Skånsk präst gick ut och fes

? I en folkminnesuppteckning från 1927, efter en man från Östraby, Färs härad, Skåne, står det: ”… för han visste att prästen varje kväll bruka gå ut och rasta fesed å sig innan han gick till sängs.” Nu undrar jag hur ”rasta fesed å sig” ska tolkas. Gick han ut och enbart lättade väderspänningar och fes, eller gick han på dasset?

Jag undrar också över uttrycket skydde vare sig mjölk eller mjölgröt. Så här står det: ”Han var en mycket styv predikant, som kunde sjunga ut från predikstolen, och han skydde vare sig mjölk eller melgröd, då han slungade ut sina svavelosande predikningar över folket, som satt i kyrkan och var för det mesta fulla.” Finns uttrycket belagt på andra håll?

– Per ! Prästen gick ut och fes. Substantivet

fes är ett skånskt dialektord som betyder ’fis’.

Fesed är bestämd form. Rasta betydde i äldre skånsk dialekt ’motionera’. Prästen motio nerade (promenerade, kan man väl gissa) alltså väder spänningarna ur sig. Uttrycket ( sky) vare sig mjölk

eller mjölgröt har jag inte stött på. Man förstår av samman hanget att det betyder att prästen inte höll tillbaka, inte var rädd att ta i.

Mera bokstavligt, men ändå inte riktigt bokstav ligt, gissar jag att uttrycket innebär att man varken skyr det goda eller det onda. Mjölk var ju en färskvara som man sällan unnade sig att dricka som den var, utan i stället förädlade till ost eller annat, medan mjölgröt (oftast råg mjölsgröt) var en vardaglig, billig och troligen ganska tråkig maträtt, som man nog ibland fick truga i barnen.

Man kan ana att föl jande språkprov från vår ordsamling yttras av en irriterad förälder till ett matvägrande barn: ”Ja vill du ’nte eda melgröd, så kan du titta po ed.” Språkprovet är faktiskt just från Färs härad i Östraby. Mathias Strandberg, Dialekt-, namn- och folkminnesarkivet i Göteborg