Bord med duk blev ett natt­duks­bord

Språktidningen - - F+S -

Jag har fun­de­rat på or­det natt­duks­bord. Kan det ha upp­kom­mit i gam­la ti­der då man du­ka­de det lil­la bor­det bred­vid säng­en med Bi­beln, lju­set i ljus­sta­ken, en mugg med vat­ten och ljus‍‍släc­ka­ren? – Ul­la

Det ver­kar en gång rentav ha fun­nits en fak­tisk duk; se det­ta ti­di­ga ex­em­pel från en bo‍upp­teck­ning från slu­tet av 1600-ta­let: ”Natt­du­uk af gult Rij­tat atlask, med 2 st. små Kryd­de dy­nor, sampt ett Kamb­fo­der, 1. Spe­gel, 1. Nåhl dy­na med lå­da sampt 2 st pu­de­ras­kar.” Gans­ka snart bör­jar or­det dock an­vän­das för att be­teck­na själ­va plat­sen där du­ken låg, det vill sä­ga bor­det. Olof von Da­lin skri­ver i mit­ten av 1700-ta­let: ”En skön spe­gel, som Ju­no lem­nat sin Svå­ger från sin egen natt­duk.”

Jag hit­tar inga be­lägg för att man så att sä­ga har ”du­kat för nat­ten”, men det hind­rar in­te att or­det ock­så kan ha an­vänts så. Erik Magnusson Pet­zell, Di­a­lekt-, namn- och folk­min­ne­sar­ki­vet i Gö­te­borg

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.