Sve­ri­ge åt svens­kar­na. Histo­ri­en bakom ett lad­dat slag­ord.

Språktidningen - - Intro - Av ELISABETH ÅSBRINK Il­lust­ra­tion SOFIA HYDMAN

Vis­sa ut­tryck speg­lar na­tio­nel­la, hi­sto­ris­ka ske­en­den sär­skilt väl. Här är be­rät­tel­sen om ut­tryc­ket ”Sve­ri­ge åt svens­kar­na” – en histo­ria som kan kal­ke­ras på vår sam­tid.

SÅ SKRI­VER Af­ton­bla­det den 26 no­vem­ber 1886 om be­grep­pet ”Sve­ri­ge för svens­kar­na”, och me­nar att slag­or­det har im­por­te‍ rats från Tyskland. Någ­ra vec­kor ti­di­ga­re, den 30 sep­tem­ber 1886, har ”en ak­tad per­son in­om lä­net” skri­vit en in­sän­da­re i Öst­gö­ta Cor­re­spon‍ den­ten, där or­den for­mu­le­ras för förs­ta gång­en. In­sän­da­ren krä­ver en tull­gräns mot Norr­land och för­bud mot att ta in sprit, mjöl, spann­mål och mat­va­ror från ut­lan­det. Allt svens­kar­na skul­le kon­su­me­ra bor­de till­ver­kas in­om lan­det – och då räk­nas tyd­li­gen in­te Norr­land.

I mit­ten av 1880-ta­let på­går tull­stri­den, där lan­det de­las mel­lan pro­tek­tio­nis­ter, som vill ha im­port­tul­lar på ut­länds­ka va­ror för att gyn­na allt som till­ver­kas i Sve­ri­ge, och de fri­han­dels‍ sin­na­de, som vill hål­la grän­ser­na öpp­na för att be­främ­ja han­deln. Strids­lin­jen går mel­lan‍ lands­bygd och stad. Eko­no­min är ska­kig, Sve­ri­ge‍hål­ler på att för­vand­las från bon­de‍ sam­häl­le till en in­dust­ri­ell na­tion. Folk för­lo­rar jobb, verk­sam­he­ter blir över­flö­di­ga, oro­li­ga ti­der‍rå­der. Tull­stri­den skul­le på­gå i fle­ra år och få star­ka na­tio­na­lis­tis­ka och pro­tek­tio­nis‍ tis­ka un­der­ström­mar. NÅG­RA DE­CEN­NI­ER SE­NA­RE blir det den unge so­ci­al­de­mo‍ kra­tis­ke po­li­ti­kern Per Al­bin Hans­son som ut­ro­par ”Sve­ri­ge åt svens­kar­na”. Den svens­ka so­ci­al‍ de­mo­kra­tin be­fin­ner sig då i bryt‍ punk­ten mel­lan två mot­stri­di­ga‍ idéer. Dels in­ter­na­tio­na­lis­men – själv­klart ut­tryckt i rö­rel­sens kamp­sång In­ter­na­tio­na­len och sprung­en ur Marx och Eng­els stol­ta ord: ”Pro­le­tä­rer i al­la län­der, för­e­na er!” – dels na­tio­na­lis­men.

Hö­gern i Sve­ri­ge an­kla­gar So­ci­al‍ de­mo­kra­ter­na för” fos­ter‍ lands­för­rä­de­ri” när ar­be­tar­rö­rel­sen häv­dar sin lin­je om in­ter­na­tio­nel­la sam­ar­be­ten och so­li­da­ri­tet, och Per Al­bin Hans­son tving­as fle­ra gång­er för­sva­ra sig of­fent­ligt.

”Allt­så, So­ci­al­de­mo­kra­ter­na är inga fi­en­der till fos­ter­lan­det”, skri­ver han 1904.

Men in­te hel­ler kom­mer So­ci­al‍ de­mo­kra­ter­na nå­gon­sin att glöm­ma att pro­le­ta‍ ri­a­tet är in­ter­na­tio­nellt, fort­sät­ter han, och ba­ra ge­nom bå­de in­ter­na­tio­nellt och na­tio­nellt sam­ar­be­te kom­mer se­gern.

Per Al­bin Hans­son får kri­tik för so­ci­al­de­mo‍ kra­tins bris­tan­de fos­ter­lands­käns­la ock­så från folk in­om rö­rel­sen. Kanske är det där­för han i ett val­tal 1921 väl­jer att de­kla­re­ra ”Sve­ri­ge åt svens­kar­na”? För att be­vi­sa ar­be­tar­rö­rel­sens‍ lo­ja­li­tet med den na­tio­nel­la idén?

Man har of­ta kal­lat oss so­ci­al­de­mo­kra­ter fos­ter­lands­lö­sa. Men jag sä­ger: det finns in­tet me­ra fos­ter­ländskt par­ti än det so­ci­al­de­mo­kra­tis­ka, så sant som den störs­ta fos­ter­länds­ka gär­ning­en är att ord­na vårt land att al­la kän­na sig där ha ett hem. Det skall ic­ke i det sto­ra hem­met fin­nas styv­barn och kel­barn. [...] Klasskill­na­den mås­te bort, Sve­ri­ge åt al­la svens­kar!

Och So­ci­al­de­mo­kra­ter­na vin­ner va­let. Näs­ta gång ”Sve­ri­ge åt svens­kar­na” kom­mer upp till ytan har ti­der­na för­änd­rats, tan­kar­na för­änd­rats och det pro­tek­tio­nis­tis­ka slag­or­det har trans­for­me­rats till na­zism. Den svens­ke fa­scist­le­da­ren Per Eng­dahl de­kla­re­rar sin ideo‍ lo­gis­ka lin­je i en bro­schyr från 1938:

Man är myc­ket ”na­tio­nell” nu för ti­den i lands­or­ten, men in­te på det

gam­la van­li­ga svens­ka sät­tet ut­an på ett all­de­les

split­ter nytt och ut­ländskt.

Histo­ri­en har fle­ra ex­em­pel på kul­tu­rer som gått un­der, där­för att den ur­sprung­li­ga kul­tur­ska­pan­de ra­sen be­blan­dat sig med främ­man­de ra­ser. Det fram­står där­för som en bju­dan­de nöd­vän­dig­het att ta upp ras­frå­gan. Vår för­må­ga att lö­sa det­ta pro­blem är av­gö­ran­de för he­la vårt folks fram­tid. [...] All in­bland­ning av för oss främ­man­de ra­ser, vil­ka kun­na även­ty­ra vår ras­li­ga egen­art, mås­te fö­re­byg­gas. I det­ta sam­man­hang bru­kar ju­de­frå­gan of­ta bring­as på tal. [...] Sve­ri­ge åt svens­kar­na är vår oå­ter­kal­le­li­ga prin­cip.

SAM­MA ÅR LÄG­GER na­zist­le­da­ren Sven Olov Lind­holm be­slag på be­grep­pet när hans par­ti fått ett myc­ket då­ligt val­re­sul­tat och nu vill ska­pa di­stans till Hit­lers na­zism, som han an­såg skräm­de bort svens­ka väl­ja­re. Lind‍ holm byt­te par­ti­namn till Svensk so­ci­a­lis­tisk sam­ling (SSS) och par­ti­ets sym­bol hak­kor­set er­sat­tes med en va­sakär­ve. I stäl­let för ”Heil Hit­ler!” ut­ro­pa­de na­zis­ter­na från och med nu ”Sve­ri­ge åt svens­kar­na!”.

När stu­den­ter och na­zis­ter mar­sche­ra­de på Stock­holms ga­tor för att pro­te­ste­ra mot att tio, kanske tolv, tysk‍ju­dis­ka lä­ka­re skul­le få skydd i Sve­ri­ge 1938, bar de ban­de­rol­ler med tex­ten ”Stop­pa ju­deim­por­ten!” och ”Sve­ri­ge åt svens­kar­na!”.

Se­dan drö­jer det än­da till 1990‍ta­let in­nan sam­ma ord åter ro­pas på svens­ka ga­tor. Nu är det Sve­ri­ge­de­mo­kra­ter­na un­der led­ning av An­ders Klar­ström som an­vän­der slag­or­det. Den som sö­ker på nä­tet får snabbt träff på fo­to­gra­fi­er av ban­de­rol­ler som SD an­vän­de i de­mon­stra­tions­tåg och of­fent­li­ga mö­ten. På en bild står en myc­ket ung Jim­mie Åkes­son och hål­ler i just en så­dan ”Sve­ri­ge åt svens­kar­na”‍ ban­de­roll. Och trots att par­ti­et nu klätt om till ko­stym och skif­tat par­ti­sym­bol från brin­nan­de fack­la till söt blå­sip­pa fö­re‍ kom­mer slag­or­det i par­ti­top­pen. År 2009 ut­ro­pa­de då­va­ran­de par­ti­sek­re­te­ra­re Björn Sö­der ”Sve­ri­ge åt svens­kar­na och svens­kar­na åt Sve­ri­ge!” på SD:S landsmö­te, och i en riks‍ dags­mo­tion från 2016 an­vänds be­grep­pet av en av SD:S riks‍ dags­män.

”Se­dan drö­jer det än­da till 1990-ta­let in­nan sam­ma ord åter ro­pas på svens­ka ga­tor”

TULL­STRI­DEN PÅ 1880‍ta­let slu­ta­de med att pro­tek­tio­nis‍ ter­na vann. Tul­lar in­för­des på ut­ländsk im­port för att skyd­da svens­ka va­ror. De som ver­ka­de in­om de skyd­da­de nä­ring­ar­na blev ri­ka­re, van­li­ga män­ni­skor mås­te be­ta­la mer för si­na va­ror och det blev lät­ta­re att ska­pa na­tio­nel­la mo­no­pol ge­nom trus­ter och kar­tel­ler, vil­ket drab­ba­de kon­su­men­ter­na yt­ter­li­ga­re.

Och slag­or­det ”Sve­ri­ge åt svens­kar­na” ha­de då an­vänts så fli­tigt att då­ti­dens mest kän­de sa­ti­ri­ker, Ax­el Wal­lengren, känd som Fal­staff, Fa­kir, kän­de sig tvung­en att de­kla­re­ra: ”Nord­po­len åt nord­po­lac­ker­na!”

Fot­not: Den­na ar­ti­kel är ett ut­drag ur Elisabeth Ås­brinks bok Or­den som for­ma­de Sve­ri­ge (Na­tur & Kul­tur, 2018).

Per Eng­dahl, le­da­reför fa­scis­tis­ka Ny­svens­ka rö­rel­sen, an­vän­der ”Sve­ri­ge åt svens­kar­na” i enskrift år 1938.

Året är 1921 närso­ci­al­de­mo­kra­ten Per Al­bin Hans­son de­kla­re­rar ”Sve­ri­ge åtsvens­kar­na”.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.