Is­länds­ka.

Språktidningen - - Intro - TEXT & FO­TO: Staf­fan Eng

NÄR ARI GUN­NAR Þorste­ins­son‍ kom till Sve­ri­ge för tio år se­dan, för­vän­ta­de han sig att det skul­le fin­nas‍ett en­da kor­rekt sätt att ut­ta­la de svens­ka or­den. Is­länds­kan saknar näm­li­gen di­a­lek­ter.

– Det var be­fri­an­de för mig när jag in­såg att det fanns oli­ka va­ri­an­ter av det svens­ka språ­ket, som skåns­ka, dal­mål och gö­te­borgs­ka. Då tänk­te jag: ”Aha, det spe­lar in­te så stor roll hur jag ut­ta­lar or­den!”

Svens­kans för­hål­lan­de­vis enk­la grammatik gjor­de ock­så att han in­te be­höv­de va­ra li­ka nog­grann med hur han for­mu­le­ra­de sig. På is­länds­ka hän­der det att han mås­te stan­na upp för att fun­de­ra över hur vis­sa av hans vän­ners för­namn ska bö­jas i da­tiv el­ler ge­ni­tiv.

– Jag tyc­ker att svens­kar är slar­vi­ga när de skri­ver dom i stäl­let för de el­ler

dem. Det finns ju så li­te att tän­ka på i svens­kan!

De många möj­lig­he­ter­na till fel­säg‍ ning­ar i is­länds­kan le­der till att det på Is­land blir svå­ra­re att smäl­ta in för män­ni­skor som in­te har språ­ket som mo­ders­mål, me­nar han.

– Det är en stor skill­nad mel­lan språ‍ ken. Men det finns ock­så en trygg­het i att al­la is­län­ning­ar ta­lar näs­tan li­ka‍ dant: ditt språk av­slö­jar in­te var du är uppvuxen el­ler vil­ken klass du till­hör.

Ari Gun­nar Þorste­ins­son är film­ve­ta­re och ar­be­tar med film‍ dis­tri­bu­tion.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.