Blommor och flores vet jag allt om. Men vad är kukat?
genom politik och krig.
I beskrivningar av försvenskningen av de forna danska landskapen i Götaland är det i första hand det skrivna språket som har studerats. Vi vet ganska lite om hur allmogen egentligen talade, men vi kan vara tämli gen säkra på att det knappast skedde något direkt språk byte i de breda folklagren från danska till svenska. Snarare kom dialekterna sakta men säkert att ta upp fler och fler svenska element, på bekostnad av likheterna med danskan. Det skrivna kanslispråket må ha bytts ut rent konkret, medan allmogens talspråk genomgick en utdragen anpassnings process till standardsvenska.
Även i västra Sverige trängde
Under svenskan fram. Dialekterna i Härjedalen och norra Dalarna har traditionellt betraktats som norska mål, medan större delen av dagens befolkning förmod ligen spontant talar något som mer liknar språket i Stockholm än det i Oslo eller ens i närlig gande norska bygder. Även här torde det handla om en gradvis omstöpning enligt samma modell som i exempelvis Skåne. Några direkt språkliga gränser mellan ”svenska” och ”norska” fanns sannolikt inte vid den tid då landskapen ifråga bytte nationalitet 1645.
En annan västlig expansion innebar dock ett konkret språkbyte. Efter 1809 fanns i Sverige, förutom samer och tornedalingar, ytterligare en grupp: de så kallade skogs finnarna. Dessa hade flyttat från Savolax och andra delar av det inre av Finland under 1600talet för att bedriva svedjebruk i dittills obe byggda svenska skogstrakter. På många håll assimilerades den skogsfinska befolkningen ganska snabbt, medan mer koncentrerade eller mer avlägset belägna finnbygder behöll sitt finska språk längre. I exempelvis trakten av Svärd sjö i Dalarna dog förmodligen finskan ut runt 1900. Längst höll den ut i norra Värmland, där det vid 1800talets början rapporterades 12 000 finsk talande, vilket motsvarade nästan en tiondel av länets befolkning. På 1880talet bestod språkgruppen av 3 000 talare, för att vid påföljande sekelskifte ha krympt till något hundratal. De finsktalande minskade därefter stadigt, och de allra sista talarna dog i slutet av 1900talet.
Det svenska språket genom