Slu­t­ord. Bo Berg­man om or­det pre­stige.

Vis­sa hål­ler fast vid sin PRE­STIGE – så att den in­te trol­las bort

Språktidningen - - Intro -

ROMARNA HA­DE ETT verb, pra­estring­e­re, som be­tyd­de ’fram­till snö­ra åt, bin­da (för ögo­nen); blän­da’. Det till­hö­ran­de sub­stan­ti­vet var pra­esti­gi­um, ’syn­vänd‍ ning; task­spe­le­ri, fin­ter; för‍ blin­del­se’.

Un­der me­del­ti­den lå­na­de frans­kan in det­ta ord som pre­stige, först med be­ty­del­sen ’trol­le­ri(trick), för­troll­ning, bländ­verk, il­lu­sion’, som på 1700‍ta­let över­gick till ’an­se­en­de, sta­tus, auk­to­ri­tet, stort in­fly­tan­de; drag­nings‍ kraft, troll­makt över mäng‍ dens sin­nen’.

I bör­jan av 1800‍ta­let togs or­det in i svens­kan, och man kan i Post‍ och In­ri­kes Tid‍ ning­ar 1838 lä­sa: ”om man be‍ röfvar mak­ten all pre­stige.” Att or­det är kur­si­ve­rat ty­der på att tid­ning­en vil­le mar­ke­ra att det är ett gans­ka ny­in­kom­met ord.

I mo­dern svens­ka be­ty­der pre­stige ’hög sta­tus, bra ryk­te’, men det kan ock­så an­vän­das om en räds­la att tap­pa an­sik­tet och för­lo­ra sta­tus och an‍ se­en­de: pre­stige­bun­den; det har gått pre­stige i frå­gan.

Bo Berg­man är med­ar­be­ta­re i Syd­svens­kan och för­fat­ta­re.

När pre­stige bör­ja­de an­vän­das i frans­kan rör­de det sig om troll­kons­ter.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.