Tio år av fiffigt fififfifigt feministlingo

Iår fyller Språktidningen tio år. Tio år! Jag minns som i går den förväntansfulla nyfikenheten när jag höll i det första numret. Och inte har jag blivit besviken – blir fortfarande barnsligt glad varje gång ett färskt nummer dyker upp och levererar både nytt och intressant från språkets domäner.

Nu är det ju inte bara i språkets rike det händer saker. Också på andra ställen i verkligheten har det hänt grejor under de tio år som gått. Som inbiten och obotlig feminist har jag exempelvis haft all anledning att hålla mig vaken och alert: både hoppingivande framsteg och trista bakslag har tagit min uppmärk samhet i anspråk.

för språknörden i mig är det extra spän nande att en hel del av detta kan avläsas i de senaste tio årens nyordslistor, de där listorna som Språkrådet och Språktidningen upprät tar genom att håva och fiska i nyhetsflöden och texthav och som består av ett urval nya ord, som vi själva har hittat på eller lånat från andra språk.

En hel del vittnar om den feministiska rörelsens offensiver. Några av nyorden är nämligen resultatet av idéer som ska göra världen bättre för oss alla, oavsett vad vi har mellan benen. Idén att kvinnor har lika stor rätt till en egen sexualitet som männen gav oss exempelvis klittra – ett kvinnligt ord för onani. Att människor oavsett kön kan leva ihop med barn gav oss

stjärnfamilj. Och att sex kan användas i feministisk krigföring av aktionsgruppen Femens snitt, gav oss sextremismen.

Här ser vi genast en trend – ordvitsan det. Klittra har naturligtvis inspirerats av klitoris men får också stuns och glädje av rimmen med kittla, fnittra och glittra. Stjärnfamiljen är både ord bildningsmässigt och betydelsemässigt granne med den traditionella och kanske lite tristare kärnfamiljen (alla vill väl se en stjärna, men vem vill se en kärna, liksom?). Och sextremism, ett ”teleskopord”, sammansatt av sex och extremism. Ordvitsigt det också, men leendet är snedare.

Slutligen genusbudgetering – att integrera genusaspekter i de ekono miska planerna för att främja jämställheten. Ett framsteg det också, men här saknas helt det skoj friska. Så är ordet också ett av den sittande regeringens försök att konkre tisera sin idé att kalla sig feministisk.

Andra ord är frukterna av feministisk lägesanalys, och tydliga tecken på att vi ännu inte lever i den bästa av världar. Men genom att sätta ord på eländet går

det ändå att börja fundera på smarta lösningar.

Gubbplogande innebär att de trafikstråk som främst används av bilkörande män plogas först, medan små barnsmammorna får pulsa fram med barnvagnarna bäst de kan på snöiga trottoarer. Och det är ju en sak som kan minska om genusbudgete

ringen görs på rätt sätt. För att sätta ord på in siktenatt flickors hångel och klittrande är så mycket mer skuldtyngt än pojkar nas motsvarigheter,över satte vi engelskans shame till skamma – att opåkallat och orättfärdigt pådyvla andra skam och skuld. Sluta

skamma mej, kan en snäsa till när moralpolisen kom mer sättande med höjda ögonbryn för att försöka få slut på det roliga.

att vi ofta hämtar inspi ration från landet i väst både när det gäller språk och politik visade sig också när mansplejna spreds för ett par år sedan – här med inhemsk stavning för att visa lite självständighet. Problemet med att en del män är nedlåtande, och tar för givet att de vet bättre än kvinnor rent allmänt, må vara gammalt som gatan. Men det var när Rebecca Solnit skrev boken Men explain things to

me som vi i Sverige började diskutera saken. Också detta ord är ju lite fyndigt – ett teleskopord ihopsatt av man och explain. Min spaning är att den lite lustiga kvalite ten gör det möjligt för män med lite självdistans att ta till sig kritiken och börja fundera över sitt eget beteende.

Syskonordet frågestrejka – att som kvinna sluta ställa intresserade frågor till en mansperson som visat sig inte återgälda trevligheten – ger kanske på mot svarande sätt ett redskap för reflekterande kvinnor som vill ta makten över sin situation. En kan ju fråge strejka – eller kanske leta upp en mer socialt begåvad samtalspartner? Ibland övergår vitsigheten i lätt elakhet. Såväl

gubbploga, pappafeminist och Dylanman har smak av feministisk tillbakakaka för årtusenden av förtryck. Att de används i tidningsspalter och av skribenter visar att vi har en levande könsideologisk debatt där det feministiska lägret tillåter sig att skämta på patriarkatets bekostnad.

tio år av Språktidningen, och tio år av feministisk aktivism och språkdiskus sion. Som gett oss ordvitsar, analytiska landvinningar och strategiord. Fina nya fiskar i feministlingodammen. Som lök på språklaxen dessutom berikande för ordbeståndet i svenska språket som helhet.

Jag är lika nyfiket förväntansfull inför de kommande tio åren.