Mammiga efternamn går igen
Nu blir fler typer av efternamn tillåtna. En man får till exempel ta namnet Sivsdotter. Men namn efter mamma är ingenting nytt i Sverige.
Ingvar gunillasson-sevä blev släktens första stadsbo när han flyttade till Kiruna. Hans far hade tagit steget till att bli lantbrukare – farfar och alla före honom var renägande skogssamer. Några år efter den stora strejken började Ingvar i gruvan och blev därmed
kruvis, ’gruvarbetare’. Det var tidigt 1970-tal, tuffa tongångar och hårda ord.då var det inte lätt att heta Gunillasson.
– De kallade mig Gunilla och mobbade mig. De nya skulle veta sin plats, det fanns en tyd lig hackordning och den äldste kallades ÖB. I fikarummet fick jag sitta längst ner vid bordet, nästan ute i farstun, och jag fick sista kaffeslurken med sump och allt, berättar Ingvar Gunillasson-sevä.
Annat var det då hans farfar, Johan Henrik GunillassonSevä,föddes 1868 i Jukkasjärvi socken, ett vidsträckt område, i dag mest känt för ishotellet. Sedan urminnes tider var det en mötesplats för samer med
marknad och ting, senare även kyrka. Då var det ingen skam att få sitt namn efter mamma.
– Kvinnorna hade en stark ställning i samebyarna. När männen var ute med renarna var det kvinnorna som skötte om allt, även byarnas ekonomi, säger Ingvar Gunillassonsevä.
allt fler har de senaste decen nierna tagit efternamn bildade på moderns förnamn – så kallade metronymikon eller
morsnamn. Det är en princip som är känd sedan mycket länge. På vikinga och medel tiden var det förnäma eller mycket färgstarka kvinnor som förde sina förnamn vidare i släkten.
Ett klassiskt exempel är den danske kungen Sven Estridsson på 1000talet, som var son till Sven Tveskäggs och Sigrid Storrådas dotter Estrid. På 1200talet fanns en Magnus Marinason, son till Birger jarls barnbarn Marina Valdemarsdotter.
Men vanligast var att metro nymikon gavs till utomäkten skapliga barn. Som Allan Edwalls farmors far, Karl Malinsson, son till den rykt bara ”Malin på Tangen” i nordvästligaste Jämtland. Karl Malinsson föddes på länshäktet i Östersund, där Malin och Karls far satt fängs lade för hor. Paret hade bott på egen gård i skörlevnad, trots att de var gifta på var sitt håll.
Johan Henrik Gunillasson Sevä föddes också utom äktenskapet. Pappan var pikant nog Gunillas svåger, och han dog redan när pojken var i späd ålder. Sonen fick därför heta Gunillasson, men kallades oftast på finska Kunnan-juho, ’Gunillas Johan’.
Med åren kom han att åtnjuta stor respekt och blev ordförande i Muonio sameby.
– Det verkar inte ha varit nå got särskilt stigma kopplat till att bära metronymikon – alla visste redan vem som var ”oäk ting”, så namnet gjorde varken till eller från. En person som var duglig kunde gå långt, trots oäkta börd. Det har alltid varit vanligt och okontroversiellt att använda sin mors eller hustrus tillnamn i Tornedalen, särskilt om man övertog hennes släkts gård, säger Erik Kuoksu, namnkunnig släkt och bygde forskare från Tornedalen.
Namnet Gunillasson levde kvar och bärs i dag av den största släkten i Sverige med metronymikon. Andra exempel, alla med samiskt ursprung, är Gretasson och Annasson från Tornedalen samt Mariasson och Ingrids son från Jokkmokkstrakten. De är klart överrepresenterade i jämförelse med liknande namn i övriga Sverige.
Viktigt att notera är att metronymikon inte i sig är namn som slutar på - dotter:
Persdotter är inte metro nymikon, till skillnad från Gunillasdotter och Gunillasson. Det är alltså bara förledet, moderns för namn, som är avgörande för benämningen.
den 1 Juli 2017 träder en ny svensk namnlag i kraft. Det är bara Sveriges tredje sedan namnskicket började regle ras 1901. Till en början var det dock inte en lag, utan en reglering. Den behövdes för att hantera patronymikon,
farsnamn, där pojkar fick ett namn bildat av pappans förnamn med efterledet -son, och flickor fick ett namn bildat av pappans förnamn med efterledet - dotter.
Det var 1800talets stora folkökning och urbanisering som hade gjort det svårt att hålla isär alla Anders Olsson och Anna Persdotter. På landsbygden gick det nå gorlunda, och där levde syste met med patronymikon kvar längre, men i städerna blev det ohanterligt – och många blev tvungna att byta namn. Flera hade redan tidigare bytt till borgerliga namn som
Lindgren och Sjödahl. – Om man bytte från ett son eller dotternamn, ville staten att det skulle klinga ”nordiskt”. Då kom de i dag så typiskt svenska efter namnen, som Bergqvist och
Hammarström, säger Sonja Entzenberg, namnforskare vid Uppsala universitet.
Patronymikon började fasas ut i början av 1900talet. Dessa namn är inte samma sak som ett efternamn – de talar bara
”Alla visste redan vem som var ’oäkting’, så namnet gjorde varken till eller från”
om vad ens pappa heter i förnamn, och de gick inte i arv. Om mamma till exempel hette Persdotter, fick inte dot tern samma namn; hon fick i stället namn efter sin egen far, med tillägget -dotter.
Men från och med 1800taletbörjade alltså namn former som Olsson och
Andersson i stället att betrak tas som efternamn och föras vidare mellan generationerna, även om den förändringen inte lagfästes förrän 1963. Sonnamnenblev efter hand betraktade som könsneutrala, men ingen tycks ens ha reflek terat över att dotternamn skulle kunna gå i arv.
ETT FÖRSLAG OM ny namnlag fördes fram 1921, men avslogs i riksdagen. Det dröjde till 1956 innan opinionen svängt och en utredning tillsattes.
År 1963 kom Sveriges första namnlag, som slog fast vad staten tyckte att det var lämpligt att heta. Med denna lag infördes namnplikt: alla måste ha ett förnamn och ett efternamn. Det skulle inne bära slutet för patronymikon, och för det sällsynta metrony mikon, men tillämpningen av namnlagen blev inte vattentät ens från början.
– Vissa släkter har fortsatt med patronymikon även efter 1963. Det finns folk som fullkomligt har struntat i den lag som kom då. Och jag har stött på folk som har fått ta dotternamn som efternamn. Kontrollen har väl inte varit så rigorös, säger Sonja Entzenberg.
Kvinnor fick behålla sina flicknamn när de gifte sig, men inte som efternamn utan som ett mellannamn före makens efternamn. Med 1982 års namnlag fick de tillstånd att behålla sina flicknamn som efternamn, utan att behöva bära även makens. Namn på -dotter tilläts också som mellannamn, men inte som efternamn.
Den namnlag som nu kom mer, förenklar och liberaliserar namnskicket betydligt. Dubbla efternamn blir tillåtet, vilket är en anpassning främst till många invandrares namn skick. Fram till nu har ett av namnen omvandlats till mellannamn juridiskt sett. Detta sedan 1982 års namnlag förbjöd dubbla efternamn.
Par som har gift sig och velat behålla båda efternamnen har tvingats ha makens/makans efternamn som mellannamn före sitt eget efternamn. En Olsson och Lindberg som gift sig hade då fått olika namn: Olsson Lindberg respektive Lindberg Olsson. Väldigt få har valt att göra så.
Nu blir ordningsföljden fri och båda namnen får status som efternamn. De kommerockså att kunna ärvas av barnen,vilket inte är tillåtet med mellannamn. Alla medlemmar i en familj med dubbla efternamn kommer nu alltså att få heta samma.
den nya lagen gör det också möjligt att ta sig ett efternamn som är bildat av ens mammas eller pappas förnamn – alltså metronymikon eller patrony mikon – antingen med tillägget
-son eller -dotter. Allt fler kvinnor tar redan i dag namn på -dotter, men lag stiftarna går nu ett steg längre och gör tillägget -dotter köns neutralt. Män och kvinnor får alltså mixa för- och efterled fritt. En man kan med den nya lagen exempelvis ta sig efternamnet
Andersdotter, precissom en kvinna sedan drygt hundra år har kunnat heta Andersson.
Den nya namnlagen tillåter också så kallade könskonträra namn, sedan Regeringsrätten 2009 godkände förnamnet
Jan-olov Madeleine och andra domstolar följde efter. Vem som helst får nu rätt att välja namn utan hänsyn till vilket kön man har fötts med.
Många nyskapande namn – som Q, Jazz-ture, Snäckan, Solstråle, Summercloud,
Blomman och Puma – har godkänts under senare år. Den nya lagen är en anpassning till att domstolar och namnmyndig heterna Skatteverket och Patentverket har godkänt sådana namn i en allt liberalare lagtolkning.
Men alla namn är inte så extrema.du kan nu till exempel byta till vilket vanligt efter namn som helst, bara det bärs av fler än 2 000 personer – ett system likt det som redan finns i Norge och Danmark. Det rör sig
om drygt 530 efternamn, exklu sive stavningsvarianter. Många är typiskt ”svenska” namn, som Andersson, Petters son och Lundström, men det finns även några namn med utländska rötter på listan, som Ali.
En annan nyhet är att man även kommer att kunna byta namn hur många gånger som helst under livet.
REDAN I DAG byter människor namn mer än någonsin, och det är sonnamnen som får stryka på foten. Skatteverket får cirka 15 000 anmälningar om byte av förnamn varje år. Patent verket, dit man hittills vänt sig om man byter flera gånger, får in omkring 3 000 ansökningar.
Namn som slutar på -dotter – ofta bildade på mammans förnamn – har gjort en verklig klassresa. De har gått från att ha varit en kvarleva på lands bygden till att vara innenamn de senaste decennierna. När Sveriges nuvarande namnskick fastslogs, för drygt hundra år sedan, nonchalerades de. Men med liberalare tillämpning har de tagits av kvinnor som gjort en feministisk markering: ”Jag är ingens son.” Det har varit tillåtet att ta ett dotternamn sedan 1983, men det har krävt ”särskilda skäl”.
Dotternamnen är klart vanligast i Jämtland, enligt Statistiska centralbyrån. Men det är för att traditionen har varit stark i området; de nya dotternamnen är ännu inte så många att de syns i statistiken. Eftersom de hittills bara har fått tas som mellannamn, fång as de inte upp av statistiken för vare sig för eller efternamn.
DET FINNS OCKSÅ mer särpräg lade föregångare till den nya lagen, bland andra Nathalie Gertsdotter, som tog sitt efternamn efter pappa Gert. Han tog då i sin tur namnet
Nathaliespappa (se Språktid ningen 2/13). Det finns även dotternamn som inte bildats på förnamn, som Dykardotter,
Intisdotter och Kepsdotter. Ännu ovanligare är att män har efternamn på -dotter. Det har i alla fall Thomas och Dennis Astorsdotter, som är far och son. Sannolikt bär inga andra män efternamn på -dotter. Men det var inte heller enkelt att ta namnet kring millennieskiftet.
– Jag och min fru ville ta namnet Astorsdotter när vi gifte oss, men det gick inte. Hon fick först ta mitt efter namn, sedan byta till Astors dotter efter sin far, och sedan tog jag det namnet efter henne, berättar Thomas Astorsdotter.
Några hinder mot den processen upplevde han dock inte. Och några direkt nega tiva reaktioner eller ifråga sättanden har pionjären inte fått på namnet.
– Nej folk tycker kanske att namnet är ovanligt, men de allra flesta är positiva.
”Om man bytte från ett soneller dotternamn, ville staten att det skulle klinga ’nordiskt’”