Spraktidningen

Så ska utländska ord

FRÄMMANDE ORD OCH NAMN BLIR ALLT VANLIGARE I SVENSKA TEXTER. HÄR ÄR DE PRINCIPER SOM ANVÄNDS FÖR ORD FRÅN SPRÅK SOM INTE ANVÄNDER DET LATINSKA ALFABETET.

- TEXT: OLA KARLSSON

skrivas

på svenska

Ibörjan av maj kommer Språk‍ rådets referensve­rk Svenska

skrivregle­r i ny upplaga. Ett tydligt och genomgåend­e tema är denna gång hanteringe­n av främmande ord, framför allt sådana som inte skrivs med det latinska alfabetet, som kine‍ siska, serbiska och arabiska.

Och det är förstås på sin plats – Sverige är i dag ett mångspråki­gt land, och arabiskan är just på väg att passera finskan som Sveriges största språk efter svenskan.

När man vill överföra ord mellan två skriftsyst­em, är translitte­rering oftast idealet. Då utgår man från skrivteck‍ nen i det främmande språket och ersätter dem med latinska bokstäver enligt ett konse‍ kvent system. Det innebär att ett tecken, eller en tecken‍ kombinatio­n, i det ena språket alltid återges med ett mot‍ svarande tecken i det andra språket. Överföring­en är rever

sibel och kan göras åt båda håll, det vill säga den ska ge samma resultat när man ”översätter” tillbaka till källspråke­t.

I Svenska skrivregle­r har det nu tillkommit en translitte

reringstab­ell mellan arabiska och svenska, så att den som vill i princip kan överföra framför allt arabiska namn till svenska. I tabellen ges det arabiska tecknet, dess benämning, den svenska motsvarigh­eten och, till sist, en uttalsangi­velse: ق | qāf | q | [q]. Det arabiska tecknet ق kallas alltså qāf på arabiska och skrivs med bokstaven q på svenska. Trots att translitte­re‍ ring egentligen avser skrift‍ språk, har vi i skrivregle­rna valt att ange uttal för vart och ett av de arabiska tecknen, enligt det internatio­nella fone‍ tiska alfabetet, IPA. Tecknet [q] visar att ق är en så kallad

tonlös uvular klusil – en sorts ”explosivt” konsonantl­jud.

Translitte­reringssys­tem av det här slaget tar ofta sin början i det icke‍latinska ursprungsl­andet, till exem‍ pel för att det där behövs latinska former av ortnamn på vägskyltar­na. Helst ska det systemet sedan växa till en internatio­nell överenskom‍ melse, där FN:S namnorgan slår fast att ett visst system ska gälla världen över. Det blir då ett så kallat single romaniza-

tion system – förutsatt att ursprungsl­andet ställer sig bakom det hela.

Det kan också finnas system som bara gäller i ett annat land än ursprungsl­andet – det kallas då för receiver system, ’mottagarsy­stem’. Ibland finns dessutom system som styrs och utfärdas av ursprungsl­andet självt och kallas då donor sys

tem, ’givarsyste­m’.

det finns ett annat begrepp som ofta blir aktuellt när ord ska överföras till ny språklig form: transkribe­ring.

Detta begrepp kan stå för olika saker, till exempel för att återge ljud med ett fonetiskt alfabet, som Ipa‍systemet, eller för att överföra talspråk till skriftsprå­k, som när steno‍ grafer för ner det riksdagsle­da‍ möterna säger i plenisalen till en skriftlig – och lite mer språkligt korrekt – version.

Transkribe­ring står även mer allmänt för skriftlig över‍ föring mellan två språk. Man kan alltså säga att translitte­rering är ett specialfal­l av

transkribe­ring. Men ofta avses med transkribe­ring snarast principen att man återger uttalet av ett främmande ord med hjälp av de tecken som brukar användas för de ingå‍ ende ljuden i det egna språket.

Translitte­rering återger förstås också uttal, indirekt genom de ljud tecknen represente­rar i ursprungs‍ språket. Men det blir ofta på ett schablonar­tat och ibland komplicera­t sätt, som kan ge undermålig vägledning till uttalet. Namnet قذافي trans‍ littereras exempelvis lämpligen

Qadhdhāfi , enligt translitte­re‍ ringstabel­len. Men en svensk tidningslä­sare som inte är

bekant med arabiska har troli‍ gen ganska svårt att förstå hur det ska uttalas.

Då kan det förstås locka mer med transkribe­ring. Utgångspun­kten kan då vara ett svenskt uttal, som i den försvenska­de stavningen

Kadaffi, eller att man försöker återge det som uppfattas vara det arabiska uttalet. Ibland kan man också välja att återge ett mer lokalt uttal, eftersom just arabiskan uppvisar stora dialektala och regionala uttals‍ skillnader. Det är närmast det senare som har gett upphov till den internatio­nellt spridda stavningsf­ormen Gaddafi, som avspeglar ett mer g- haltigt libyskt uttal.

problemet med transkribe‍ ring är inte minst att ett ljud ofta återges med olika tecken i olika språk, till exempel sje

och tje- ljud. Detta ger upphov till en mängd språkspeci­fika system för ljudåtergi­vning, där till exempel‍det ryska namn som skrivs Gorbatjov på svenska, skrivs det i källspråke­t sedan finns lokala uttalsvari­anter av ett och samma namn, kompli‍ ceras saken ytterligar­e. Tänk

på stavningsv­arianter som Mohammed, Mohammad, Mohammar, Mahamed, Muhammet och så vidare.‍ En nackdel med sådana skilda transkribe­ringssyste­m är förstås att de bara ger ut‍ talshjälp just för talarna av till exempel engelska eller franska.

För talarna av de enskilda målspråken kan systemet förstås kännas helt motiverat. Bland annat ryssarna använ‍ der i hög grad transkribe­ring just i det syftet: ett franskt namn som Bordeaux skrivs på ryska Бордо, som uttalas ”Bordo”. Mer tveksamt är det i källspråke­ts perspektiv när länder påverkas av ett ko‍ lonialisti­skt förflutet, till exempel så att den franska stavningen av ett ord påverkar den latinska stavningen i Algeriet, Marocko och Tunisien. Sådan ”kolonial‍ stavning” påverkar för övrigt ofta även den svenska stav‍ ningen av ortnamn. På svenska används exempelvis oftast engelska‍former för indiska namn, som Calcutta för

Kolkata (som är den officiella latinska stavningen).

De flesta araber tillämpar i praktiken också en engelsk eller fransk transkribe­ring för sitt personnamn, bland annat i passet, beroende på respektive lands politiska historia. När sådana personer‍ flyttar till Sverige och ska folkbokför­a sitt namn här kan det bli rejäla krockar mellan olika stavnings‍principer, och

PROBLEMET MED TRANSKRIBE­RING ÄR INTE MINST ATT LJUD OFTA ÅTERGES‍MED OLIKA‍TECKEN I OLIKA SPRÅK Gorbachev på engelska,

Gorbatscho­w på tyska och Gorbatchev på franska. När

personer får då inte sällan namnformer som de inte trivs med (se Språktidni­ngen 2/17).

för att undvika totalt kaos är det bra att så långt det är möj‍ ligt försöka följa gemensamma translitte­reringspri­nciper. Men för ett fåtal särskiljan­de ljud är det ofta nödvändigt att blanda dessa principer med transkri‍ bering. Då behöver variatione­n ändå inte bli så stor.

Det behöver den inte bli i Sverige heller, om det finns ett hyfsat standardis­erat svenskt system. Men de system som finns är inte alltid kända, och dessutom plockar svenska medier ofta upp engelska transkribe­ringsforme­r (ibland även franska former för ara‍ biska namn).

För i synnerhet ”nya” namn som dyker upp i det interna‍ tionella nyhetsflöd­et, kan det vara svårt att hinna tänka efter och tillämpa svenska princi‍ per. Andra namn kan ha blivit kända internatio­nellt, med en form som inte stämmer med ett svenskt system; detta är till exempel ofta fallet för kända idrottsutö­vare som själva använder en engelsk stavnings‍ form för sitt icke‍latinska namn. I det kinesiska så kallade

pinyinsyst­emet är det i stället kineserna själva som har bestämt hur kinesiska ska överföras till latinsk skrift, vilket gör det hela ganska mycket enklare, eftersom man i målspråket då inte behöver fundera på hur olika kinesiska ljud ska återges. Ett liknande system är det så kallade Gaj

systemet för kyrilliska. I flera av språken på Balkan före‍ kommer latinsk och kyrillisk stavning parallellt. Det gör att det blir enkelt att växla mellan skriftsyst­emen – till exempel överförs kyrillisk serbiska på samma sätt till latinsk ser‍ biska, kroatiska, svenska och engelska.

oavsett om principen är trans‍ kribering eller translitte­rering är det också vanligt – i synner‍ het i vetenskapl­iga samman‍ hang – att skriftöver­föringen kompletter­as med uttalsangi‍ vande diakriter, det vill säga tecken som placeras över, under el‍ ler ovanpå en bokstav. För arabiskan an‍ vänds till exem‍ pel punkter under bokstäver för att ange betoning och längdstrec­k vid långa vokaler. I allmänsprå­k‍ liga sammanhang, som i medi‍ etexter, brukar man dock avstå från sådana tilläggste­cken. Det innebär att de accentteck­en (–,´, ˇ, `) som anger de olika ordtonerna i kinesiskan faller bort, till exempel i Wuhan, som egentligen ska skrivas Wǔhàn med pinyinsyst­emet.

som vi sett ovan finns det för‍ och nackdelar med olika skrift‍ liga överföring­ssystem. Kan vi följa samma principer världen över är det bra, och kanske går utveckling­en långsamt åt det hållet. Det är också troligt att vi i ökande takt kommer att följa ursprungss­pråkens val av latinsk namnform.

Samtidigt breder det latinska alfabetet ut sig över världen, och fler länder väljer att antingen delvis införa latinsk skrift, som i Kina och Japan, eller att helt gå över till det latinska alfabetet. Det sist‍ nämnda har nyligen skett i ett par av de gamla Sovjetstat­erna, där det kyrilliska alfabetet tidigare dominerade. Alfa‍ betisk mångfald må vara en värdefull del av den språkliga mångfalden, men visst vore det praktiskt om vi i världen bara hade ett enda skriftsyst­em?

Ola Karlsson är språkvårda­re på Språkrådet och redaktör för Svenska skrivregle­r.

 ??  ?? Kadaffi är ett namn som ofta orsakar‍svårig‍
heter.
Kadaffi är ett namn som ofta orsakar‍svårig‍ heter.
 ??  ?? Matrjosjka skrivs på ryska
матрёшка.
Matrjosjka skrivs på ryska матрёшка.
 ??  ??
 ??  ?? Muhammad Ali heter på
franska Mohamed Ali.
Muhammad Ali heter på franska Mohamed Ali.
 ??  ?? På ryska skriver man om vin från franska Бордо,
som uttalas
”Bordo”.
På ryska skriver man om vin från franska Бордо, som uttalas ”Bordo”.
 ??  ?? I Sverige används den engelska stavningen
Calcutta.
I Sverige används den engelska stavningen Calcutta.
 ??  ?? Den japanska prydnaden
transkribe­ras man‍
eki neko.
Den japanska prydnaden transkribe­ras man‍ eki neko.
 ??  ?? Gorbachev, Gorbatscho­w eller Gorba‍
tjov?
Gorbachev, Gorbatscho­w eller Gorba‍ tjov?
 ??  ?? Konståkare­n
Jevgenij Pljusjtjen­ko kallar sig själv Evgeni
Plushenko.
Konståkare­n Jevgenij Pljusjtjen­ko kallar sig själv Evgeni Plushenko.
 ??  ?? Sushi skrivs på japanska
.
Sushi skrivs på japanska .

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden