Sa­ras gram­ma­tik. Det fi­ni­ta ver­bet vet all­tid sin plats.

Sa­ra Lö­ve­stam om det FI­NI­TA ver­bet

Språktidningen - - Intro -

OM NI FÖL­JER tv-se­ri­en Big Bang the­o­ry vet ni att Shel­don är en man med stort be­hov av fas­ta ru­ti­ner. En av de vik­ti­gas­te sa­ker­na för Shel­don är att han all­tid får sit­ta på sam­ma plats i sof­fan. Hans vän­ner och be­kan­ta har att väl­ja på en få­tölj till väns­ter om Shel­don (ur Shel­dons per­spek­tiv), el­ler de öv­ri­ga plat­ser­na i sof­fan till hö­ger om ho­nom.

JAG VET IN­TE hur det är med er, men själv kan jag in­te se Shel­don på sin soff­kud­de ut­an att tän­ka på det fi­ni­ta ver­bet i en svensk hu­vud­sats.

I en svensk hu­vud­sats, till skill­nad från hu­vud­sat­ser i de fles­ta and­ra språk, har det fi­ni­ta ver­bet en sär­skild plats som den in­te flyt­tar sig från. (Ett fi­nit verb är ett verb böjt i pre­sens, pre­te­ri­tum el­ler im­pe­ra­tiv. I den här ar­ti­keln be­rörs in­te im­pe­ra­tivsat­ser, så det hand­lar ba­ra om verb i pre­sens el­ler pre­te­ri­tum.) Den­na plats kal­las of­ta ”plats två”, ef­tersom den ut­gör plats två. Tit­ta här ba­ra, på en helt van­lig hu­vud­sats:

Jag köp­te nya lö­par­s­kor i går.

På plats ett har vi sub­jek­tet: Jag. På plats två, det fi­ni­ta ver­bet: köp­te.

Vad är det med det då? Det är väl det mest lo­gis­ka i värl­den, att man sät­ter ett verb ef­ter ett sub­jekt? För­vis­so, men tit­ta här då!

I går köp­te jag nya lö­par­s­kor.

Här har vi ett ad­ver­bi­al på plats ett: I går. Men i stäl­let för att skri­va I går jag köp­te nya lö­par­s­kor, vil­ket ur de fles­ta ic­ke-svenskars per­spek­tiv skul­le va­ra det rim­li­ga, så mås­te vi flyt­ta fram sub­jek­tet för att det fi­ni­ta ver­bet ska få sit­ta på sin plats!

Det spe­lar ing­en roll vad vi sät­ter på den förs­ta plat­sen, som i gram­ma­tis­ka ter­mer har nam­net fun­da­men­tet (men som ock­så skul­le kun­na kal­las få­töl­jen). På and­ra plats sit­ter ver­bet, orubb­ligt.

Vi kan kal­la det Shel­don.

Här har Shel­don, ali­as det fi­ni­ta ver­bet, ham­nat på fel plats. Ång­est!

Sa­ra Lö­ve­stam är för­fat­ta­re och fö­re­lä­sa­re.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.