Sverige – en stormakt i språklig variation
Svenskan dominerar – men språksituationen i landet blir samtidigt allt mer komplicerad.
Sverige har aldrig varit enspråkigt. Under stormaktstiden, i mitten av 1600-talet, var det sannolikt bara hälften av invånarna som hade svenska som modersmål. I dag dominerar svenska på ett helt annat sätt, men språksituationen är samtidigt mer komplicerad än tidigare. I Sverige finns omkring 200 olika språk.
Någon officiell statistik över antalet modersmålstalare av repektive språk har aldrig funnits i Sverige. Motiveringen har varit att det kan vara integritetskränkande att fråga folk vilket som är deras modersmål. Samtidigt är behovet uppenbart. Kommuner och myndigheter skulle med tillförlitlig statistik bättre kunna planera för och tillgodose behovet av tolkar, översättare och modersmålslärare.
Mikael Parkvall, forskare i lingvistik vid Stockholms universitet, kartlägger i Sveriges språk i siffror antalet personer som talar de olika modersmålen som förekommer i landet. För att kunna göra detta använder han en rad uppfinningsrika metoder. Även om officiell språkstatistik saknas, finns det mängder av annan statistik och studier som gör att det bakvägen går att göra rimliga uppskattningar av antalet talare.
flera resultat har språkpolitisk sprängkraft – inte minst när det gäller några av de nationella minoritetsspråken. Av tradition har det betraktats som åtråvärt att kunna redovisa ett så högt antal talare som möjligt. När riksdagen gav finska, meänkieli, romani, jiddisch och samiska status som minoritetsspråk, baserades beslutet på underlag med uppenbara brister. Ett sådant exempel är meänkieli. Enbart i Tornedalen uppgavs det finnas fler personer med meänkieli som modersmål än invånare i regionen.
I slutändan tjänar ingen på felaktiga siffror. Därför fungerar boken även som en brandfackla. Så länge som officiell språkstatistik saknas är Sveriges språk i siffror given läsning för den som vill få överblick över dagens språksituation och dessutom vill skaffa sig en inblick i den framtida utvecklingen.
Anders Svensson