Så blir hjor­ten ett VERB

Språktidningen - - Intervjun -

MI­GRA­TION ÄR en het fråga i val­rö­rel­sen. Joel Olofs­son, fors­ka­re i nor­dis­ka språk vid Gö­te­borgs uni­ver­si­tet och Hög­sko­lan Väst, har för­dju­pat sig i äm­net för­flytt­ning på ett an­nat sätt. Han har un­der­sökt den språk­li­ga ni­vån.

Gå, åka och springa är van­li­ga verb när vi anger att nå­gon rör på sig. Men Joel Olofs­son vi­sar att det går att an­vän­da helt and­ra‍verb för att ange för­flytt‍ ning, trots att ver­ben i sig in­te di­rekt har med rö­rel­se att gö­ra.

– Hos­ta och sko­ja kanske man in­te för­knip­par med för­flytt­ning i förs­ta hand. Men om jag sä­ger han hos­ta­de bort till apo­te­ket el­ler de sko­ja­de runt

på lek­plat­sen så får ut­tryc­ken än­då en rö­rel­se­be­ty­del­se.

För att för­stå hur det­ta är möj­ligt har Joel Olofs­son zoo­mat‍ut från or­den och tit­tat på he­la kon­struk­tio­nen.

– Näs­tan vil­ka verb som helst kan an­vän­das i ett för‍ flytt­ningsut­tryck om de kom‍ bi­ne­ras med ett rikt­ning­s­ad‍ verb – som bort, runt el­ler iväg – och en pre­po­si­tions­fras, som

till apo­te­ket el­ler på lek­plat­sen. Kons­ti­gast blir det nog när ett djur ham­nar på verb­plat­sen:‍ Hon hjor­tar iväg till af­fä­ren.

– Jag är fa­sci­ne­rad av för­hål‍ lan­det mel­lan det van­li­ga och det ovan­li­ga. Om man ba­kar in ett verb – som man ald­rig har sett som verb för­ut – i en van­lig kon­struk­tion, vad hän­der då?

Den er­fa­ren­het vi har av hur språ­ket fun­ge­rar gör att vi än­då kan tol­ka in be­ty­del­se, me­nar Joel Olofs­son. Det går att hjor­ta,

rä­va och le­o­par­da iväg nå­gon‍ stans med hjälp av sam­man‍ hang­et. Och kanske för att vi har kun­nat äl­ga gans­ka länge.

Fo­to: Kent Eng

JOEL OLOFS­SON är in­tres­se­rad av hur ord får be­ty­del­se av sam­man‍hang­et.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.