Cla­ra Holmström

25 år, säl­ja­re, Grön­dal

Språktidningen - - Nya Ord Och Namn -

– Jag är upp­vux­en i en när­för­ort i söd­ra Stock­holm, och när jag träf­far mi­na gam­la kom­pi­sar fal­ler jag till­ba­ka i för­orts‍ språ­ket. Nu job­bar jag, och då ta­lar jag för­stås på ett an­nat sätt.

– Min sam­bo är upp­vux­en i Hud­dinge, och när han ta­lar med gam­la barn­doms‍ kom­pi­sar är det näs­tan som att han by­ter till en di­a­lekt. Trots att han är hel­svensk, lik­som många av kom­pi­sar­na, är det myc­ket slang och ett spe­ci­ellt sätt att pra­ta. I vis­sa för­or­ter kan det näs­tan va­ra svårt att för­stå för­orts­svens­kan. De pra­tar på ett helt an­nat‍sätt.

– Det är nog ef­ter‍ trak­tat, coolt, att ta­la för­orts­svens­ka för dem som har svens­ka som mo­ders­mål. Många svens­kar ta­lar lågt och tyst, me­dan för­orts­svens­kan är ljud­lig och full av ges­ter. Den är mer ut­trycks­full helt en­kelt.

– Men det är vis­sa det in­te pas­sar att ta­la för­orts­svens­ka. Som den ”svens­kas­te” kil­len i min sko­la, som ta­la­de mest för­orts­svens­ka av al­la! Det var ju ko­miskt.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.