nan­de pro­jekt åter­finns i en rad and­ra län­der, ex­em­pel‍ vis den brit­tis­ka Ox­ford Eng‍lish dic­tio­na­ry och vår egen Svens

ka Aka­de­mi­ens ord­bok, SAOB. På ett en­cyk­lo­pe­diskt sätt har des­sa hi­sto­ris­ka – di­akro­na – ord­böc­ker, för­u­tom att in­for­me­ra om or­dens ut­tal, böj­ning, stav­ning och be­ty­del­se,‍ ock­så re­dogjort för or­dens ur­sprung, de­ras ety­mo­lo­gi. ‍ Des­sa ord­böc­ker fyl­ler‍ be­ho­vet‍av att do­ku­men­te­ra ett språk, dess ut­veck­ling och an­vänd­ning, för fram­ti­den.‍ Man kan kal­la det ett do­ku‍ men­ta­tions­lex­i­kogra­fiskt be­hov. I sin nyut­kom­na bok

Språk­po­li­tik äg­nar pro­fes­sor Ol­le Jo­sep­h­son ett ka­pi­tel åt ord­boks­ut­giv­ning­en i Sve­ri­ge. Han be­skri­ver där ock­så ett an­nat grund­läg­gan­de be­hov som ord­böc­ker fyl­ler: det

brukslex­i­kogra­fis­ka.

– Med det syf­tar jag på ord­bo­ken som ett rent prak­tiskt hjälp­me­del för den an­vän­da­re som vill slå upp hur ett ord sta­vas el­ler böjs, sä­ger Ol­le Jo­sep­h­son.

Här hit­tar man till ex­em­pel‍ Svensk ord­bok ut­gi­ven av Svens­ka‍aka­de­mi­en, som är syn­kron, det vill sä­ga den be­skri­ver sam­ti­dens språk.

De två­språ­ki­ga ord­böc­ker­na‍ – de som an­vänds då man över­sät­ter från ett språk till ett an­nat – mö­ter ock­så det­ta brukslex­i­kogra­fis­ka be­hov. Pri­märt är de hjälp­me­del för den som vill för­stå el­ler ut­tryc­ka sig på ett an­nat språk. Själ­va do­ku­men­ta­tio­nen kom­mer här i and­ra hand. Två­språ­ki­ga ord­böc­ker vi­lar kans­ke in­te där­för på den ide­o­lo­gis­ka grund om ett na­tions­byg­ge som vis­sa av de en­språ­ki­ga ord­böc­ker­na gör.

Att de in­te hel­ler har va­rit en na­tio­nell an­ge­lä­gen­het för­kla­rar kans­ke var­för de tra­di­tio­nellt pub­li­ce­rats av pri­va­ta ak­tö­rer, me­dan de en­språ­ki­ga ord­böc­ker­na del­vis har fi­nan­si­e­rats av sta­ten och har haft en när­het till aka­de­mi­er av oli­ka slag, till ex­em­pel Svens­ka Aka­de­mi­en.

Så ser ord­boks­ut­giv­ning­en i Sve­ri­ge ut än i dag. Vis­ser‍ li­gen ex­i­ste­rar det en viss stat­lig ut­giv­ning av två­språ­ki­ga ord­böc­ker: Lex­in- se­ri­en, till ex­em­pel, ges ut av Språkrå­det, som är en del av myn­dig­he­ten In­sti­tu­tio­nen för språk och folk­min­nen. Nam­net Lex­in står för ’lex­i­kon för in­vand­ra­re’ och star­ta­des ur­sprung­li­gen av Sta­tens in­sti­tut för läro­me­del och Sta­tens in­vand­rar‍verk.

Den­na se­rie med två‍ språ­ki­ga ord­böc­ker täc­ker de van­li­gas­te mi­no­ri­tets- och in­vand­rar­språ­ken i Sve­ri­ge, till ex­em­pel so­ma­lis­ka och ara­bis­ka. Ord­böc­ker­na är spe­ci­ellt an­pas­sa­de för att an­vän­das i un­der­vis­ning­en i svens­ka som and­ra­språk.

– Det är en ut­märkt se­rie, men det hand­lar om ord­böc­ker av enkla­re slag. De är in­te så om­fat­tan­de, ut­an

”Att lä­ra sig ett språk är väl­digt ar­bet­samt och krä­ver till­gång till bra hjälp­me­del”

in­ne­hål­ler ba­ra de van­li­gas­te or­den i svens­kan, sä­ger Ol­le Jo­sep­h­son.

SÅ HÄR I val­ti­der kan man verk­li­gen fun­de­ra på det fak­tum att sta­ten in­te stöt­tar den två­språ­ki­ga ord­boks­ut­giv­ning­en. Po­li­ti­ker­na plä­de­rar ju bland an­nat för att sta­ten bör gö­ra god­känt be­tyg i språk till ett in­trä­deskrav för gym­na­sie­sko­lans hög­sko­le­för­be­re­dan­de pro­gram. Då kans­ke de ock­så bör fun­de­ra på vil­ka verk­tyg des­sa ele­ver be­hö­ver för att kun­na tilläg­na sig ett el­ler fle­ra språk.

– Att lä­ra sig ett språk är väl­digt ar­bet­samt och krä­ver till­gång till bra hjälp­me­del, sä­ger Ma­ria Sjö­din på Mor­fem för­lag. Sve­ri­ge är ett re­la­tivt li­tet land, som är ex­port­be­ro­en­de. Svens­kar är ock­så in­tres­se­ra­de av kul­tu­rellt ut­byte med and­ra län­der. Vi be­hö­ver na­tur­ligt­vis ha bra ord­böc­ker mel­lan svens­ka och and­ra språk. Och an­sva­ret för att det ska fin­nas så­da­na kan in­te en­bart lig­ga på pri­va­ta fö­re­tag. Ord­böc­ker bor­de lig­ga i sta­tens in­tres­se. Men in­sik­ten om hur vär­de­fullt det är med bra ord­böc­ker är klen på många håll. Ol­le Jo­sep­h­son hål­ler med: – Ord­boks­ut­giv­ning bor­de va­ra en upp­gift för det all­män­na.

MA­RIA SJÖ­DIN VAR an­ställd på Norsted­ts ord­boks­re­dak­tion in­nan hon år 2012 star­ta­de Mor­fem för­lag. Där ger hon ut böc­ker med an­knyt­ning till språk, ex­em­pel­vis Ol­le Jo­sep­h­sons Språk­po­li­tik.

Norsted­ts var i mit­ten av 1990-ta­let ock­så ett av tre för­lag som ha­de en om­fat- tan­de ut­giv­ning av två­språ­ki­ga ord­böc­ker. De and­ra var Pris­ma och Na­tur & Kul­tur. Även om det i dag fö­re­kom­mer en viss ord­boks­ut­giv­ning på oli­ka för­lag, har an­ta­let verk­sam­ma re­dak­tö­rer och för­läg­ga­re de­ci­me­rats kraf­tigt. Fle­ra för­lag har helt slu­tat med ord­boks­ut­giv­ning. Det finns en­dast ett en­da för­lag kvar som fort­fa­ran­de kan sä­gas ha en am­bi­tiös ord­boks­ut­giv­ning: Na­tio­na­len­cyk­lo­pe­din, NE. 2015 för­vär­va­de NE Norsted­ts ord­boks­verk­sam­het. I dag ger NE ut ord­böc­ker till och från svens­ka på ett tju­go­tal språk, men re­dak­tio­nen har krympt, och om­fat­tar i dag en­dast två per­so­ner.

– Vi två står i prin­cip för he­la den svens­ka två­språ­ki­ga ord­boks­ut­giv­ning­en, sä­ger Mat­hi­as Thi­el, da­taling­vist och lex­i­kograf, om sig och sin kol­le­ga Eli­sa­beth Marklund Sha­rapo­va, som har en halv­tids­tjänst som lex­i­kograf.

Mat­hi­as Thi­el själv är hel­tids­an­ställd, och har ar­be­tat med ord­böc­ker se­dan 1991.

Han har på nä­ra håll be­vitt­nat för­lags­bran­schens och ord­boks­ut­giv­ning­ens för­änd­ring un­der si­na yr­kes­verk­sam­ma år. När han bör­ja­de om­fat­ta­de Norsted­ts ord­boks­re­dak­tion cir­ka tio an­ställ­da: re­dak­tö­rer, mark­nads­fö­ra­re och an­nan per­so­nal.

– Lik­som and­ra de­lar av för­lags­bran­schen har vi sett en vi­kan­de för­sälj­ning av tryck­ta två­språ­ki­ga ord­böc­ker, myc­ket på grund av kon­kur­ren­sen från gra­tis­tjäns­ter på in­ter­net. Det har gi­vet­vis på­ver­kat per­so­nal­styr­kan, sä­ger Mat­hi­as Thi­el.

Sam­ti­digt som di­gi­ta­li­se­ring­en har in­ne­bu­rit en re­jäl ut­ma­ning för för­la­gen, med an­vän­dar­nas för­vänt­ning­ar att allt ska fin­nas till­gäng­ligt gra­tis, in­ne­bär det ock­så en möj­lig­het. Bå­de Mat­hi­as Thi­el och Eli­sa­beth Marklund Sha­rapo­va un­der­stry­ker att det di­gi­ta­la i sig in­te är nå­got hot. Ord­boks­re­dak­tio­nen har ar­be­tat länge di­gi­talt.

– Det jobb vi gör lig­ger ju till grund för bå­de tryck­ta ord­böc­ker, nät­ba­se­ra­de ord­böc­ker och ap­par. Ti­di­ga­re gav för­la­get ut dis­ket­ter och cd-rom­ski­vor med två­språ­ki­ga ord­böc­ker. Det di­gi­ta­la är ock­så en möj­lig­het, sä­ger Eli­sa­beth Marklund Sha­rapo­va.

Mat­hi­as Thi­el fram­hål­ler ock­så att den tryck­ta boken in­te hel­ler är den mest ide­a­la be­hål­la­ren för ord­böc­ker.

– Jag an­ser fak­tiskt att en ord­bok är all­ra bäst när den har nå­gon di­gi­tal tillämp­ning, sä­ger han.

Som ex­em­pel på de di­gi­ta­la ord­böc­ker­nas för­del näm­ner Mat­hi­as Thi­el främst två de­tal­jer: en sök­ning i en da­ta­bas ger fler och mer pre­ci­sa träf­far än vad blädd­ran­det i en fy­sisk bok gör. Dess­utom är en da­ta­bas in­te ut­rym­mes­be­grän­sad, vil­ket till­lå­ter ett stör­re an­tal upp­slags­ord och för­kla­ran­de fra­ser.

– En bra in­dex­e­rad di­gi­tal ord­bok ger snab­ba träf­far på fas­ta ut­tryck, som fa­mil­jens

”Ord­boks­ut­giv­ning bor­de va­ra en upp­gift för det all­män­na”

”Lik­som and­ra de­lar av för­lags­bran­schen har vi sett en vi­kan­de för­sälj­ning av tryck­ta två­språ­ki­ga ord­böc­ker”

svar­ta får. I en tryckt ord­bok vet man här in­te om man ska slå upp fa­milj, svart el­ler får för att hit­ta det­ta ut­tryck och se hur dess be­ty­del­se ut­trycks på ett an­nat språk.

MAT­HI­AS THIELS dag­li­ga ar­be­te har änd­rats kraf­tigt se­dan han bör­ja­de för snart tret­tio år se­dan.

– Ti­di­ga­re satt vi med en ord­bok i ta­get, of­ta un­der fle­ra år. Lex­i­kogra­fer­na re­di­ge­ra­de ma­te­ri­a­let med pap­per och pen­na. I dag ar­be­tar vi helt di­gi­talt och på ett mer pro­jekt­ba­se­rat el­ler ka­te­go­ri­in­rik­tat

sätt, där vi tar upp ett pro­blem el­ler en viss grupp av ord i en el­ler fle­ra da­ta­ba­ser sam­ti­digt.

Mat­hi­as Thi­el be­rät­tar att re­dak­tio­nen till ex­em­pel pre­cis har sett över de svens­ka

par­ti­kel­ver­ben, det vill sä­ga de verb i kom­bi­na­tion med en be­to­nad par­ti­kel – som stäl­la in, kom­ma på, gö­ra upp, slar­va

bort, kom­ma runt – som kan sä­gas va­ra typis­ka för svens­kan. På NE har man nu sett till att des­sa har fått bätt­re över­sätt­ning­ar till fle­ra and­ra språk.

Att stän­digt för­bätt­ra da­ta­ba­ser­na in­ne­bär bland an­nat att äld­re ord ren­sas bort, me­dan nya till­kom­mer. Även en över­syn av de be­fint­li­ga or­den och fra­ser­na är nöd­vän­dig, ef­tersom språ­ket he­la ti­den för­änd­ras.

– Vå­ra två­språ­ki­ga ord­böc­ker är syn­kro­na. De ska va­ra an­vänd­ba­ra när man vill kom­mu­ni­ce­ra på det and­ra språ­ket. Vi lä­ser ny­ords­blog­gar och för­sö­ker hål­la oss upp­da­te­ra­de, sam­ti­digt som vi får ha på ”dags­slän­de­ra­darn”, så att till­fäl­li­ga ord in­te näst­lar sig in, sä­ger Mat­hi­as Thi­el.

FÖR ATT UPPSLAGSORDEN

en i en två­språ­kig ord­bok ska va­ra så ak­tu­el­la och fra­ser­na och över­sätt­ning­ar­na så idi­o­ma­tis­ka som möj­ligt, krävs dess­utom sam­ar­be­te med nå­gon mo­dersmål­sta­la­re av det and­ra språ­ket.

– Mo­dersmåls­kom­pe­ten­sen mås­te fin­nas på bå­da si­dor. Även om jag ta­lar bra tys­ka är mi­na luc­kor för sto­ra för att jag ska kun­na av­gö­ra hur da­gens tys­ka lå­ter och vil­ka oli­ka mot­sva­rig­he­ter ett svenskt ord el­ler ut­tryck kan ha på det språ­ket, sä­ger Mat­hi­as Thi­el.

Ar­be­tet med ett upp­slags­ord krä­ver att man går på dju­pet och stu­de­rar or­det i oli­ka sam­man­hang. En vik­tig käl­la är kor­pu­sar, det vill sä­ga sto­ra text­sam­ling­ar som kan rym­ma lit­te­rä­ra tex­ter, tid­nings­tex­ter och and­ra text­ty­per. I kor­pu­sar­na kan man hit­ta ord som än­nu in­te finns i ord­böc­ker­na, men ock­så ex­em­pel på hur or­den och ut­tryc­ken an­vänds i au­ten­tiskt språk.

Dess­utom krävs nog­grann gransk­ning av ett ords vär­de: är det ett slangut­tryck el­ler är det di­a­lek­talt? Och vad är den bäs­ta mot­sva­rig­he­ten på det and­ra språ­ket? En ord­boks­re­dak­tör mås­te ock­så fun­de­ra över vil­ka ord som är vik­ti­ga för mål­grup­pen och vi­sa hur fäl­lor i över­sätt­ning und­viks. Be­ro­en­de på om språk­rikt­ning­en går från svens­ka till det främ­man­de språ­ket el­ler om­vänt, mås­te oli­ka för­kla­ring­ar i li­ten stil an­vän­das som väg­led­ning.

EN TVÅ­SPRÅ­KIG ORD­BOK

är allt­så in­te nå­got som kan släng­as ihop i en hast – i al­la fall in­te om den ska hål­la en viss ni­vå. Även om en till­fäl­lig­hets­an­vän­da­re nu­för­ti­den kan slå upp ett ord i Goog­le trans­la­te och få en rim­lig över­sätt­ning, sä­ger den sök­ning­en ing­et om ett ords oli­ka vär­den, böj­nings­for­mer el­ler an­vänd­nings­om­rå­den.

– Al­la som stu­de­rat språk vet att det är i sitt sam­man­hang som or­den kom­mer till liv. En bra ord­bok vi­sar i vil­ka fra­ser or­den an­vänds och var­för. Det får man in­te re­da på i nä­tets gra­tis­tjäns­ter, sä­ger Eli­sa­beth Marklund Sha­rapo­va.

Det tidskrä­van­de, nog­gran­na ar­be­tet är för­mod­li­gen det som av­skräc­ker and­ra för­lag från att sat­sa på ord­böc­ker – ef­tersom det har stor in­ver­kan på lön­sam­hets­fak­torn.

– Ett ord­boks­pro­jekt är dyrt och tar lång tid. Det är en stor fram­tids­sats­ning som kans­ke ald­rig be­ta­lar sig. Jag skul­le in­te kun­na äg­na mig åt en am­bi­tiös ord­boks­pro­duk­tion på Mor­fem för­lag ut­an nå­gon form av fi­nan­sie­ring ut­i­från, sä­ger Ma­ria Sjö­din.

Av tju­go­ta­let ord­böc­ker i NE:S ut­giv­ning har två fak­tiskt del­fi­nan­si­e­rats av sta­ten. Den sto­ra svensk-rys­ka och rysk-svens­ka ord­bo­ken kom till ge­nom ett bi­drag i sam­band med de så kal­la­de Ös­ter­sjö­mil­jar­der­na, som syf­ta­de till att stär­ka sam­ar­be­tet mel­lan Sve­ri­ge och de and­ra län­der­na i Ös­ter­sjö­re­gi­o­nen.

– Den rys­ka ord­bo­ken är ett bra ex­em­pel på ex­tern­fi­nan­sie­ring av språk­lig in­fra­struk­tur. Att ut­veck­la en helt ny ord­bok är ett så om­fat­tan­de pro­jekt att det ha­de va­rit eko­no­miskt omöj­ligt om det in­te ha­de fått stöd. Vi var cir­ka fem­ton per­so­ner som ar­be­ta­de med den un­der sex år, sä­ger Eli­sa­beth Marklund Sha­rapo­va.

Den ita­li­ens­ka ord­bo­ken är ett an­nat ex­em­pel. En ge­nom­gri­pan­de re­vi­de­ring har gjorts möj­lig ge­nom sam­ar­be­te mel­lan NE och Lunds uni­ver­si­tet.

– Lunds uni­ver­si­tet upp­bär royal­ti­es på den mot att de ut­för upp­da­te­rings­ar­be­tet. Det ord­boks­ar­be­tet har där­med ock­så fått forsk­nings­an­knyt­ning. Om man ser ord­böc­ker som del av det

”Ett ord­boks­pro­jekt är en stor fram­tids­sats­ning som kans­ke ald­rig be­ta­lar sig”

eko­sy­stem som ska till­go­do­se sko­lor­nas och uni­ver­si­te­tens be­hov av språk­ut­bild­ning så är det en typ av sam­ar­be­te som skul­le kun­na gå att ut­veck­la även in­om and­ra språ­kom‍ rå­den, sä­ger Mat­hi­as Thi­el.

DEN TVÅ­SPRÅ­KI­GA

ord­boks­ut­giv­ning­en är en stör­re sam­hälls­frå­ga än ut­bild­ning. Men om vå­ra po­li­ti­ker me­nar all­var med att språk­ut­bild­ning är en del av det of­fent­li­gas an­svar, är det in­te så lång­sökt att tän­ka sig att det of­fent­li­ga kan stöd­ja en del av den två­språ­ki­ga ord­boks­ut­veck­ling­en.

Till viss del till­go­do­ses vis­ser­li­gen be­ho­vet för någ­ra av de mind­re språ­ken ge­nom Språkrå­dets Lex­in- se­rie, men hur är det med de and­ra språ­ken? Ska det verk­li­gen va­ra ett pri­vat för­lags an­svar att ge ut dem?

– Ja, hur ska vi till ex­em­pel se på vår tysk-svens­ka ord­bok nu då allt fär­re lä­ser tys­ka? Ska vi slu­ta upp­da­te­ra den? Det vo­re en stor kul­tu­rell för­lust, sä­ger Mat­hi­as Thi­el.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.