DET VAR INTE INGO SOM GAV OSS ZINGO

I Lars Melins artikel om dryckesnamn (Språk tidningen 8/15) avhand las Zingo på det sätt som blivit tradition. Melin är välgörande vag om ordbildningen, men många tror sig veta att ett Z sattes framför Ingo(läsk). Av kronologiska skäl håller det dock inte. Enligt boken Försvinnande god – en svensk läskhistoria fanns det ett vilande patent från 1942 för namnet Zingo. Det väcktes ur sin slummer 1959 för en ny apelsindryck som fick stor skalig reklam 1962. Namnet Zingo fanns alltså tidigare än Ingoläsk.

Om Zingo inte är Z+ingo, vad har det då för bakgrund? Jag tror att Zingo är Zing+o och att det är hämtat från engelska. Ordslutet o finns i diverse informella ord (till exempel aggro, beano, cheapo, combo, weirdo, wino). Ordet zing är ett åtminstone sekelgammalt substantiv med två betydelser: ’klang, kling, pling’ och ’energi, fart och kläm, schvung’. Den senare betydelsen verkar slagkraftig för firmor och produkter, och Zingo är ett vanligt varumärke i både Stor britannien och USA. Det Zingo som patenterades 1942 var allt så nog inte en svensk skapelse utan en engelsk import.

Arne Olofsson

Gunnar Strängs väg beteck nar vägen till hans bostad medan Gunnar Strängs Väg visar att det är en namngiven gata för att hedra honom. Bor du i Örby slott är du kanske adlig men bor du i Örby Slott bor du i stadsdelen ( Slott ingår i namnet medan slott inte gör det, slottet heter bara Örby). Hans Harlén