Fo­kus på vår in­re grammatik

Språktidningen - - Läsvärt - Gun­lög Josefsson och Ka­ta­ri­na Lun‍ din (Stu­dent‍ lit­te­ra­tur) – Maria Arnstad

Vil­ka en­he­ter är vik­ti­gast i språ­ket? Or­den? Nej, Gun­lög Josefsson och Ka­ta­ri­na Lun­din sat­sar he­la slan­ten på fra­ser­na och sat­ser­na. Des­sa bygg‍ ste­nar – syn­tag­mer­na – är det som häng­er ihop och kan flyt­tas runt i språ­ket.

Vår språk­käns­la gör att vi kan de­la in språ­ket i fra­ser, ord­grup­per som hör ihop. I sat­sen Mi­na barn såg en stor huggorm, skul­le de fles­ta tyc­ka att mi­na är när­ma­re knu­tet till barn än till de and­ra or­den, stor när­ma­re knu­tet till huggorm.

Sat­sen har ock­så en spe­ci­ell sta­tus i språ­ket, bland an­nat för att tid, rum och per­son ”gör sat­sen me­nings­full i för­hål­lan­de till ta­la­ren och där­med ock­så tolk­nings­bar i för­hål­lan­de till dem som lyss­nar el­ler lä­ser”.

Nycklar till grammatik lå­ter lä­sa­ren steg­vis få syn på, och av­grän­sa, syn­tag‍ mer­na och för­stå hur de sam­spe­lar. ”Det är gans­ka fan­tas­tiskt vad vi kan gö­ra med språ­ket ut­an att be­hö‍ va tän­ka och fun­de­ra. Det som gör det­ta möj­ligt är vår in­re grammatik”, skri­ver för­fat­tar­na. Och det är den­na in­re grammatik som de här lå­ter kom­ma fram i lju­set.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.