JAG ÖKAR PÅ MANS BEKOSTNAD

Språktidningen 3/16 innehöll en intressant artikel om svenskans vanligaste ord. Men Lars Melin kommenterade inte det som jag tyckte var mest slående: att man och han fanns på listan över de 20 vanligaste orden 1965, men har försvunnit nu – och i stället ersatts av jag. Det skulle man kunna ta till utgångspunkt för många diskussioner om hur samhället och vi själva har förändrats på 50 år. Ulf Nordström

svar: Otroligt intressant fråga. Jag störtdök ner i korpusarna, och där fann jag att pronomenet man gått ner med 40 à 50 procent sedan 1960-talet. Men frågan är ännu intressantare. Man är ju en språklig joker som kan stå för allt möjligt: jag, vi, alla, en obestämd grupp etcetera. Är det så att jag-man minskar när riktiga jag blir vanligare? Jag skrev en artikel i Språktidningen 2/07 om du- reformen, och då var möjligheterna att se stilvariationer väsentligt sämre än nu. Det känns som det finns saker att gräva i. Framför allt vad kallar vi oss själva. Det finns mycket att välja på: jag, vi, man, en annan, passivform eller som man sa i min ungdom: mandrom måste dra nu. Lars Melin land och Ångermanland, i form av Vängelälven, som flyter mellan Faxälven och Fjällsjöälven.

När jag väl förstått detta så förstod jag även varför det stora området som omsluts av de olika älvarna kallas rätt och slätt för Ön ! JWGSL