Bo Berg­man om or­det mil­jö.

I svens­kan var MIL­JÖN länge all­de­les la­gom

Språktidningen - - Intro -

DET FRANS­KA MILIEU,

’mitt, me­del­väg; om­giv­ning’, kom in i svens­kan i bör­jan av 1800‍ta­let som po­li­tiskt slag‍ ord: le jus­te milieu, ’den gyl­le­ne me­del­vä­gen; det rät­ta la­gom’. Någ­ra år­tion­den se­na­re blev

milieu nå­got av ett mo­de­ord, in­te minst se­dan den frans­ke konst‍ och lit­te­ra­turkri­ti­kern Hip­po­lyte Tai­ne lagt fram sin te­o­ri om att le milieu var en av de tre hu­vud­kraf­ter som på­ver­kar kul­tu­rytt­ring­ar­na och kul­tur­histo­ri­en. Med

milieu me­na­de Tai­ne kli­ma­tet, po­li­tis­ka för­hål­lan­den och so­ci­a­la vill­kor.

Or­det bör­ja­de där­ef­ter an­vän­das i svens­kan med be­ty­del­ser som ’om­giv­ning, yttre för­hål­lan­den; sam­hälls‍, verk­sam­hets­krets’, länge med bi­be­hål­len fransk stav­ning. Un­der en tids­pe­ri­od kun­de

milieu – och mil­jö­sof­fa – be­teck­na en rund sof­fa, som pla­ce­ras mitt i ett rum. Förs­ta le­det i milieu be­ty­der ’mitt(erst)’, och sista le­det,

li­eu, be­ty­der ’plats, stäl­le’, som ock­så in­går i li­eu­te­nant/

löjt­nant, med ur­sprungs‍ be­ty­del­sen ’ställ­fö­re­trä­da­re’.

Nu­me­ra be­teck­nar mil­jö of­ta ’om­värld; allt som finns runt om­kring oss och hur det på­ver­kar oss; om­gi­van­de na­tur’. Bo Berg­man är med­ar­be­ta­re i Syd­svens­kan och för­fat­ta­re.

Från bör­jan var mil­jö ett po­li­tiskt slag­ord i svens­kan.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.