En specifik ost, tack!
Jag minns första gången jag noterade ordet specifik. Det var på en kemilektion i högstadiet på 1970-talet. Då handlade det om specifik vikt. Sedan dröjde det ett tag till nästa gång jag hörde det.
Numera hör jag det dagligen och stundligen. På radio. I tv. På stan. Ordet tycks ha fått en närmast epidemisk spridning de senaste två åren, och det tycks vara på väg att totalt slå ut orden särskild och speciell. Allting är specifikt.
I dag var jag inne på Ica och frågade efter osthyllan. ”Ska det vara någon specifik ost?” undrade biträdet. Ulf