På eng­els­ka finns fle­ra ord för nyc­kel­pi­ga.

Språk­vår­da­re, fors­ka­re och ter­mi­no­lo­ger sva­rar på frå­gor om svenskt och eng­elskt språk­bruk.

Språktidningen - - Intro - MEJ­LA DI­NA FRÅ­GOR TILL fra­ga@sprak­tid­ning­en.se

Blå­bär och ling­on på tre oli­ka språk

Vad he­ter ’blå­bär’ och ’ling­on’ på eng­els­ka, tys­ka och frans­ka och hur ut­tryc­ker man att bä­ren in­te är od­la­de ut­an kom­mer ”från sko­gen”? – Kat­ha­ri­na ’Blå­bär’ he­ter bil­ber­ry på eng­els­ka men även

blue­ber­ry fö­re­kom­mer. För att ange att bä­ren är vil­da el­ler ploc­ka­de i sko­gen kan man an­vän­da wild. På tys­ka sä­ger man Hei­del­be­e­ren el­ler

Blau­be­e­ren om ’blå­bär’. För att för­tyd­li­ga var­i­från de kom­mer kan man skri­va aus dem

Wald el­ler Wald-hei­del­be­e­ren. I Frank‍ri­ke he­ter ’blå­bär’

myr­til­le, och för de vil­da sä­ger man myr­til­les sau­va­ges. ’Ling­on’ har fle­ra eng­els­ka namn, men van­li­gast är cow‍ber­ry följt av ling­on­ber­ry. På tys­ka sä­ger man

Prei­selbe­e­ren och på frans­ka ai­rel­les om ’ling­on’. Katja Hall­berg, Ter­mi­no­lo­gi‍ cent­rum TNC

Sak­nat ord fanns ald­rig i ord­lis­tan

Jag und­rar var­för ett så be­hän­digt ord som

ohu­mör­lig har ta­gits bort ur Svens­ka Aka­de­mi­ens

ord­lis­ta. – Maud Ohu­mör­lig har ald­rig fun­nits med i Svens­ka Aka­de­mi­ens ord­lis­ta, SAOL, så­vitt jag kan se. Dä­re­mot har hu­mör­lig fun­nits med i två upp­la­gor – den från 1986 och den föl­jan­de, från 1998. Att man tog bort det or­det be­ror sä­kert på att man be­döm­de att det in­te var till­räck­ligt van­ligt och spritt. Det be­teck­nas med prov. för

pro­vin­si­ell, vil­ket be­ty­der att det hör hem­ma i vis­sa di­a­lek­ter.

En nog så in­tres­sant fråga är var­för SAOL­re­dak­tio­nen tog med hu­mör­lig 1986. Erik Magnusson Pet­zell, Di­a­lekt-, namn- och folk­min­ne­sar­ki­vet i Gö­te­borg

Läng­re till gran­ne på lands­byg­den

Vem räk­nas som gran­ne, neigh­bour, på eng­els­ka? Next

do­or neigh­bour hör man of­ta, men hur långt bort kan man bo och än­då be­trak­tas som gran­ne? – Mag­ny

Next-do­or neigh­bour – på ame­ri­kansk eng­els­ka sta­vat

neigh­bor – är den klart van­li­gas­te fra­sen. I fler‍ fa­miljs­hus har man ock­så

of­ta upstairs/downstairs

neigh­bours, men and­ra be­teck­ning­ar är väl­digt ovan­li­ga. De allra fles­ta som räk­nas som gran­nar bor allt­så all­de­les in­på. Vi hit­ta­de ba­ra någ­ra få un­dan­tag som neigh­bors in the sa­me San Fran­ci­sco apart­ment buil­ding

och my neigh­bor from ac­ross the stre­et.

På lands­byg­den an­vänds ibland ne­a­rest: the ne­a­rest neigh­bour is a quar­ter-mi­le away. I gles­bygd kan allt­så närms­ta gran­ne bo gans­ka långt bor­ta.

I po­li­tis­ka sam­man­hang an­vänds neigh­bour ock­så of­ta. Ibland grän­sar in­te län­der­na till varand­ra: Rus­sia isn’t mo­der­ni­zing in the way that its Wes­tern Eu­ro­pe­an neigh­bors are, och ibland vill man vi­sa sam­hö­rig­het, som när en britt skri­ver: Our Scan­di­na­vi­an neigh­bours are al­re­a­dy a lot clo­ser‍than us to a cashless so­ci­e­ty. Slut­li­gen kan man ock­så hit­ta gran­nar i rym­den: The moon is our clo­sest neigh­bor in spa­ce. Magnus Le­vin, Lin­né‍uni­ver­si­te­tet

Di­a­lek­talt sätt att va­ra sömn­lös

Tills för ett par da­gar se­dan trod­de jag att

lig­ga på åga ingick i det all­män­na riks­svens­ka språ­ket. Att det in­te var så in­såg jag när en mig när­stå­en­de in­te be­grep vad jag me­na­de. I min upp­la­ga av Svens­ka Aka­de­mi­ens ord­lis­ta ges be­ty­del­sen ’lig­ga och va­ra oro­lig att in­te vak­na i rätt tid’. För mig be­ty­der det sna­ra­re att lig­ga på spänn, att va­ra på vakt, och det an­vänds bå­de om djur och män­ni­skor. Ut­tryc­ket är di­a­lek­talt en­ligt ord­bo­ken, men i vil­ka di­a­lek­ter fö­re­kom­mer det och vad be­ty­der åga? – Torbjörn Or­det åga el­ler aga, vil­ket är sam­ma ord men med ett an­nat ut­tal, be­ty­der i det­ta sam­man‍ hang un­ge­fär ’fruk­tan' och kan här­le­das till­ba­ka till forn‍ svens­kan i form av ag­hi.

Lig­ga på åga finns be­lagt från bå­de Upp­land och Norr‍ bot­ten och i de fles­ta and­ra land­skap i norra de­len av Sve­ri­ge: Gäst­rikland, Dalarna, Häl­sing­land, Här­je­da­len, Me­del­pad, Ång­er­man­land, Jämt­land och Väs­ter­bot­ten. Det finns ock­så i många fin‍ lands­svens­ka di­a­lek­ter. Jen­ny Öqvist, Di­a­lekt‍ och folk­min­ne­sar­ki­vet i Uppsa­la

Sam­ma namn med fle­ra stav­ning­ar

Den Ham­marskjölds­ka släk­ten här­stam­mar från Öland. An­fa­der är Pe­der Michils­son, även sta­vat Michels­son. I många böc­ker om adel­skap och adels­släk­ter står det att hans ef­ter­namn är Mi­kaels­son. Är Michels­son och Michils­son va­ri­an­ter av Mi­kaels­son och kan man an­vän­da al­la for­mer­na om sam­ma per­son? – Hå­kan När det gäl­ler äld­re per­son­namn kan stav­ning­ar­na of­ta va­ri­e­ra. Man ha­de in­te sam­ma krav på rätt­skriv­ning förr, och nam­nen kun­de sä­ker­li­gen va­ri­e­ra be­ro­en­de på vil­ken mil­jö man vis­ta­des i. Mi­kaels

son är i dag den van­li­gas­te for­men men an­fa­dern kan myc­ket väl ha fö­re­kom­mit bå­de som Michels­son el­ler

Michils­son, som ock­så är el­ler har va­rit van­li­ga sätt att sta­va för­nam­net Mi­kael. I dag har vi kanske mest kvar en an­nor‍ lun­da form i Mic­kel räv. Du har allt­så rätt i att det rör sig om ett och sam­ma namn fastän stav­ning­ar­na varierar.

Elin Pihl, Namnar­ki­vet i Uppsa­la

Svårt att hål­la rätt på lå­dor­na

Den lå­da där man får fy­sisk post av al­la de slag ska ju kal­las

post­lå­da. De gu­la lå­dor där man läg­ger brev som ska skic­kas kal­las brev­lå­dor. Nu ta­las det om di­gi­ta­la brev­lå­dor där man ska ta emot post från myn­dig‍ he­ter och fö­re­tag. Des­sa ”lå­dor” bor­de väl då ock­så kal­las post­lå­dor. Vad sä­ger språk­ve­tar­na? – Lennart Ja, det är egent­li­gen din di­stink­tion som gäl­ler, åt­minsto­ne i fack­språ­ket. I Pos­tens ti­di­ga­re ord­lis­ta (åt­kom­lig via riks­term­ban­ken.se) be­skrivs en brev­lå­da som en ’upp­sam‍ lings­be­hål­la­re med öpp­ning för brev­för­sän­del­ser där kun­der­na över­läm­nar si­na brev­för­sän­del­ser till post‍ be­ford­ran med Pos­ten’ och en

post­lå­da som en ’an­ord­ning för post­mot­ta­ga­re att ta emot post­för­sän­del­se ut­med brev­bä­ra­rens färd­väg’.

Men i all­män­språ­ket kal­las väl­digt of­ta post­lå­dor även för brev­lå­dor, vil­ket bland an­nat

Svensk ord­bok vitt­nar om när en brev­lå­da sägs va­ra ’upp‍ hängd, låd­lik­nan­de an­ord­ning där brev sam­las upp för vi­da­re be­ford­ran; även lå­da där post läm­nas till viss adres­sat’.

Post re­spek­ti­ve brev är ju egent­li­gen inga bra ord för att ut­tryc­ka den­na di­stink­tion mel­lan ’upp­sam­lings­lå­da’ och ’ut­del­nings­lå­da’. Att de i grun­den är ord för sam­ma sak – fast post är mer ab­strakt och kol­lek­tivt, brev mer kon‍ kret och in­di­vi­du­a­li­se­ran­de – bi­drar till för­vir­ring­en. Det är allt­så in­te kons­tigt att

brev­lå­da an­vänds för ’post­lå­da’ i många sam­man­hang, sär­skilt kanske i över­förd an­vänd­ning som för det me­ta­fo­ris­ka di­gi­tal

brev­lå­da. Men visst vo­re det bra om man kun­de upp­rätt‍ hål­la di­stink­tio­nen. Det blir man själv varse till ex­em­pel när man ska sö­ka på rätt ord för be­grep­pet ’post­lå­da’ hos oli­ka för­sälj­nings­stäl­len.

Ola Karls­son, Språkrå­det

Ut­tryck som kan ur­säk­ta eget skryt

Idi­o­men blow one’s own trum­pet och toot

one’s own horn ver­kar be­ty­da un­ge­fär sam­ma sak. Finns det nå­gon skill­nad? – Da­vid Bå­da ut­tryc­ken be­ty­der un­ge­fär ’skry­ta’. Blow one’s own trum­pet är van­li­ga­re i brit­tisk eng­els­ka och toot one’s own horn i ame­ri­kansk. Mest ty­piskt är fak­tiskt att man an­vän­der idi­o­men om sig själv för att to­na ner el­ler ur­säk­ta sitt eget

skryt: Not that I’m blowing my own trum­pet or anyt­hing, but I do li­ke to look af­ter my war­dro­be; If I may toot my own horn, I am a shit-hot sam­ba dan­cer. Magnus Le­vin, Lin­néu­ni­ver­si­te­tet

Nej som en glad över­rask­ning

Var­för bör­jar vi­san som he­ter Nej se det snö­ar med ett nej? – Henrik An­vänt så här kan

nej: et ge ut­tryck för att per­so­nen upp­fat­tar nå­got som för­vå­nans­värt, an­märk­nings­värt el­ler blir glatt över­ras­kad. Som fram­går av vi­sans fort­sätt­ning – det var

väl ro­ligt, hur­ra – hand­lar det i det­ta fall om en glad över‍ rask­ning. Svens­ka Aka­de­mi­ens

ord­bok tar upp nej i den­na an­vänd­ning och ger ock­så and­ra be­ly­san­de ex­em­pel, som ”I mor­se kom min bror hem från Ame­ri­ka. – Nej, gjor­de han det?”

Ma­rie Sör­lin, Språkrå­det

Där­för an­vänds in­te pre­di­kats­fyll­nad

Ac­ku­sa­tiv- och da­ti­v­ob­jekt kal­las nu­me­ra di­rekt och

in­di­rekt ob­jekt me­dan pre­di­kats­fyll­nad har bytt namn till pre­di­ka­tiv. In­te säl­lan ham­nar jag i dis­kus­sio­ner med äld­re lä­ra­re om var­för man bytt namn på des­sa gram­ma‍ tis­ka be­grepp. Sär­skilt strid­bar är en tysklä­ra­re som tyc­ker att man med för­del kan an­vän­da ac­ku­sa­ti­v­ob­jekt och da­ti­v­ob­jekt även i svens­ka, för att un­der­lät­ta för ele­ver­na. Var­för har de här ter­mer­na bytts ut? – Jo­nat­han Ett av ar­gu­men­ten för att by­ta ut pre­di­kats­fyll­nad mot

pre­di­ka­tiv är att det finns nå­got miss­vi­san­de med fyll­nads- le­det i ter­men. Al­la ”van­li­ga” ob­jekt fyl­ler ju i viss mån i en be­ty­del­se, ut­an att va­ra pre­di­kats­fyll­nad. I Han

äter jord­gub­bar är ju jord­gub­bar nå­got som för­tyd­li­gar äter, ut­an att va­ra en pre­di­kats­fyll­nad. Ett an­nat ar­gu­ment är att kän­ne­teck­net för al­la pre­di­ka­ti­ver är att de böjs ef­ter sitt hu­vud­ord. Det gäl­ler bå­de det som förr kal­la­des pre­di­kats‍ fyll­nad och fyl­ler en (tänkt) lucka – till ex­em­pel Stu­gor­na är

grö­na – och pre­di­ka­ti­ver som in­te fyl­ler nå­gon lucka ut­an skul­le kun­na ute­läm­nas – Hon må­lar stu­gor­na grö­na. Ef­tersom or­den be­ter sig på sam­ma sätt var det bätt­re att kal­la dem sam­ma sak, näm­li­gen pre­di­ka­tiv. Vad gäl­ler di­rekt och in­di­rekt ob­jekt i stäl­let för ac­ku­sa­tiv

och da­ti­v­ob­jekt är för­kla­ring­en att man i da­gens svens­ka in­te har ac­ku­sa­tiv- el­ler da­tivän­del­ser. Ef­tersom det in­te finns nå­gon‍ka­sus­böj­ning kvar vill man und­vi­ka des­sa ka­sus‍re­la­te­ra­de ter­mer. Di­rekt och in­di­rekt ob­jekt sä­ger i stäl­let nå­got om re­la­tio­nen mel­lan det som hän­der och de per­so­ner el­ler sa­ker som är med om det som hän­der. Tys­kan har ju kvar ka­sus‍böj­ning, och där är ter­mer som ac­ku­sa­tiv‍ ob­jekt och da­ti­v­ob­jekt myc­ket pe­da­go­gis­ka och rim­li­ga, ef­tersom ob­jekt på tys­ka får ka­susän­del­ser.

So­fia Ting­sell, Språkrå­det

Mo­der­na ti­ders kri­mi­nal­tek­nik

Jag und­rar hur ni ser på ter­men fo­ren­sik som har bör­jat dy­ka upp i svens­kan, in­te minst i sam­band med it-frå­gor. Jag stud­sar li­te var­je gång jag ser det. Ti­di­ga­re har vi bru­kat an­vän­da kri­mi­nal

tek­nik om jag in­te tar fel. – Sam

Ad­jek­ti­vet fo­ren­sisk hit­tar man be­lägg för, bå­de ny­a­re och äld­re (’som har att gö­ra med rätts­vä­sen­det’ en­ligt Na­tio­nal‍

en­cyk­lo­pedins ord­bok). Dä­re­mot får jag mest ny­a­re be­lägg för

fo­ren­sik; de älds­ta be­läg­gen är från 2008, me­dan det älds­ta för fo­ren­si­ker är från 2003.

En sök­ning i me­di­e­tex­ter vi­sar att fo­ren­sik of­ta är knu­tet till data­värl­den. Det ver­kar an­vän­das i ut­bild­ning­ar för bli­van­de ”de­tek­ti­ver” i ”cy­ber‍ rym­den”, och för över­vak­ning av it-sy­stem. It-fo­ren­si­ker ger gans­ka många träf­far. Men av‍ led­ning­ar och for­mer av fo­ren‍

sik an­vänds allt of­ta­re‍som en sy­no­nym till kri­mi­nal­tek­nik. Åsa Hol­mér, Ter­mi­no­lo­gi‍ cent­rum TNC

Ovän­tad skill­nad i Västsve­ri­ge

Min svär­mor som är från Sköv­de re­a­ge­ra­de för många år se­dan på att jag, som är från Gö­te‍ borg, sa ”gått i sön­der” när det egent­li­gen ska va­ra ”gått sön­der”. Är det en di­a­lek­tal skill­nad? – Ulf Att gö­te­borgs­kan skul­le skil­ja sig från de mer bonds­ka di­a­lek­ter­na väs­terut i det av­se­en­de som du tar upp har jag in­te hört ta­las om för­ut. Jag ha­de vän­tat mig det mot­sat­ta. Att sä­ga i fö­re sön­der anges i Svens­ka Aka­de­mi­ens ord­bok som ”mer el­ler mind­re byg­de­måls­fär­gat”. Det är vis­ser­li­gen in­te ovan­ligt att gö­te­borgs­kan gör som ”byg­de­må­len” i många fall, men det för­kla­rar än­då in­te din svär­mors re­ak­tion. Sköv­de­di­a­lekt bor­de hö­ra till sam­ma grupp av byg­de­mål. Jag ser två möj­li­ga för‍ kla­ring­ar. An­ting­en var din svär­mor mån om att ta­la ”kor­rekt” och re­a­ge­ra­de på ditt ef­tersom det in­te är vad man lär ut i sko­lan, el­ler så hör Sköv­de i själ­va ver­ket in­te till sam­ma di­a­lekt­om­rå­de som Gö­te­borg i just det­ta av­se­en­de. Erik Magnusson Pet­zell, Di­a­lekt-, namn- och folk min­ne­sar­ki­vet i Gö­te­borg

En siff­ra som bry­ter möns­ter

Siff­ran fy­ra stäl­ler till det med sitt tvåsta­vi­ga ut­tal när det an­vänds i sam­man­sat­ta ord. Man sä­ger

fyr­de­lad, fyr­dubb­lad, fyr­fal­dig och så vi­da­re i stäl­let för

fy­ra­de­lad el­ler fy­radubb­lat, som lå­ter styl­tigt. Finns det fler an­led­ning­ar till att det blir

fyr­de­lad och in­te fy­ra­de­lad? För den li­kaså tvåsta­vi­ga siff­ran

åt­ta är det väl di­rekt fel att an­vän­da ut­tryc­ket ått­de­lad? Sam­ma sak när det gäl­ler siff­ror­na nio och tio. Var­för ut­mär­ker sig just siff­ran fy­ra? Vill så gär­na kun­na gå vi­da­re i li­vet, trots den­na in­kon‍ se­kvens. – Jor­ma Språ­ket är fullt av ”in­kon­se­kven­ser” av det här sla­get. De

möns­ter som eta­ble­ras be­ror i hög grad på hi­sto­ris­ka till‍fäl­lig­he­ter. Men någ­ra tro­li­ga del­för­kla­ring­ar kan jag er­bju­da.

Att ma­ni sam­man­sätt‍ n inga r‍ med fy­ra of­tast an­vän­der‍den för­kor­ta­de för­leds­for­men fyr

har, som du själv är in­ne på, sä­kert att gö­ra med att fy­ra, till skill­nad från and­ra lå­ga tal, är tvåsta­vigt. Man kan no­te­ra att for­mer­na fyr, ått, ni och ti of­ta fö­re‍kom­mer vid "räk­ning – lik­som fak­tiskt ock­så ibland elv, trett, fjort, femt, sext, sjutt,

art, nitt och tjug. Utö­ver fyr- fö­re­kom­mer en en­sta­vig för­leds­form vid en del sam­man­sätt­ning­ar med åt­ta, åt­minsto­ne i sam­man­sätt‍ ning­en ått­kan­tig som är väl‍eta­ble­rad ( jäm­te va­ri­ant‍ for­men åt­ta­kan­tig). For­men

ått­de­lad är dock väl­digt ovan­lig, även om jag nog in­te skul­le vil­ja be­teck­na den som di­rekt fel.

Att en för­kor­tad för­leds‍ form av just fy­ra är ut­bredd har för­mod­li­gen att gö­ra med att sam­man­sätt­ning­ar med

fy­ra är be­tyd­ligt van­li­ga­re än sam­man­sätt­ning­ar med hög­re tvåsta­vi­ga tal.

Li­sa Ru­de­beck, Språkrå­det

La­tens­tid bäst för för­dröj­ning

Jag saknar en de­fi­ni‍ ti­on och över­sätt­ning för la­ten­cy när det an­vänds om för­dröj­ning i kom­mu­ni­ka­tions­nät­verk. Är det kanske det eng­els­ka or­det man ska an­vän­da? – Jo­han Nej, an­vänd la­tens­tid, en svensk term som fö­reslås re­dan i

Da­ta­ord­bo­ken från 1984 (TNC82), den ver­kar stå sig än. De­fi­ni­tio­nen för la­tens­tid ly­der: ’ti­den från det att en da­tor­sty­ren­het ini­ti­e­rar ett an­rop för hämt­ning av da­ta till dess att över­fö­ring av des­sa da­ta på­bör­jas’. Även la­tens fö­re­kom­mer i dag, men om det är just ti­den som av­ses är

la­tens­tid en mer pre­cis term på svens­ka än la­tens. Katja Hall­berg, Ter­mi­no­lo­gi‍ cent­rum TNC

Världs­språk ut­an en­het­li­ga reg­ler

Finns det nå­gon språkin­sti­tu­tion för det eng­els­ka språ­ket, mot­sva­ran­de Svens­ka Aka­de­mi­en och Aca­démie Françai­se? – Ar­ne Nej, det finns ing­et över­gri­pan­de språ­kor­gan för de eng­elsk­ta­lan­de län­der­na, för­mod­li­gen för att ett så­dant skul­le bli svårt att hål­la ihop med tan­ke på att språ­ket är så spritt över värl­den och upp­vi­sar så många re­gi­o­na­la skill­na­der. Å and­ra si­dan finns

Kär nyc­kel­pi­ga har många namn

Jag har hört or­det ’nyc­kel­pi­ga’ över­sät­tas med

la­dy­bird, la­dy­bug och la­dy­be­et­le. Är al­la des­sa ord

kor­rek­ta? – Li­sa En nyc­kel­pi­ga kan ha fle­ra oli­ka be­näm­ning­ar på eng­els­ka. La­dy­bug är van­li­gast i ame­ri­kansk eng­els­ka, där även la­dy­be­et­le fö­re­kom­mer i mind­re om­fatt­ning. La­dy­bird an­vänds mest i brit­tisk eng­els­ka, där det även finns ett fjär­de ord, la­dycow, som dock ver­kar va­ra på ut­dö­en­de, ut­om even­tu­ellt i vis­sa di­a­lek­ter. För­le­det la­dy sägs re­fe­re­ra till ’Our La­dy’, allt­så Jung­fru Maria. Att be­et­le och

bug an­vänds som ef­ter­led är gans­ka na­tur­ligt, ef­tersom or­den be­ty­der ’skal­bag­ge’ re­spek­ti­ve ’in­sekt, [li­ten] skal­bag­ge’.

Bird dä­re­mot re­fe­re­rar till nyc­kel­pi­gans för­må­ga att fly­ga som en få­gel.

Maria Est­ling Van­ne­stål, Lin­néu­ni­ver­si­te­tet det en spansk språka­ka­de­mi i Madrid, med fi­li­a­ler i vart och ett av de 22 spansk­ta­lan­de län­der­na.

För eng­els­kan finns det där‍ med ing­en mot­sva­rig­het till

Svens­ka Aka­de­mi­ens ord­lis­ta och lik­nan­de pre­skrip­ti­va väg­led­ning­ar för hur språ­ket ska an­vän­das. I stäl­let har van­li­ga för­lags­ut­giv­na men väl­re­nom­me­ra­de grammatik‍ böc­ker, ord­böc­ker och så kal­la­de sty­le gui­des kom‍ mit att fyl­la en mot­sva­ran­de funk­tion. Det finns även ett stort verk, Ox­ford Eng­lish Dic­tio­na­ry, OED, som lik­nar den om­fat­tan­de Svens­ka Aka­de­mi­ens ord­bok, SAOB, och som bland an­nat an­vänds av språk­fors­ka­re. Maria Est­ling Van­ne­stål, Lin­néu­ni­ver­si­te­tet

Ne­ga­tivt att ba­ra ploc­ka bäs­ta bä­ren

Vad är ur­sprung­et till det eng­els­ka ut­tryc­ket cher­rypic­king, som an­vänds när nå­gon väl­jer ut de bäs­ta de­lar­na av nå­got? – Ve­ga Ur­sprung­et ver­kar an­spe­la på att man ploc­kar de fi­nas­te körs­bä­ren från trä­den. I sam­band med brex­it‍ för­hand­ling­ar­na har Stor‍ bri­tan­ni­en av EU an­kla­gats för cher­ry-pic­king: any free tra­de de­al must avo­id so-cal­led “cher­ry pic­king” – Bri­tain agree­ing to follow so­me EU ru­les

but not ot­hers. Som fram­går av ex­emp­let be­trak­tas cher­ry

pic­king som nå­got ne­ga­tivt. Magnus Le­vin, Lin­néu­ni­ver­si­te­tet

Tåg kan ab­so­lut va­ra tom­ma­re

Jag har som språknörd då och då fun­de­rat över ad­jek­tiv som lo­giskt sett in­te bor­de gå att bö­ja. Det bör­ja­de med ett li­tet in­om­bords­fniss en gång vid ett tun­nel­ba­nestopp då jag fick hö­ra fö­ra­rens ut­rop: ”Det kom­mer ett tåg ef­ter oss ock­så, som är be­tyd­ligt tom­ma­re.” Min hjär­na fick li­te för­strö­el­se un­der den fort­sat­ta fär­den mot Cen­tra­len – hur tomt me­na­de han att det var om det var ”tom­ma­re än tomt”? Det slog mig även att det finns fler ad­jek­tiv som an­vänds på lik­nan­de sätt, som full och

pank. Vad är det här för sorts ad­jek­tiv? – Lars Det du ta­lar om kal­las

ab­so­lu­ta ad­jek­tiv, för att de sett till grund‍ be­ty­del­sen ”egent­li­gen” ba­ra kan va­ra det ena el­ler and­ra: an­ting­en är nå­got tomt el­ler in­te tomt. Gram­ma­tiskt sett går det dock bra att bö­ja så­da­na ad­jek­tiv och be­ty­del­sen hos kom pa­ra tio n s for­men

tom­ma­re, i kon­struk­tio­ner som ”tå­get är tom­ma­re”, an­vänds i prak­ti­ken in­te i be­ty­del­sen ’tom­ma­re än tomt’, ut­an för att jäm­fö­ra nå­got. Det ena tå­get är ’li­te när­ma­re att va­ra helt tomt’ än det and­ra, men ing­et av dem är tomt. Många and­ra ad­jek­tiv kan tol­kas på sam­ma sätt: det

blå­a­re hu­set be­hö­ver in­te va­ra ett blått hus, ut­an kan va­ra ett hus vars färg­ton är när­ma­re blått än nå­got an­nat hus som det jäm­förs med.

Ab­so­lu­ta ad­jek­tiv kan ock­så mo­di­fie­ras med ad­verb, som

gans­ka unik el­ler väl­digt pank. Även här ska det tol­kas som att de rör sig på en ska­la i för‍ hål­lan­de till en viss egen­skap. Nå­got som är gans­ka unikt är in­te det en­da i sitt slag, men det är säll­synt, och den som är väl­digt pank har kanske in­te ens råd att kö­pa mat, me­dan den som ”ba­ra” är pank åt­minsto­ne har någ­ra slan­tar kvar. In­ne­bör­den i så­da­na kon­struk­tio­ner mås­te allt­så tol­kas i sitt sam­man­hang.

Ingrid Ols­son, Språkrå­det

Så är du vak­sam när du skri­ver så

En sak jag länge und­rat över är an­vänd­ning­en av or­det så i oli­ka sam­man­hang. Jag ten­de­rar att upp­fat­ta det som ett onö­digt tillägg som bör und­vi­kas i skrift, åt­minsto­ne i mer for­mel­la sam­man­hang, men i dag såg jag föl­jan­de me­ning i Svens­ka Dag­bla­det: ”Utö­ver kli­matav­ta­let och ho­tet om Iran så har Trump även skro­tat fri­han­dels­av­ta­let Trans-pa­ci­fic Part­ners­hip, TPP, samt in­lett om­för­hand­ling­ar med Ka­na­da och Mex­i­ko om det nor­da­me­ri‍ kanska fri­han­dels­av­ta­let Naf­ta.” Är re­kom­men­da­tio­nen nu­me­ra att man an­vän­der or­det

så på det sätt som görs i ar­ti­keln? Och vil­ken ord­klass hör så till? – Cat­he­ri­ne

Så är ett ord som kan ha fle­ra funk­tio­ner och till­hö­ra fle­ra ord­klas­ser, bland an­nat ad­verb. Ad­ver­bet så kan även det an­vän­das på fle­ra oli­ka sätt. Det du ger ex­em­pel på har kal­lats gräns­mar­ke­ran­de så och har ti­di­ga­re dömts ut som

tal­språk­ligt el­ler sti­lis­tiskt olämp­ligt i skrift för att det ”upp­re­par” sats­le­det fö­re. Nu ser man det mer som ett sätt att tyd­lig­gö­ra sat­sens struk­tur. Det kom­mer pre­cis fö­re det fi­ni­ta ver­bet, i ditt ex­em­pel

fö­re har, och of­ta ef­ter långa ad­ver­bi­el­la sats­led, i ditt ex­em­pel ef­ter pre­po­si­tions‍

fra­sen Utö­ver kli­matav­ta­let och

ho­tet om Iran. Man kan se det som ett sätt att sig­na­le­ra att ”nu är det långa förs­ta sats­le­det änt­li­gen slut, nu kom­mer det fi­ni­ta ver­bet”.

Språk­vår­den av­rå­der in­te från den­na an­vänd­ning av så ge­ne­rellt, men ett fli­tigt bruk av så- kon­struk­tio­nen kan ge ett tal­språk­ligt in­tryck åt skri­ven text. Av rent sti­lis­tis­ka skäl kan man där­för va­ra vak­sam på den om man skri­ver for­mellt och vill hål­la en strikt stil.

Maria By­lin, Språkrå­det

Re­na ra­ma sät­tet för att för­stär­ka

Min el­va­å­ri­ga dot­ter Stina und­rar över ut­tryc­ket re­na ra­ma.

Vad är ra­ma? – Jo­han

Ra­ma i ut­tryck som re­na ra­ma san­ning­en

är ett ord som från bör­jan be­tyd­de oli­ka läs­ki­ga sa­ker. En troll­karl med on­da kraf­ter kal­la­des för ram, det vill sä­ga elak och ond, och man kun­de an­vän­da ram om spö­ke­ri­er ock­så. Se­dan bör­ja­de or­det an­vän­das all­mänt för­stär­kan­de, un­ge­fär som att or­det jät­te från bör­jan be­tyd­de ’en (män­ni­skoä­tan­de) jät­te’ och se­dan bör­ja­de be­ty­da ’myc­ket’ som i jät­tes­tor. Re­na ra­ma san­ning­en be­ty­der allt­så un­ge­fär ’den re­na (rik­ti­ga, tyd­li­ga) jät­te-san­ning­en’.

So­fia Ting­sell, Språkrå­det Språk­tid­ning­en sam­ar­be­tar i Frå­gor & Svar med språk‍ vår­da­re, fors­ka­re och ter­mi­no‍ lo­ger vid Ter­mi­no­lo­gi­cent­rum‍ TNC, Mal­mö uni­ver­si­tet, Lin­né uni­ver­si­te­tet‍ samt Insti‍ tu­tet för språk och folk‍min­nen‍ och dess av­del­ning­ar Di­a­lekt-, namn-och folk‍ min­ne­sar­ki­vet i Gö­te­borg, Di­a­lekt- och folk‍ min­nes ‍‍ ar­ki­vet i Uppsa­la, Namn‍ar­ki‍vet i Uppsa­la och Språk‍rå­det i Stock­holm.

Den som lig­ger pååga har svårt att som­na på grund av fruk­tan för nå­got.

I ame­ri­kansk och brit­tisk eng­els­ka är det li­te oli­ka ljud i trum­pe­ten när eget skryt ska to­nas ner.

Eng­els­kan har fy­ra oli­ka be­näm­ning­arför ’nyc­kel­pi­ga’.

När ett tun­nel­ba­ne‍tåg är tom­ma­re be­hö­ver det in­teva­ra helt tomt.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.