”Ibland blir kritiken lite för närsynt”
– Krönikörerna är helt enkelt inte lika väl förtrogna med de kvinnliga spelarnas kvalite ter. Förr i tiden kunde man till och med raljera om sin okun skap, säger hon. Så skulle man aldrig göra om herrarna.
jens littorin har sedan slutet av 1980-talet skrivit tusentals texter på Dagens Nyheters sportsidor. Under en rad år har han också varit verksam som ledare och tränare för flicklag och damlag i IFK Nyköping.
– Sportredaktionen har av hävd varit en manlig bastion, och det är klart att många av oss som skriver har djupare kunskaper om herrallsvenskan. Å andra sidan: i dag skriver vi oerhört mycket mer om damfotboll än vi gjorde för 20–30 år sedan. Och sannolikt också på ett helt annat, mer jämlikt, sätt.
I mars 2000 kom första numret av fotbollsmagasinet Offside ut, och redan två år senare tilldelades initiativ tagarna Mattias Göransson och Tobias Regnell Stora Journalistpriset för sitt mod att ta sportläsarna på allvar.
När Tobias Regnell våren 2017 får frågan om medias relation till damfotbollen, svarar han:
– Många sporter uppmärk sammas bara när det händer något positivt. Går det dåligt tystnar man … Länge gällde det nog även för damfotbollen, men min känsla är att det har ändrats på senare år, och det har absolut skrivits en del ganska kritiska texter om för bundskapten Pia Sundhage och hennes landslag.
Ett exempel på denna kritik hittar man i GT:
Landslaget trumfade över klubben. Respektlöst och oansvarigt, fräste Rosengårds tränare när han insåg att Sundhage kört slut på lagets stjärna. Nu är Lotta Schelin återställd.
Samtidigt som Pia Sundhage, Caroline Seger, Lotta Schelin och den blågula damtruppen laddar för årets höjdpunkt – juli månads Em-slutspel i Nederländerna – arbetar Barbro Lundin med att ut veckla sina iakttagelser kring genusskillnader i fotbolls journalistiken. Hon hoppas så småningom också få till en bearbetad engelsk översättning av Vilken match! Vilket tempo!
Att sport på en lång rad sätt kan, och bör, kopplas till samhällsutvecklingen i övrigt, är 2017 en självklarhet för landets ledande fotbolls krönikörer. Öxabäcks fotbolls pionjärer kan liksom Barbro Lundin roat se bollen rulla alltmer jämställt:
– Den som i dag läser svenska fotbollsskribenter belönas ofta med välskrivna och kreativa texter. Inte sällan kryddade med såväl fyndiga metaforer som kunniga kopplingar till omvärlden och andra kulturella yttringar.
Och vem vet: kanske har 1960-talets värderingar om prövats även i Torestorps pasto rat. Om inte, är det nog hög tid för ett varnande gult kort.
Lars Hjertberg är frilans journalist.
Fotnot: Måndagen den 17 juli ställs damlandslaget mot regerande mästarna Tyskland i Em-slut spelets första gruppspelsmatch.
– När det gäller språkbilden och sättet man formulerar sig på skiljer det sig allt mindre mellan herrfotboll och damfotboll. Dels finns det en större medvetenhet om genusfrågor generellt, dels har det skett en enorm utveckling inom sporten.
– Tidigare kunde man se ett visst mått av infantili sering av damfotboll. Men det här är inte helt okomplicerat. Kan vi vara lika hårda i tonen mot en vänsterback i damlandslaget, som knappt kan leva på fotbollen, som mot en vänsterback i herrlandslaget, med en veckolön på 100 000 kronor?
– Tendensen är att vi går mot jämställdhet i bevakningen av damidrott. Men man måste också kunna nämna hur personer ser ut, eftersom det är en del av personligheten. Själv kände jag ’nu får det vara nog’ när vissa reagerade på hur Charlotte Kallas ögon beskrevs i medierna, och hävdade att det var ett typiskt manligt sätt att uttrycka sig. Alla som följer Charlotte Kalla vet att hennes blick är en exceptionell del av hennes personlighet. Det känns som att jag har läst 100 000 texter om Peter Forsbergs blick, men då har ingen reagerat. Ibland blir kritiken lite för närsynt.