Sa­ras gram­ma­tik. Den som vill gar­de­ra sig kan all­tid sä­ga nå­gon­stans.

Skill­na­den mel­lan rikt­ning och be­fint­lig­het kan va­ra kne­pig att lä­ra sig. Men det finns en lös­ning – som kanske in­te är att re­kom­men­de­ra.

Språktidningen - - Intro -

DET VAR EN dag när jag fun­de­ra­de på det där med rikt­ning och be­fint­lig­het. Det vill sä­ga, den di­stink­tion vi i svens­kan gör mel­lan dit och där, hit och här, hem och hem­ma, och som åt­minsto­ne många av oss gör mel­lan vart och

var. Het­sa in­te upp er över det nu ( jag vet att en mas­tig var/vart- dis­kus­sion är upp­het­san­de för i prin­cip al­la som lä­ser den här tid­ning­en) ut­an häng ba­ra på!

RIKT­NING OCH BE­FINT­LIG­HET hand­lar om att i plat­sad­ver­bi­a­let ange huruvi­da nå­got är på väg till/mot den ak­tu­el­la plat­sen, el­ler om det re­dan är på plat­sen. Ibland byg­ger‍vi vårt plat­sad­ver­bi­al av ex­em­pel­vis en pre­po­si­tion och en no­minal­fras, och of­ta är det då pre­po­si­tio­nen som anger rikt­ning el­ler be­fint­lig­het:

Vart är vi på väg? åt sko­gen till job­bet mot Avesta

Var är vi? i sko­gen på job­bet i Avesta

Det är van­ligt i in­doeu­ro­pe‍ is­ka språk (och även många and­ra språk) att just an­vän­da oli­ka pre­po­si­tio­ner för att ange rikt­ning och be­fint­lig­het. Ta till ex­em­pel eng­els­kans to the moon (rikt­ning) jäm­fört med

on the moon (be­fint­lig­het), el­ler spans­kans a la playa (rikt­ning) och en la playa (be­fint­lig­het). Men där eng­els­kan har he­re och spans­kan har aqui, har svens­kan bå­de här och hit. Det vill sä­ga, svens­kan har rikt‍ ning och be­fint­lig­het in­bygg­da i si­na plat­sad­verb!

Vart är vi på väg? dit hem upp

Var är vi? där hem­ma up­pe

För dem som lär sig svens­ka, ex­em­pel­vis al­la mi­na sfi-ele­ver ge­nom åren, är det här ett rik­tigt krux. ”Jag går till hem­ma” är en van­lig lös­ning, och un­der­ligt nog blir in­te al­la så lyck­li­ga som de bor­de bli, när jag in­for­me­rar dem om att de kan sä­ga ”till hem‍ ma” med ba­ra tre bok­stä­ver! Skill­na­den mel­lan

hem och hem­ma el­ler där och dit mås­te upp­re­pas och trä­nas un­der he­la sfi-ut­bild­ning­en, an­tag­li‍ gen för att så få språk har den här di­stink­tio­nen och att det är så lätt att gö­ra sig för­stådd än­då.

OCH DET RÄCKER in­te med dit och hem. Ju mer man tän­ker på det, desto fler ord­par kom­mer man på. Upp, up­pe. Ner, ne­re. Bort, bor­ta. Fram,

fram­me. I prin­cip al­la svens­kans plats‍ad­verb (det vill sä­ga ord som en­sam­ma kan ut­gö­ra plats‍

ad­ver­bi­al) har den här in­bygg­da di­stink­tio­nen. Det är ju fan­tas­tiskt, tänk­te jag den här da­gen när jag satt och tänk­te på det. Vi kan in­te sä­ga ett en­da plat­sad­verb ut­an att väl­ja mel­lan rikt­ning och be­fint­lig­het! Fan­tas­tiskt för oss som re­dan be­härs­kar svens­ka allt­så, och in­te mås­te fun­de­ra över rikt­ning och be­fint­lig­het var­je gång vi be‍ hö­ver kom­mu­ni­ce­ra vår dag­li­ga lo­gistik. Men så kom jag att tän­ka på ad­ver­bet nå­gon­stans.

Ett plat­sad­verb som kun­de ut­tryc­ka bå­de rikt­ning och be­fint­lig­het! Sam­ma sak tyck­tes gäl­la ing­en­stans. Nu blev jag ex­al­te­rad över det i stäl­let (det var en dag när in­te myc­ket kon­kur‍ re­ra­de om upp­hets­ning­en), och drog in någ­ra and­ra språknör­dar i en dis­kus­sion: Kun­de det va­ra så att ad­verb med ef­ter­le­det -stans ha­de en sär­ställ­ning bland plat­sad­ver­ben, en sorts di­plo­ma­tisk im­mu­ni­tet som be­fri­a­de dem från di­stink­tio­nen rikt­ning/be­fint­lig­het? Det ver­ka­de fak­tiskt så! Vi gick vi­da­re i vå­ra liv, nu nå­got nöj­da­re än in­nan över att ha fått dryf­ta gram­ma­tis­ka di­stink­tio­ner och iden­ti‍ fi­e­ra ett un­dan­tag.

Men säg nu in­te det här till vå­ra mest för‍ sik­ti­ga sfi-ele­ver! De skul­le bli över­lyck­li­ga över den­na möj­lig­het att in­te ris­ke­ra att gö­ra fel. Du skul­le stäl­la all värl­dens vik­ti­ga frå­gor, ”Vart går det här tå­get?”, ”Var brin­ner det?”, ”Var är jag?”.

De skul­le le­en­de sva­ra: ”Nå­gon­stans.”

”Var är vi?” ”Nå­gon­stans.” ”Vart är vi på väg?” ”Nå­gon­stans.”

Sa­ra Lö­ve­stam är för­fat­ta­re ochfö­re­lä­sa­re.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.