Bevingade GORD med lånta fjädrar
”Ibland är en cigarr bara en cigarr”, sa Sigmund Freud. Eller gjorde han verkligen det? Vid en närmare granskning visar sig många av våra favoritcitat vara fejk. Hur kommer det sig?
EN BRITTISKA
konstnären Banksy har blivit världskänd för sin gatukonst. Bland de mest kända är den lilla flickan som med hjälp av ett knippe ballonger flyger över betongmuren på Västbanken. Och väggmålningen av två brittiska poliser som omfamnar och kysser varandra.
Ett annat verk, som inte är lika känt, är ett marmorblock med ett inristat citat:
”The bad artists imitate; the great artists steal.”
Signaturen under citatet har strukits över med ett vasst föremål och ett nytt namn
har ristats in: Pablo Picasso har blivit Banksy.
Det är roligt, en smula tänkvärt och alldeles fel. Citatet om att dåliga konstnärer imiterar medan stora konstnärer stjäl brukar tillskrivas Pablo Picasso – googla det och du kommer att få mängder med träffar – men faktum är att det inte finns några belägg för att Picasso faktiskt har sagt det. Den som undersöker citatets proveniens kommer i stället att stöta på den brittiske poeten T.S. Eliot, som i en essä från 1920 skriver: Immature poets imitate; mature poets steal,
’Omogna poeter imiterar; mogna poeter stjäl.’ Med tiden har citatet fått vingar och genomgått en förvandling.
Poets har blivit artists och T.S. Eliot har blivit Pablo Picasso – som har blivit Banksy. Till slut är det ristat i sten.
Det är möjligt att Banksy verkligen trodde att Picasso myntade uttrycket, eller så struntade han bara i det för konstens skull. Han är hur som helst inte den första som slänger sig med felaktiga citat. Den som undersöker saken kommer snart att inse att vart och vartannat berömt citat har en oklar historia. Fråga bara citatjägaren Garson O’toole.
BAKOM PSEUDONYMEN Garson O’toole döljer sig en före detta Yalestudent som är bosatt i Florida. Han är grundare till webbsidan Quote Investigator och ägnar sig sedan ett par år tillbaka åt att spåra ursprunget till olika citat som folk mejlar eller twittrar till honom.
Det hela började med att Garson O’toole under 1990-talet intresserade sig för digitaliseringen av litteratur. Han drömde om en framtid då all världens böcker skulle finnas tillgängliga online, och han fantiserade om vilka möjligheter det skulle innebära för informationssökning.
Drygt tio år senare, i mitten av 2000-talet, verkade framtiden vara här. Google hade påbörjat sitt storslagna biblioteksprojekt Google books och skulle under de följande åren skanna in och ladda upp tiotals miljoner böcker på nätet. År 2007 bestämde sig Garson O’toole för att testa databasens kapacitet genom att spåra ursprunget till några välkända citat.
– Till en början delade jag med mig av mina fynd till kolleger och specialister i olika mejllistor, säger Garson O’toole. Men eftersom folk var så uppmuntrande, bestämde jag mig för att starta en webbsida i stället, så att fler skulle kunna ta del av det jag hittade.
GARSON O’TOOLE
användersig, vid sidan av Google books, av en rad olika databaser. Men även de gamla hederliga biblioteken har varit ovärderliga i jakten på tro värdiga källor.
– Google books är en väldigt användbar databas, men ofta
visas bara fragment av den tillgängliga informationen på grund av copyrightlagstiftning. För att kunna ta del av den fullständiga informationen måste jag besöka olika universitetsbibliotek där jag läser böcker och tittar på mikro film. Jag beställer även en hel del böcker via fjärrlån och tar hjälp av vänner, kolleger och bekanta runt om i världen.
Nu finns en samling av Garson O’tooles texter i bokform: What Hemingway didn’t
say. Den kom ut den 1 april, på bluffmakarnas egen högtidsdag.
Den som läser What
Hemingway didn’t say och Quote Investigator drabbas av en rad aha-upplevelser. Vem visste till exempel att Sigmund Freud aldrig sa ”Ibland är en cigarr bara en cigarr”? Eller att det förmodligen är organisationen Anonyma Narkomaner, och inte Albert Einstein, som har myntat uttrycket ”Galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat”?
Albert Einstein är förresten intressant. Tillsammans med bland andra Mark Twain, Abraham Lincoln och Ralph Waldo Emerson tillhör han en celeber skara personer som anmärkningsvärt ofta tillskrivs sådant de aldrig sagt. Garson O’toole kallar dem för citatsuperstjärnor. En annan citatexpert, Fred R. Shapiro, redaktör för The Yale book of quotations, hävdar att om någon citerar Mark Twain, så kan du vara säker på att just det har Twain aldrig sagt. Mark Twain har till exempel aldrig yttrat det berömda citatet om att det finns tre sorters lögner: ”lögn, förbannad lögn och statistik.” Just det citatet går, enligt Garson O’toole, att spåra tillbaka till folkloristen Eliza Gutch.
SÅ VARFÖR BLIR
vissa personer citatmagneter? Den legendariske journalisten Studs Terkel hade en teori. Han sa att han älskar att citera Albert Einstein, eftersom ingen vågar säga emot honom då. Garson O’toole är inne på samma linje.
– Eftersom Einstein är ett universellt erkänt geni, framstår alla citat som tillskrivs honom som mer trovärdiga och insiktsfulla. På samma sätt framstår citat som tillskrivs Mark Twain som smartare och roligare.
Att citera Eliza Gutch har helt enkelt inte samma schvung. I vissa fall kan sanningen tvärtom få motsatt effekt: ett smart citat kan framstå som korkat. Ta det här citatet: What lies behind us and what lies before us are tiny matters compared to what lies within us, ’Det som ligger bakom oss och det som ligger framför oss är småsaker jämfört med det som ligger inom oss.’ Citatet brukar tillskrivas Ralph Waldo Emerson och
ibland Henry David Thoreau, två författare och filosofer, som i likhet med Twain och Einstein har blivit citatmagneter. I själva verket kommer det från en bok med titeln
Meditations in Wall Street, utgiven 1940. Den som sa det var börsmäklaren Henry Stanley Haskins. Problemet med Haskins är att han inte var något helgon direkt, inte ens någon vidare förebild. Haskins körde sitt företag i botten och slängdes ut från börsen på grund av tvivelaktiga affärsmetoder. Men eftersom citatet är bra, tillskrivs det hellre någon mer prickfri person.
Det finns en mängd andra förklaringar till att citat förvanskas eller tillskrivs fel personer. ”Det verkar nästan som att varje gång ett citat återanvänds uppstår det sprickor i sanningen”, skriver Garson O’toole. En förklaring är att vi gärna
vill att vissa personer ska ha sagt vissa saker. Det handlar om ett symbiotiskt förhållande mellan citat och person: det som sägs anses vara märkvärdigare om någon känd person har sagt det, och den kända personen får ännu mer stjärnglans om man lägger smarta eller roliga saker i munnen på den. När Ray Manzarek, keyboardist i rockbandet The Doors, sa något smart i en intervju, dröjde det inte länge innan citatet tillskrevs sångaren Jim Morrison. Det är ju coolare att citera Jim Morrison än Ray Manzarek, eller hur? På samma sätt är det coolare att citera John Lennon än serietecknaren Allen Saunders, trots att det var Saunders som 1957 lär ha myntat uttrycket Life is what
happens to us while we are making other plans, ’Livet är det som händer medan vi planerar annat.’
23 år senare sjöng John Lennon en snarlik rad i låten Beautiful Boy: Life is what happens to you while you’re busy
making other plans – och plötsligt fick citatet vingar.
Ytterligare en förklaring till felaktiga citat är att någon
nästan har sagt någonting. Vi vet att Sherlock Holmes aldrig sa Elementary, my dear Watson. Han sa elementary och han sa my dear Watson, men aldrig i en och samma mening.
NÄR JOURNALISTEN
Åke Persson gjorde research till sin bok Berömda sista ord
och historien bakom dem – där han går igenom citat som tillskrivs kända personer, som de påstås ha yttrat på sin dödsbädd – insåg han hur många av dem som faktiskt var fabricerade.
– Jag kan inte ge dig en procentsats, men jag skulle säga att en majoritet av alla citat jag stötte på var påhittade. En del personer har ju tillskrivits tre eller fyra sista yttranden, och det är naturligtvis fullkomligt omöjligt.
Åke Persson har två förklaringar till att folk lägger ord i munnen på döende celebriteter. För det första kan det ha politiska eller religiösa orsaker, eller ha med familjeangelägenheter att göra – de efterlevande vill regissera den dödes eftermäle. För det andra vill vi gärna att framstående personer säger någonting anmärkningsvärt på sin dödsbädd, någonting i paritet med den person de en gång var, i stället för att bara försvinna med en suck.
– Det sägs att Karl XII sa ”Var inte rädd!” till personen nedanför sig i skyttegraven innan han dog. Vi vill ju att han skulle ha sagt någonting särskilt efter alla sina krigståg. Inte bara att han – pang – sjönk ihop under tystnad, vilket förmodligen var det som hände.
Åke Persson tror att många berömda sista ord egentligen kommer från fiktionen. Att Julius Caesar inte sa Et tu,
Brute, ’Även du min Brutus’, kan vi vara ganska säkra på – särskilt som han inte talade latin utan gammalgrekiska. Men citatet fick av någon anledning fäste, och cementerades slutligen av Shakespeare.
När det gäller felaktiga citat brukar Åke Persson tänka på Ines Uusman. Hon var Sveriges kommunikationsminister under andra hälften av 1990-talet, men i dag minns många henne som den som sa ”Internet är bara en fluga.”
– Stackars Ines Uusman! Hon har en lång politisk gärning bakom sig, och det folk minns är att hon sa att internet bara var en fluga. Men i själva verket sa hon aldrig det. ’Internet är bara en fluga’, var rubriken till artikeln där hon uttalade sig, och den formulerades av en redigerare. Vad hon syftade på var det planlösa surfandet på internet som folk ägnade sig åt när detta var nytt. Och där hade hon rätt.
Att folk fabricerar och förvränger citat för att uppnå komiskeffekt eller framstå som bildade, råder det ingen tvekan om. Men ofta sker det mer eller mindre omedvetet. Det kanske bara är vårt minne som sviker oss. Fråga bara Anne Rice.
Hon är författarenbakom bästsäljaren En vampyrs bekän-
nelse, som har filmatiserats med Brad Pitt och Tom Cruise i huvudrollerna. För många år sedan skrev hon ett förord till en samling novellerav Franz Kafka. I förordet beskrev hon Kafkas metod på
följande sätt: Don’t bend; don’t water it down; don’t try to make it logical; don’t edit your own soul
according to the fashion. (Ungefär: ’Böj den inte; spä inte ut den; försök inte göra den logisk; gör inte om din själ för att passa in’.) Orden var Anne Rices egna, men någon måste ha läst dem som Kafkas. Tack vare internet spreds citatet blixtsnabbt.
En dag fick Garson O’toole ett mejl av någon som skrev att Anne Rice hade publicerat citatet på sin Facebooksida, och angett Kafka som upphovsman. Hon om någon borde ju veta att det inte stämmer. Garson O’toole mejlade i sin tur Anne Rice för att få en förklaring. Författaren lovade att undersöka saken. Efter ett tag bekräftade hon vad Garson O’toole misstänkte: hon hade glömt bort att det var hennes eget citat. Eftersom det fanns överallt på nätet trodde även hon att det var Kafka som hade skrivit det.
Folk har alltid och kommer alltid att citera berömda människor. Och varför inte? Citat är kul och ofta effektiva. Men det kan vara bra att veta att även om tusentals männi skor använder ett visst citat och hävdar att det var Kafka som sa det, så är det ingen garanti för att det verkligen var han. Det kan lika gärna ha varit någon annan. Det kan till och med ha varit du själv.