Ett verb för den som vrä­ker i sig

Språktidningen - - F+S -

Vet ni vad ut­tryc­ket möl­ja i sig be­ty­der och vad dess ur­sprung är? – An­ni­ka

Ut­tryc­ket möl­ja i sig, med be­ty­del­sen ’hä­va/ vrä­ka i sig’, finns in­te med i nå­gon eta­ble­rad ord­lis­ta. Där­e­mot märks det att det­ta är ett le­van­de ut­tryck då man goog­lar på det. I vå­ra di­a­lekt‍ ord­sam­ling­ar fö­re­kom­mer ock­så nå­got en­sta­ka ex­em­pel, som föl­jan­de från Sö­der‍ man­land 1958: ”han möl­jä i sej så han vart all­de­les pråpp­mett.”

Det mest tro­li­ga är att or­det möl­ja är bil­dat till sam­ma rot som ma­la (allt­så ma­la till mjöl) och att ur­sprungs­be­ty­del­sen är ’kros­sa, sön­dersmu­la’. Det finns ock­så en maträtt som kal­las möl­ja. Den be­står av sön­dersmu­lat bröd i nå­gon väts­ka, och kopp­ling­en de två or­den emel­lan är lätt att se. Lo­vi­sa Alv­törn, Di­a­lekt- och folk­min­ne­sar­ki­vet i Uppsa­la

Den som möl­jar i sig har bråt­tom att äta.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.