Har de inte läst om språkbad?

I Språktidningen 5/2017 finns en artikel om när man bäst ska påbörja sina språkstudier.

”Sannolikt har barn ingen kunskapsmässig fördel av att börja med språkundervisning tidigt i livet, säger Niclas Abrahamsson, professor vid Centrumför tvåspråkighetsforskning, Stockholmsuniversitet .” Latin aren i mig nickar förstrött och läser vidare.

Men pedagogen i mig hickar till när jag stöter på uttryck som ”högre nivå” med syftning på skolsituationen som en nivå där man ”diskuterar ... uttryckligen grammatiska regler och ord, deras uttal och betydelse, men man tar inte med sig språket ut ur klassrummet”. ”Och skolundervisning är ’designad’ just för det deklarativa minnet.”

– Så är det, muttrar den gamle språkläraren och hans blodtryck stiger. Är det inte viktigt att vem som helst får uppleva att han kan tala, prata och snacka på sina språk?

Har de inga grannar, släktingar eller andra bekanta som kan säga något meningsfullt och prata med deras elever på ett annat språk? Helst på ett annat språk än engelska. Har de inte läst eller hörtom språkbad och språkbadslik n andeverksamhet? Du har helt rätt i att om barnet har möjlighet att ta med sig språket ”ut ur klassrummet”, det vill säga använda det naturligt tillsammans med ”grannar, släktingar eller andra bekanta”, så blir klassrumsundervisningen också meningsfull. Detta språk blir då vad som kallas barnets andraspråk (eller för den delen tredje-eller fjärde

språk ), där själva inlärningsprocessen liknar den som äger rum när man lär sig förstaspråket.barnet lär sig i det fallet med hjälp av det

procedurala – eller implicita – minnet, precis som beskrevs i artikeln. Det gäller förstås också vid så kallade språkbad, där språket kontinuerligt talas runt och med barnet.

Men i det fall barnet inte har denna möjlighet så kommer inte heller klassrumsunder visningen att få barnet att tillägna sig det. Och då är det alltså bättre att vänta med språkunder visningen.